På Ikeas parkering dagarna innan dopparedagen – när såg man senast en så juvinilt grön Peugeot med sådan fräschör?
All heder till ägarfamiljen som verkar hållit fanan högt i snart 20 år och ungefär lika många tusental mil.
Motorpressens influensers för mer än 60 år sedan
De goda gänget i gruppen Kent skrev redan för 20 år sedan om hur dåtiden mediedivor hade en fäbless för ”Att synas utan att verka”. Citatet kommer från i låten ”Socker” som väl låg på skivdiskarna runt 2002 och är från albumet ”Vapen och ammunition”. En skiva som står sig väl ännu i dag om du frågar just mig.
Just det där med att lämna ett större avtryck än av den möjliga arbetsinsatsen varit verkar vara ett fåtal förunnnat, i alla fall i motorpressens historia. Mycket verkar vara tålmodigt tragglande för att få muta in sin plats i mediemedvetenheten och framför allt även få behålla den efter att man lämnat skeppet, eller möjligen jordelivet.
Werner Göst och Nordisk Motortidning
Enligt min mening finns det dock två klart lysande undantag. Mitt första exempel vill jag ge i form av den mycket självförhärligande redaktören Werner Göst med Nordisk Motortidning. Även med dagens blick för dagens medienärvaro så sticker herr Göst texter ut och känns rent av bombastiskt skrävlande. Det talas om de enorma framgångarna just han haft med tidningen och exakt hur instrumentell hans insatser varit för att kunna publicera just detta nummers djuplodande insikter som väl bara en så slipad hjärna som Werners varit den enda att kunna frambringa och nedteckna. Själva utgivningslängden talar väl ett annat språk med försenade nummer, som allt som oftat varit så pass sena att det övergått till att istället vara dubbelditon.
Jag har hört om att det rent av blivit något trippelnummer bara för att kunna hålla prenumeranterna stången. Jag kan även tänka mig att denne ”Bad boy” var en av orsakerna till att det numera finns stadgar för hur många dubbelnummer som får förekomma under ett utgivningsår så att prenumeranterna verkligen skulle få ett rimligt antal utgåvor på ett utgivningsår.
Om man idag googlar namnet så får man inga direkta träffar kopplat till värvet som tidningsman, nej snarare leder spåren till att att någon med just det namnet var aktiv och framstående nynasist under 1900-talets mitt. Det är nog troligt att det var den samme som tidningsmannen. Intressant dock är att Nordisk Motortidning hade en stor förkärlek till att rapportera om tekniska landvinningar och produkter från Storbritannien vilket känns lite motsatsaktigt till om nu den politiska tanken låg mer åt det germanska hållet.
Allt om bilen – tänk att elva egna nummer skulle bli så namnkunniga
Exempel nummer två är tidningen Allt om bilen. Ja namnet känns säkert bekant, inte för att jag tror det beror på att du någon gång sett tidningen Allt om bilen i sin egna form. För att rekapitulera. Hösten 1961 lanseras tidningen Allt om bilen, jag tror första numret har oktober som utgivningsmånad i alla fall av omslaget att döma. Under resterade del av året så blir det totalt två till nummer så in alles 3 nummer 1961. 1962 fortsätter utgivningen med tekniskt sett 8 nummer då fram till augusti när tidningen slås samman med förlagshusets storasyskon Teknikens Värld Så från nummer 20 1962 så får Teknikens Värld en under rubrik i sin titel i form av Teknikens Värld – Allt om bilen.
Just allt om bilen hänger kvar på omslaget fram till nummer 17 1965, för att göra ett uppehåll till 1976 när tillägget kommer tillbaka och hänger kvar fram till nummer 24 1984. I nummer 8 1987 kommer det tillbaka nu till nummer 26 2000. Ännu ett uppehåll och dyker upp igen likt gubben i lådan nummer 8 2007 för att än idag pryda omslaget…
Ja tänk att de där 11 numret i egen regi skulle slå så pass att vi än idag 61 år efter senaste ordinarie utgåvan skulle se namnet på omslaget… Det är väl att synas utan att verka om något?
Utan att titta ut genom fönstret vet jag att det kommit snö….
Eller rättare sagt, av att stirra på min bildskärm och besöksmönstret här på sidan så är jag övertygad om att det kommit snö. Nu inte bara här i Sverige som det verkar, nej Danmark, Norge, Makedonien och Schweiz.
Jag syftar givetvis på att nu är det fart på min gamla postning om den norska uppfinningen SnowGrip, ja de där slirskydden som låg vart och vartannat garage och bagageutrymme under 1980- och 1990-talen.
Det är skönt att veta vädret bara av att stirra på vilka av sidorna om besöks:-) Välkommen bäste besökare!
Årskataloger – en prövning i arkiveradet
Det ska erkännas, jag gillar årskataloger över bilutbudet. Tänk ett så smidigt sätt att få en kondenserad sammanställning över årets utbud samlad i en utgåva.
Men, det är lite svårt att göra en bra, överskådlig och konsekvent redovisning. Ty årsskrifterna har varierat över tid. Nu har jag kämpat in absurdum för att få till någon form av översikt. den sträcker sig från 1968 fram till 2024 med minst en förekomst per år. Som mest i alla fall fem som redovisas i bild.
Känner du dig nyfiken rekommenderas att klicka på länken här för att se ett grafiskt hopkok i ämnet:-)
Ett kort betyder… Ett livstecken, eller inte
Om du tillhör skaran läsare som följt mitt orerade över tid vet att jag ibland sänder ett och annat vykort. Mottagarna av dessa kort är ägare till spännande vagnar jag råkat på i trafikvimlet.
I ärlighetens namn så är responsen inte allt för överväldigande. Om det under ett år blir tio kort sända. ja då är jag tacksam om någon råkar få något svar. I februari 2021 stötte jag på en udda amerikansk fågel i form av en Saturn. Själva mötet utmynnade i en bloggpost som du kan hitta här.
Döm om min förvåning när jag idag fick en påringning. Denna gång från en efterlevande som stött på min hälsning i samband med en röjning i dödsboet. Kul att få lite återkoppling även om det nu var under tråkiga förutsättningar. Så på sitt sätt ett livstecken från någon som lämnat den här planhalvan.
Med lite tur får nu vagnen ett fortsatt leverne i trakterna av där jag skådade den senast. Ja Saturn med plastkaross är udda på våra breddgrader.
När Vi Bilägare bjuder med armbågen…
I nummer 14 2023 så lockar Vi Bilägare med spartipset att byta bromsskivor på bilen för att spendera mindre. Ett helt klart behjärtansvärt initiativ inte helt olikt tidningens approach under 1980- & 90-talen. Texten och illustrationerna är sammanställda av en skribent som jag inte kan placera. Jag skulle tro att det kanske är ett uppdrag utlagd på extern part.
Just bromsbyten är spännande, det finns YouTube-kanaler som mer eller mindre nischat sig i genren. Gemensamt i alla fall för dem som likt oss här i Sverige verkar i rostbältet är vikten av att slipa rent medbringaren/navet varemot bromsskivan vilar. Men även att rent av blästra anläggningsytorna på bygeln där bromsklotsarna vilar för att säkerställa att bromsbeläggen rör sig fritt och inte rostar fast över tid.
Skribenten har ett passus kopplat till monteringen en uppmaning om att nyttja stålborsten. Men glömmer att understryka vikten av att få bort all rost och beläggning. Det är nästan så man kan tro att de är i maskopi med OK Verkstäderna som möjligen kan få chansen att felsöka vibrationer vid inbromsning eller anliggande bromsar inom kort.
Extra tragikomiskt blir det när man tittar i samma tidning och hänger ut Mekonomen för att deras verkstad just missat att göra rent navet/medbringaren när tidningen hade sin bil inlämnad… Så de bjuder med armbågen och ger själva inte fackmannamässiga råd i sina egna texter…. men har mage att klaga på andra för bristen av fackmannaskap… Frågan man får ställa sig är, vet man vad man själv skriver om? Eller för att låna orden från tidningens forne medarbetaren Calle C som i veckans Klassikers podd sade ”Motorjournalister…” med sån betoning och eftertryck att det lät som han själv skakade på huvudet samtidigt.
Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!
Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.
Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.
Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val
Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.
Inte trodde jag en modernare bil kunde ha så infernaliskt låg kvalité
Ack Trikålåren vad du prövar mitt tålamod. Allt från vatten i vänster strålkastare, motorstyrningslampor, till att nu även bakrutedefrostern lagt av.
Visst halvgamla bilar, ja sånna som passerat skrotstadiet vid 17 års ålder är inte bra. Men Inte bra är milsvida till hur illa det är med en billigt byggd Citroën. Det går inte komma runt det faktum att denna jag har är rent ut sagt ett skrotämne.
Sällan har väl en bil gått från att vara krasslig, till dålig och nu ja stört omöjlig efter sååååå många timmars kvalitetstid en sommar.
Inte heller verkar det vara seriöst möjligt att sälja eländet. Det är i sig synd för den ser välvårdad ut.Vågar jag spekulera så blir det säkert nytt hem på stortorpsskroten inom kort….
In the circle of life – då fick vi ta farväl av…. Pelle?
Att hela vår tillvaro kretsar kring de olika möten som händer i tillvaron som kan kallas livet. Ja det det torde vara känd.
Inte heller att alla vagnar jag mött för evigt skulle snurra runt i det universum som utgör min tillvaro. Ja även det får anses vara fullt normalt.
I dagarna trodde jag dock att allt hängde på gärdesgården för en av dem. Den stackars Diesel-Doris – DD, nu inne på sitt 25 år och fyrtioförsta tusentalet mil nu var en given kandidat att få lämna in. Besiktningen behagade löpa ut i månadsskiftet, och dessvärre sammanföll det hela med att även svärfar Walter bytte spelhalva. Inte heller där var nog oddsen till hans favör, 87 och med diagnoskort långt som när jag besiktade en Saab en gång. Anmärkningarna tog två sidor av protokollförarens insatser i anspråk. Tilläggas bör att det här var på den bruna tiden. Nej inte politiskt, jag menar förstås när Svensk Bilprovning med sitt monopol regerade och hade bruna protokoll-set med karbonpapper emellan.
Men när nöden är som störst, ja då får man gå ut i garaget och skaka liv i Diesel-liket, för det är den enda med dragkrok. En blixtinkallad sejour hos Carspect och bara en par krämpor som påpekande med en styrled som värsta plump i protokollet. Så vips var DD fit for service i sitt specialgebit – släpa och agera flyttbil.
Så nej – utsikterna för DD ser ut som om hon/den/det får förlängt förordnande med ännu ett år. Eller i praktiken, till 2025 lär det ju bli?!
Pelle – sommarnöjet med vit bil och diverse fastkletade flygfän
Men Pelle då? Ja Pelle – Dotterns lilla Twingo har kämpat emot fordonskontrollen. ett bromsrör och en styrled vållade återbesök gånger två?! Som tekniskt ansvarig är jag synnerligen brydd över hur bromsarna på den sida jag inte rört kunde bli sämre av att jag donade på andra hjulet övergår min tekniska kompetens. Men nu ska nålsögat vara passerat, så även en inte helt försumbar mängd bromsvätska.
Så då var det bara att se till att någon annan spekulant möjligen får chansen att åka Twingo. Erkännas kan att jag kommer sakna den agila lilla rackaren – även om jag inte helt gillade sittställningen.
Så fräsch jag nära på skulle chansa
Jag säger bara Northstar V8 och motorproblem – en potent motor med en ack så närvarande egenhet att låta topplocksbultens gängor förtvina i motorblocket… Dyrt och jobbigt att fixa – och i princip hundraprocentigt utfall över tid… Men blotta uppsynen i det här skicket. Får till och med mig att överväga om risken att chansa vore värd att ta?!