Samlade tankar och annat nedtecknat om bilen som fenomen i tillvaron sedan 2007
Blotta utsikten att se lilla Trikålåren i en så pass agil vinken i garageöppningen lovar gott.
Mindre gott; den mest felande länken på vänstra sidan
Även den högra var brusten, om än så pass väl så att den stannade kvar i sitt säte
Någon timme senare så var de nya svarta och framför allt hela fjädrarna på plats. 
Att ”nedskitat papper” börjar bli en utrotningshotad företeelse. Kanske är utmaningarna så pass många. I takt med att räknenissar och hippa byråer må hävda att allt går att paketera så mycket billigare. Allt går ju att leda i bevis när allt ska räknas i kostnad per klick. Ja föga förvånade verkar det där på papper få stryka på foten.
Nu senast kom insikten att kära Riksförbundet M Sverige ändrat utgivningsplanen för ”Motor” till 6 utgåvor för 2023 och 2024. Nu är ju något på pränt påtagligt bättre än allt på internet. Men samtidigt – att få något i näven är så pass mycket mer handfast och beständigt. Tro mig, för jag försöker även katalogisera det där som bara finns i digital form – än så länge med miserabelt resultat.
Tittar man historiskt så var det inte ovanligt under det där som sägs vara välfärdsåren, då från 1950-1970 att klubbtidningarna kom frekvent. Bästa exemplet är nog just Motor där 50 nummer per år var standard fram till 1970. Sedan började kräftgången, 1971-1981 26 nummer, 18 st 1982, 1983 krympte det till 12 och det höll sig fram till 2006 när 10 nummer var standard till 2016 med 9 sedan redan 2017 som höll sig fram till 2022. Och nu enkom 6 st. Och som sagt, sex pappersutgåvor är långt bättre än allt bara på webben. Men håll med – det är något speciellt med ”nedskitat papper”
Ännu en gång har Trikålåren nedkommit med ännu ett fel.
Nu vill fjädern vänster bak lämna sin plats – med andra ord körförbud på plats.
Det är inte utan att höstens antågande ger möjlighet att ha ge tidningarna förnyat intresse. Ja de har väl blivit närmare 12500 stycken nu.
Det är inte utan att jag saknar när tillväxttalen räknades i 1000-tal. Men realistiskt gå håller det inte att växa. Vare sig utrymmesmässigt, men framför allt, var ska jag hitta vettiga samlingar att införliva?
En god bekant här i trakten, vi kan kalla Torgny. Inte bara för saken skull, ja för han heter ju just så. Han råkar ofta ha spännande uppslag, små smått bortglömda utgåvor. Eller första årgångar av osv. Även vid vårt senaste sammanstrålande hade han återigen ett par spännande uppslag. Hoppas kunna presentera ett och annat matnyttigt senare i höstrusket.
Det är inte utan att jag förvånas över tt så många härliga Saabar verkar ha slagit rot i ett industriområde innan för Karoliska. Ska man tolka in något i närheten till Solna Kyrkogård i saken?
Till Trikålåren så har jag just gjort en ny list till regskyltshållaren. Ordalydelsen, passande nog från en fransk hit för sådär 10-15 år sedan. ”Car les problèmes ne viennent pas seuls”. Översatt ska det visst uttydas ”för problem inte kommer ensamma”.
Ja det har uppenbarligen inte bara varit ett problem med Trikålåren. I de fall när jag försökt avhjälpa ett så kommer det ett annat på köpet. Nu är det säkert inte bilens eller slumpen. Nej just nu känns det som om det här med problem ligger i tiden. Lite som prövningar som kastas framför mig i smått som stort.
Nej på den fronten så är problem inte en bristvara. Minnesgoda besökare här vet sedan gammalt att mitt dagliga värv är kopplat till ett annat problembarn. Nämligen Regionen här i gnällbältet. vi behöver inte gå in djupare på exakt vilken av de tre. Jag nöjer mig med att konstatera att även arbetssituationen har stora mått av just problem. Eller kanske mer korrekt, saker som måste ställas in tack vare lappkast i verksamhetens direktiv. I veckan som gick blev mitt tilltänkta uppdrag att hänga på gärdesgården så till sägandes.
Som den luttrade realist jag numera fått lära mig att vara, blev jag inte överraskad men synnerligen irriterad och frustrerad. Å andra sidan. Med såna kantbollar i jobbet så är det ju bra att ha en dålig Citroën att ta ut frustrationerna på. Dessbättre en bil som var nästan gratis när jag skulle förvärva eländet. Dessvärre är den lika intressant i sig som en påse osaltade jordnötter. Man kunde önska det fanns något lite mer inspirerande att lägga krutet på.
#GladihågendetinteblevnågonteknikstinnBMW
Jag får erkänna, i början tänkte jag ”nej det är inte ditt fel, det är jag som inte riktigt är van”. 35 år av skruvande har väl givit mig viss jargong och förförståelse intalade jag mig själv. ”Och som alla nya relationer så krävs ett mått av att lära känna”.
Såhär ett halvår in i ägandet av en Citroën C3 så har tvivlet grott. Ja inte så mycket på min del i att relationen ”oss” emellan ständigt kommer på kant. Nej nu är jag fullt övertygad om bilens inbyggda och rotade aversion mot mig som dess vårdare. Jag vill understryka att jag på intet sätt varit bilen ogin eller snål. Nej det ligger ständigt en ny radda av små askar, ja det sägs ju att de bästa av presenter kommer just i små paket. Ja då helst från namnkunniga leverantörer. Så även i detta fall. Alltsammans av kvalisorter och fabrikat från värdiga fabrikanter som även haft äran att leverera de ursprungliga delarna. Ja även om nu kartong nu råkar sakna de två Chevron tecknen stiliserade
Att övertygelsen nu är stadfäst kom sig av eftermiddagens utsatta mission. alla gummidetaljer i framvagnen ska förnyas. För säkerhets skull kommer samtliga delar från FAG och innehåller med originalet identiska små skruvförband, strålskydd och allt annat sånt som mindre nogräknade firmor lätt skulle förbise.
Redan i våras, ja då när fjädrarna fram skulle bytas påvisade Trikålåren ett svårsmält partytrick. Då i from av att drivaxlarna hoppar ur differentialhuset och därmed dränerar växellåda och slutväxel på svårfunnen och milt sagt kostsam växelllådsolja. Tror du inte bäste läsare att samma partytrick förevisades idag igen. Med minst lika tråkig impregnering av garagegolvets betong. och minst lika tomt växelhus.
Nu är jag övertygad – Bilfan hatar mig! I gengäld börjar jag nu generalisera och hyser likartad aversion vagnar från landet där escargot antas vara en delikatess. Nej tacka vet jag nåt från surkålsbältet i österled istället. Ja gärna med en schnitzel i form av ett elefantöra med tillhörande stekt potatis och tartarsås…
Jag får erkänna – i takt med att livet snurrar verkar vardagens 24-timmarscykel inte räcka fullt lika långt. Ja inte alls som de räckte i ungdomen. Ja ständigt blir jag frustrerande påmind om hur denna begränsande faktor lägger em hämsko på utvecklingen dagligdags.
Nu senast fick jag inse att den kommande lördagen är uppbokad för att fixa en liten Twingo. Tack vare detta var jag nödd och tvungen att meddela ägaren till en udda Volvo 364 att jag fick låta någon annan gå före, för jag kan inte hämta bilen förens tidigaste kommande söndags eftermiddag. Ja det var bra det senaste av exempel på att timmarna inte riktigt räcker till. Underliggande så finns det en annan mycket mer relevant vagn som jag hoppades kunna lägga ett seriöst bud på redan för en månad sedan. Men eftersom det funnits saker som fått prioritet före den. Ja då har den fått göra avkall. Frågan är väl för hur länge?
Som uppföljning till mitt tidigare inlägg kan till protokollet föras att den där moderna vagnen nu bytt ägare. Dock inte till undertecknad:-)
Det var inte utan att jag hajjade till i helgen. En slösurfning på blocket visare helt oförhappandes upp en produkt som jag smått haft på känn borde landa i verkligheten.
I takt med att allt fler av tappstationerna i dagens drivmedelsinfrastruktur byter pumpar mot laddstationer. Ja då kan man ju anta att den där flytande möjliggöraren i form av Bensin och Diesel snart kan bli satt på undantaget.
Med just att bli satt ”undantaget” innebär rimligen en komplexare hantering för alla oss som gillar motorfordon. Ett första exempel anade jag när annonsen för akrylatbensinen Aspen nu paketerat något man kallar Aspen Classic Vehicle. En 25-liters dunk; citat från deras hemsida ”Aspen Classic Vehicle Fuel är bensinen för dig som vill ta hand om ditt veteranfordon. Genom att erbjuda ett drivmedel som är så stabilt som möjligt under långa lagringsperioder ger vi din ögonsten det bästa möjliga skyddet under de långa vintermånaderna”
Spontant – Kul att någon försöker nischa in sig på marknaden.När hörde vi senast om någon undergörande bensinen senaste – var det möjligen Statoil’s Stimuli2000 på 1980-talet? (eller Strimuli som min lätt dyslektiska hjärna fick det hela till….) Fast klart – den döptes väl om till Miles?
Men ju mer jag tänker på det, är det såhär framtiden kommer att bli? Ska hela gammelbil-Sverige få stå och slaska i garage och längs vägkanter med en 20+ kilos tung tunna för att få lite ”go-juice” till sin ögonsten. Indirekt – vad kommer detta göra för brandsäkerheten i långa loppet? Har jag ens rätt att förvara 75-80 liter soppa i dunk på min garageplats?
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.