Konsten att undersöka objektets historia, ett par handfasta tips på vägen

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att lägga pusslet kring ens kommande objekt kan ibland vara tidsödande men ack så nödvändigt.

Hur troligt är det att Du vill betala fullt pris för ett objekt som utges ha gått 8000 mil men som i verkligheten har 28000 mil på mätaren?

Nu pratar jag inte om bilar med trixade mätarställningar utan alla de objekt där mätaren bara har 5 siffror och slår om till 0 redan vid 10000 mil. I praktiken ett ganska vanligt dilemma långt fram på 1980-talet och där vi idag hittar ett och annat misstänkt fall på diverse säljsajter som Blocket där optimistiska eller rent av skrupelfria säljare torgför sina bilar med visserligen korrekt avläst men tveksam mätarställning/historik.

Typexemplet hittade jag för en tid sedan i form av en Opel Ascona från mitten av 80-talet, 11 ägare och där den senaste uppgav att den bara gått 4300 mil!
Okej, alla varningsklockar rang ju lång väg men säljaren var fullständigt övertygad att det var just så och prissatte därefter…. Jag tycker dock att 159 mil per år låter lite väl lite och vice versa, varje ägare kör mindre än 400 mil på de tre år man äger objektet…. hmmmm

Nåväl ett par handfasta tips på vägen om Du vill göra lite detektivarbete om vad som är rimligt,

1. Servicehistoriken – finns den? Ja – grattis här finns mycket att hämta, Inte – Är det ett rimligt modernt objekt, kolla med märkesverkstad, deras datasystem brukar kunna trolla fram hårda fakta. Eller om bilen alltid servats på ”bensinmacken” eller kvartersskruvaren, kolla med den om de känner till bilen och ägarens vanor?

2. Besiktningsprotokoll – om de saknas kontakta Bilprovningens kundtjänst och be att få protokollskopior på mail eller fax. 0771-600 600 På senare tid har dessvärre man valt att rensa i systemet så idag finns bara de tre senaste åren i deras rullor.

3. Köp en Carfax-rapport på carfax.se Inte direkt gratis men värt varenda spänn om det är ett speciellt objekt. Här finns även noterade ägarbyten, noterade mätarställningar vid besiktningar och massa annat spännande

4. Beställ kopior ur Riksarkivet, det här är väl kanske mer för att få reda på om det gjorts några tekniska förändringar på ditt objekt mellan 1972-1995, när finns en guldgruva om du vill veta vem som köpte bilen ny, när fick den dragkrok osv..

5. Beställ fram ett faxutdrag från Transportstyrelsen och kolla vem som ägt bilen tidigare, ring upp förra eller förrförra ägaren och fråga hur mycket den vill minas att bilen gått och kanske hur just de brukat bilen – här finns kanske långa kontinentenresor tre gånger om året?

Två månader utan bil….

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Okej, jag ger upp…. Inser att jag gått och blivit kräsen snål och allmänt svårflirtad…

Inte nog med att jag har svårt att komma till skott att ens åka och titta, sen när jag väl suttit och skakat land och rike kring, då infaller sig inte köplusten alls. Hittills har tre långa tågresor kammat noll på bilfronten.

Den första, en 87’ans VW Passat med full körjournal sedan ny! Ett perfekt objekt men ack va tråkig! i Upplands Väsby

Den andra, en Opel Rekord som bott i samma garage sedan ny, nu sönderrepad av vandaler och ett pris som väl va tre gånger det egentliga värdet… i Bromma

Den tredje, en Saturn med plastkaross, udda och väldigt skamfilad, i Åtvidaberg

Alla dessa snedsprång har fått mig att fundera på det där med vad jag verkligen söker i nästa projekt. Kanske känns det lite blockerat av att det även är stiltje på jobbfronten – kan det vara det att det är omöjligt att välja inriktning när jag tror att hobbybilen måste vara dagsbehovets raka motsats?!

The Audi-man must go

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige2 kommentarer

I alla år har jag kallat mig för Audi-människa, det har liksom fallit sig så sedan faderskapet släpade hem en röd Audi 100 2.0 (BXS393) som var ett par år gammal 1994, familjens första stora framhjulsdrivna bil, ett klart lyft från den Babyblå Volvo 245 GLT (EKD046) med den snygga svarta höga exportfronten som tagit familjen med tillhörande tattartermos (husvagn) till Jugoslavien/Kroatien varje sommar.

Visst det var den första bilen vi haft som hade ABS och AC en ljuvlig uppfinning när yttertermometern indikerar 45 grader varmt och visst den var ju bara utrustad med den vanliga 4-cylindriga 2-liters motorn men nånstans fanns just det där väl avvägda mellan skryt och funktionalitet och en fantastisk känsla av kvalitet.

Det är fortfarande lika imponerande att sätta sig i en Audi från slutet av 1980-talet och 1990-talets första hälft och känna på reglagen. Jag har ägt en och annan vagn med mer än 35000 mil på mätaren och fortfarande så var känslan i spakar och knappar som om det vore nytt, inget glapp eller slappa fjädrar utan distinkt och tajt. Närmast till hands ligger väl att jämföra med vår gamla SAAB 9-5 som pinnade på 33:e tusendet där blinkersreglaget mer hängde trumpet och som gav känslan av att det närmast skulle falla i bitar vilken sekund som helst.

Nån stans där har jag klamrat mig fast, där i det där lilla tidsspannet där nog Audi var som bäst, alltså kvalitet och funktionalitet utan att det bara var skryt för att matcha vagnarna från München eller Stuttgart. När denna feber grasserade som värst så fanns inte mindre än Tre representanter i min ägo, nu senast, Samco BinLadin, Titanic och den Zyklamenlila damen som jag aldrig riktigt fick liv i. I skrivandets stund, har Samco fått ny vårdare i trakten av Falun, Zyklamenvagnen gick till skrot igår och Titan’ic står på undantaget utanför MajksGarages Norra filial i väntan på att möta skrotdöden den också.

Ja här nånstans börjar det väl klarna, att det kommer nog aldrig bli samma som det varit – ty nu har jag så smått börjat inventera vad av allt som blev över från dessa härliga vagnar, det är bara att abdikera inför det faktum att det kommer nog aldrig behövas 14 st kryssekerfälgar som satt på 1990-1991 års modell, den där kompletta svarta bakljusrampen den lär ju bara bli liggande, de där speciella luckorna till bagageutrymmet som var tillval och synnerligen ovanliga, ja de blir säker över….

Bara börja att städa och utvärdera, kommer jag nån gång hitta en där det passar?!

Vid tangentbordet – en billös dag i juni 2013 – Er Vagnparksansvarige numera Mopedist:-)

Det avbrutna SAABSKA året 2013 – nu med moped!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Moped Yamati Strada XTLOkej, jag erkänner – rastlöshet föder impulser hos mig… Och visst, det är väl dessa som räddar min mentala frid dessa dagar då det inte händer så mycket. Sååå av det SAABSKA snikåret 2013 återstår – nada!

Två olycksamma faktorer sammanföll, bonusdottern ska byta abonnemang och har för mycket pengar på kontaktkortet – alltså läge för en annons på blocket, och nu påbörjas vägjobbet utanför huset där jag huserar – alltså parkeringsbrist. Resultat trubbnos-SAAB’en fick respass. Kanske passande då pendlingsbehovet inte heller kvarstod då jag slutat i gruvan.

Nåväl helt ställd på bar backe är jag ju inte – Sambons Vince står hemma och ser sur ut och i garaget så står numera min Yamati Strada från 2007 med hela 10,4 mil på mätaren – den bör ju få luftas oxå….

Det SAABSKA året fortsätter?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Som utlovat avlägges härmed rapport från inspektionen av en en-ägar 90:a från 1987, tämligen sent uttagen dessutom.

Säljarens beskrivning; en mycket vårdande ägare, nån lätt rostfläck, bilen har stått i samma garage hela sitt liv. Tvättad frekvent – i princip efter varje längre körning

Av mig uppfattat skick;
Mindre bra; begynnande rost i vänster länkarmsfäste, intryckt skärmkant höger fram; rostangrepp i hjulhus vänster bak; Dörr höger dörrblad knäckt. Lappad inredning, lappade golvmattor, innertaket släppt, mögelangrepp instrument och inredning, obesiktad, oljesöl motor/växellåda
Positivt; komplett, välvårdat lack, ny kylare, bytt avgassystem, en-ägare på pappret, i övrigt kurranta dörrar,
Frågetecken, på garagegolvet , under motorn, låg en massa tidningar som var fuktiga/oljiga, det saknades kylarvatten i exp.kärlet?

På det hela taget ett trevligt objekt, sitter själv och funderar på om jag gjorde rätt när jag inte slog till:-)

2013 – ett SAABSKT år?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Så har en fjärdedel av 2013 gått och på bilinnehavsfronten kan det skönjas att Audibilarna just nu står för ankar. Den sista Audin att gå traden Örebro-Zinkgruvan, den stolta Saudi-importen ”Samco Bin-Laden” behagade skjuta servopumpen redan i februari varför en transplantation var akut påbjuden. Givetvis en dag med temperaturer med tvåsiffriga minusgrader och ett par timmar på garageuppfarten. Ordningen återställd – trodde jag och rullade mot Z morgonen därpå, efter 17 minuter sååååå var även den nya pumpen en del i det aktiva rostskyddet med all olja duschandes i motorrummet…. När väl besiktningen löpte ut i månadsskiftet så var dess öde beseglat och eftersökandet av en ersättare påtvingades brådstörtat.

Låt mig presentera Trubbnos – den snikutrustade SAAB 900 anno 1988. Ingen mittkonsol, gamla trubbnosfronten, 99 hästars förgasarmotor… så snik det bara gick att få det hos Saab i brytningstiden mellan förgasare och påtvingad katalysatorrenad insprutning….

Nåväl minnesgoda vänner drar sig säkert till minnes att varje sånt där skifte av bilinriktning brukar smitta av sig hos mig och tenderar till att trigga ett lätt maniskt sökande efter själsfränder till det nyligen hemsläpade objektet.

Japp även denna gång hägrar fler potentiella objekt, vad säg om;
En tidig långnos – 1986 års modell med 2.0i och Automat, mindre än 11000 mil på mätaren, en inslagen bakruta och diverse skabbigheter på karossen.

Eller varför inte en sen SAAB 90 från 1987, röd en-ägarbil som stått sen 2008… Inspekteras inom någon dag uppe i de uppländska skogarna av undertecknad.

Eller kanske en 79:ans V4 Super i Alabastergult och en massa härligt småskruvande innan det är dags för uppvisning på OpusBilprovning….

Ja alternativen lär ge orsak att återkomma

Summa summarum – bilåret 2012 är strax till ända

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Strax faller 2012 över kanten och läggs till handlingarna och förhoppningsvis tar 2013 över och axlar manteln från saliga 12:an.

Nåväl det är ju alltid lika roligt att sätta sig och samla tankarna, sätta dem på pränt och lite lakoniskt reflektera över samtiden och livet jag lever. Och i sann journalistisk anda har jag likt alla nyårs-korrar samlat ihop lite vederkvicka snabbfakta som vilken inbiten kalenderbitare som helst säkert kommer att anta och ha som benchmark för all framtid;

Bilbestånd – förändringar;

Bilinköp – 4 stycken (Två Fiat, en Audi och en Nissan)
Avyttringar – 3 stycken (två Fiat och en Nissan)
Resultat = Ännu en Audi på garageuppfarten 🙂

Bilrelaterade resor/omkostnader;

Bevistade bilträffar; 1 (Klassiker’s träff i Stjärnhov)
Körda mil att titta på potentiella bilar; 276 mil
Inköpt billitteratur – kr; 2676
Totalt antal körda mil; 3760

Rimfrost = rattmuff på…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Hösten övergår som alltid till vinter så även i år. Nånstans landar även jag i frågan vad ska få övervintra och vad borde få respass. På bilfronten känns det lite enahanda, tre stolta Ingolstäter står och huttrar i höstvädret; en väntar på ny bromskraftsreglerare, vilken borde ramla över gränsen vilken stund som helst, en annan väntar på dödsdomen och scenariot att avhämtas av skrotfragg, den tredje lever rövare längs landsvägarna på traden Örebro-Zinkgruvan, även den med ett visst uppdämt behov av engagemang från skriftställaren, eller som jag numera titulerar mig, vagnparksansvarig:-)

Samtidigt växel väl insikten om att det nog faktiskt vore bättre att lägga engagemanget på nån helt annan vagn, nån lite mer spännande, nån som ger lite ny input i vardagen eller ska jag säga utmaning? Så dagen får väl fortsätta spenderas vid Blocket ständigt meandrande flöde av nya chanser till bekantskaper i tillvaron.

Och så var det här med att hålla sig till sanningen

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige2 kommentarer

Visst, jag erkänner, det har väl hänt att även jag ryckts med och kanske nån gång låtit påskina att min egen renoveringsinsats få det där lilla extra, ”gone that extra mile” så att säga. Handen på hjärtat – det är ju så mycket lättare att säga ”alla lager i motorn bytta”, trots att man vet med sig att vevstakslagret minsann nog satt där från fabrik.

Nåväl, jag är tämligen säker på att jag mött min överman, tillika förutvarande vårdare av Pulsaren jag köpte i somras. Vid avhämtandet i Götet bredde denne på om allt bra han gjort för bileländets välbefinnande. ”Nejdå tändstiften kommer du aldrig behöva byta för det är sånna där Platinastift”, närmare sanning är väl att det är sketna gnistpinnar i koppar av just det franska fabrikatet som tidigare såldes i drivor till de mer ekonomiskt lagda på Plojtema….
I samma harang bredde han på med att generatorn var renoverad inte bara en gång utan två så sent som i våras, först betald av honom och sedan på garanti. Jag ska väl välvilligt erkänna att jag redan då hade mina tvivel, men man hoppas ju… Generatorer till Pulsar lär inte vara lagervara direkt på den här sidan Atlanten…
Häromveckan fick jag dessvärre insikten om att nått inte riktigt lirade, eller ska vi säga genererade, för Pulsaren behagade stanna på vägen till Z, dessbättre i motorvägshastighet och med alla möjligheter att rullstarta så snart jag lyckats stänga av alla strömförbrukare som ville ha sin del av volterna i tråden…


Kan du gissa vilken som är den nya? Och fråga två, ser den till vänster ut att ha varit renoverad – två gånger i våras?

Och som så ofta när det gäller udda fåglar så slutade det med att beställa en ny generator med flygfrakt från Texas – prisbilden ska vi inte ens gå in på, det händer att hustrun tittar in och läser 🙂

 

När det där objektet man bara borde ha…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Jo jag inser, mitt liv kretsar väldigt ofta kring frågan om vad jag borde samla på för bil och framför allt vad jag borde ha för bil för att ta mig de 13 milen varje dag till och från jobbet.

Förra året grasserade ju Audi-febern friskt och det antal typ44 passerade ju garaget ibland för att stanna. Ja eller helt enkelt behaga haverera så jag fått utveckla den svårbemästrade konsten av att köra bil utan fungerande koppling….

2012 har väl snarast influerats av tanken om att åka lite mindre vagnar helst då något spartanska eller kanske bara överlevande särlingar som förgyller trafikbilden i vardagen, summa summarum så har Fiat vunnit med två enheter, Uno och Argenta och Nissan kvalar in på silverplats med en EXA/Pulsar. En snabbkoll hos vägverket ger dock klart besked om att tysken fortfarande regerar iallafall i listan över registrerade åkdon i Skriftställarens ägor.

Sitter och hackar ned dessa tecken och tankar just innan tåget ska ta mig mot Hufvudstaden – ja vart annars för att TITTA på en till Audi, jo jag ska bara TITTA, det kan ju vara nått att ha – vi pratar En-ägar Flyttgods bil inköpt av nuvarande ägare NY i utrikestjänst!