Mitt bilköpande trycks i mångt å mycket ha gått i stå. Inte för att idéer och objekt inte har lyst med nån frånvaro men det har liksom inte fallit på sin plats. Har det inte varit för dyrt, så har det varit för dåligt, eller för tråkigt eller bara allmänt fel.
Sitter just i skrivandets stund och upplever Tågsverige i ett nötskal, kopparstöld mellan Örebro och Arboga som gör att tåget blev minst 30 minuter sent bara på den enskilda sträckan….
Nåväl siktet inställt på en enägar-pontiac där säljaren köpt bilen ny i Utah 1993. Om bilderna håller vad det lovar så kan det tänkas bli affär, om nu tåget tar mig hela vägen till Alingsås i tid till bussen mot Gräfsnäs….
Etikett: Pontiac
Yankee Go Home – eller nått sånt
Som alltid, alla resor startar med ett steg oavsett om de går till Ica eller till Sidney… Lagom som klockan slog 16, och jag varit på resande fot i 9 timmar och 40 minuter stannade bussen på Nordmalings bussstation, eller station och station, det var mest en grusplan vid Frasses mitt emot Systembolaget och Försäkringskassan. Världsvant likt Humprey Bogart steg jag av bussen, stapplade några steg, lutade mig mot det faluröda staketet, tog upp telefonen och tryckte ”ring up”.
I den andra änden svarade Erik på ett omisskänligt sätt, det var ju tredje gången som jag hade honom på tråden. Jag förklarade hur omgivningen såg ut, ha sa, Ja kom om ett paar minuter, stann där du å. Likt en hund som fått sitt kommando stod jag där och blickade ut över denna helt nya vy, liksom funderande, insupande och livsbeakande.
En vit Volvo 240 anno 1982 stannade till vid min sida, ur denna stegade en grånad man i varselkläder. Handslaget var fast, blicken utforskande och lika aktiv som den passivitet en norrlänning har när den pratar.
Vi satte oss i bilen och började prata, resan gick över ömsom grus ömsom asfalt, på vägar som vindlade sig ut likt små blodkärl i lungorna, ut i periferin. Dryga 20 minuter senare svängde vi in på gårdplanen framför Eriks hus, där snett till vänster stod hon, eller han eller vad nu kallar en halvmacho medelstor Amerikanare som varken är femenint pimpinett eller maskulint muskelbilsämne.
Arla Morgonstund #2
Ja som du kanske förstår så är det ett halvlustigt projekt signerat M som gått av stapeln,
Lite bakgrundsfakta, upphittat en Pontiac Bonneville SSE 1991!
Placering; Nordmalings kommun, resväg ca 70 mil enkel
Inköpt på telefon, givetvis. Tack Erik för att du höll bilen i ett dygn
Så i går morse, redan vid 3 snåret vaknade jag, resdagar ska starta tidigt av någon anledning… Utfärden bokad till 06.25 från Centralen, med ett dubbeldäckartåg, som faktiskt gick hela vägen utan mankemang:-)
därifrån till V-ås där ett klassiskt mjökltåg
väntade för att ta mig till Uppsala, där väntar X2k för vidare befordran till Sundsvall… Landsvägen tar vid i form av buss
till Örnsköldsvik med byte till en snarlik rackare som tar mig till Nordmaling.
Om allt går som det ska, så kommer den här rackaren
bli den som tar mig hem tillbaka till normala breddgrader, vi får väl se om allt går som det är tänkt