Välkommen – nu börjar det bli som tidigare

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Hej och välkommen,

Under den gångna veckan har det jobbats och omjobbats, den gamla plattformen som användes kändes allt annat än uppdaterad och när det väl infann sig lite extra tid så var det helt klart läge att byta till WordPress.

Säg dock den konvertering som gått helt smärtfritt, även i detta fall så lyckades undertecknad med konststycket att radera massa viktiga filer när allt väl var klart. Så storstädning av webbutrymmet blev påbjudet och så var det bara att börja om på ny kula.

PS – Listan / Krononlogin med alla bilar jag ägt hittar du nu via https://www.niskakoski.net/kronologi/

Mvh

Michael Niskakoski

Långsam affär uppskattas!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

på sin ledarsida i tidningen Klassikers oktobernummer 2009, skrev Carl Legelius mycket träffande den där våndan av att handla med bilar via annons på nätet. Den där våndan och tidspressen som gör att allt numer ska gå så erbarmligt fort.

Jag kan bara gå till mig själv och min standardtanke om att jag är alldeles för sent ute om jag ringer på en bil mer än 60 minuter efter att annonsen lagts ut på blocket exempelvis. För oftast så är man hjälplöst akterseglad, ty antingen har någon redan lagt handpenning eller så är en budstrid långt gången och det en gång så lockande priset är nu långt bortom horisonten. Nu senast missade jag en Range Rover som verkade riktigt lovande med 7(!) minuter Läs mer…

Ännu ett förlorat bilår…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

…har lagts till handlingarna. Summerat blev 2016 ett verkligt bottennapp, innehavet på bilfronten ser precis lika ospännande ut som vid ingången av nämnda kalenderår.

En strimma av visshet noterades då familjen de facto kom att passera Berlin, inte bara en utan två gånger med hustruns Oncle Ben. Herr Ben fick även bekänna färg i städer så som Warszawa, Prag och till och med hemorten Mlada Boleslav men det var ju ingen bil vi förvärvade denna säsong….

Nu ska jag inte låtsas om som det ens varit nära att komma till skott, visst det var en Lada Samara Baltic som gäckade – men jag fattade insikt redan innan tåget skulle bokas och jag fick vackert backa ur. Efterhandsanalysen gav väl vid handen att det var olyckliga omständigheter i form av minimalt bilbehov, ett lätt föraning om att ekonomi är läran om att hushålla med en resurs och andra, som jag då trodde, intressanta alternativ som lurade i kulissen… Och så länge som kära Diesel-Doris råkar ha hälsa, ja då är det lite svårmotiverat att slå till på nått objekt som bara är lite intressant…

Nä, nu får det vara nog med ältande över sånt som uppenbarligen kom av sig… Nu siktar vi på 2017!

Jävla Passat-j*vel

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det ska erkännas, ibland känns det som om måttet vore rågat….
Jag förlitar mig numera på farsans gamla Passat a.k.a. Diesel-Doris som min vardagliga partner i trafikvärlden. I mitt fall så har jag en viss hatkärlek till fordonet i fråga, hon är visserligen stark som en ardennerhäst och hennes uppsyn gör det lätt att förtränga behovet av att ge henne tillräcklig omvårdnad och därmed låta henne lösa allsköns av allehanda transportbehov i ur och skur…

Å andra sidan så tycker väl en och annan miljöpartist att hennes fotavtryck bör beskattas likt att varje dygn hon står på uppfarten givet ska beskattas som om stackars arbetslösa och tillika icke a-kasseavlönade lilla jag ska betala skatt som om hon vore gjord av ädlare metall än väl förzinkad plåt och kompositplast…

I en mild förhoppning så har jag förlitat mig på att Opus bilprovning skulle hjälpa mig att välja, ett knippe anmärkningar av allvarligare karaktär så kunde jag givet se ett scenario där Diesel-Doris får respass och ett återfödande som en stålhylla eller trädgårdsmöbel. Redan i fjol trodde jag på vinst, men bromsarna gick igenom med notering om liten anläggningsyta.

I år hoppades jag på storslam i form av luft i bromsarna och milt rostskador skivor, men icke – bara en notering om fel för på blinkerslamporna fram och en not om att batteriet inte var fastskruvat… så vi förlänger kontraktet 365 dagar till… *suck*

När minnespusslets bitar faller på plats

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Härförleden hade jag vägarna förbi i grannskapet till föräldrahemmet lite längre upp i gnällbältets tätskogsområden. Även om jag är där regelbundet så är det väl inte var dag som man gör en exkursion runt om i kvarteren. Plötsligt föll allt på plats – precis som jag mindes det, där stod den mörkröda 900’an precis som den gjort sedan 1988! Även om huset verkade ha bytt kulör så har de i alla fall haft den goda smaken att låta bilen vara kvar.

Kanske är det just sånt här som verkligen fascinerar mig, människor som faktiskt hållit kvar vid det val man gjort och allt vad det innebär….

En underbar tidsmarkör!

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…

I garaget ekar tomheten… mellan skåpstommarna

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Efter att ha slutat min anställning hos firman på torget så kan man så smått ana morgonluft på bilfronten. Garaget vikarierar för stunden med att förvara vår gamla köksinredning, men den är ju en baggis att förpassa om rätt objekt råkar till in. Diesel-Doris får ändå alltjämt stå på uppfarten.

Det har varit en smula vingklippande om än väldigt ekonomiskt att faktiskt inte behöva nyttja nått med fyra hjul för att ta sig till och från fritidsbortfallsinstitutionen (jobbet), men som sagt nu kan det så smått anas en öppning att ha skäl att skaffa nått kul – igen…

Byebye, best western friend

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

När nu februaris slut kan skönjas så summerar jag bilinnehavet till en(!) stackare som står och småfryser på garageplanen. Den kära Pontiacen ’Black Beauty’ lämnade min ägo efter drygt en månad på blocket. Visst det var ett strategiskt val att inte göra världens mest aktiva säljkampanj men det var långdraget helt klart.

Over and out!

Så var 2015 lagt till handlingarna

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…

Ibland kan det vara bra att vurpa…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Inget ont som inte har nått gott med sig, heter det ju. I morse flög jag huvudstupa över styret på cykeln och landade uppe på trottoaren med hakan som deformationszon. Efter omständigheterna så tror jag mig reda ut denna strapats med blodvite och blånande utslag lite varstans.

Nåväl de kroppsliga blessyrerna åsido så hade den lilla malören det goda med sig att jag insåg att jag ska gå vidare med mitt lilla bokprojekt, där jag tänkte sammanställa lite tankar som jag samlat in över tid från människor som kommit sig för att sälja sin bil efter en längre tid eller slutligen sälja trots att de kämpat sig igenom importprocedurer som stundom varit ansträngningar oöverstigliga för gemene man.

Som den bindgalene automanist jag är så har det alltid fascinerat mig hur folk resonerar kring sitt bilägare och hur resonemanget till slut landat i att det är dags att faktiskt kasta in handduken och sälja bilen