jag har i dagarna valt att helhjärtat återgå till att vara min egen anställningsmässigt. Likt som i dikten så finns det alltid en baksida av alla beslut, så även denna gång. De senaste 4-5 åren så mitt jobbuniversum varit centrerat till den stora handels och sjöfartsstaden Örebro, fördelen har varit att avstånden gjort att behovet av ett pendlingsfordon har varit starkt begränsat, ja nästan minimalt om man nu ska vara krass. Nu verkar det hela ha ändrats till det motsatta och då blir det här med bilvalet en helt annan potatis, ja till och med nästan en het sådan….

Kommande vecka så är jag bokad en heldag i Stockholm och en halv dito i norra Värmland vilket gör att det blir åtminstone en liten nätt sträcka av 70-75 mil som jag kommer tillryggalägga de dagarna. Nu står ju trotjänaren Diesel-Doris till förfogande och kommer lösa det mest akuta men…

Samtidigt så har jag nog lite för lite input om vad jag verkligen kommer behöva för bil, kanske en skåpbil, eller en liten stadsbil, eller en lågförbrukande dieselvagn eller behöver jag en annan bil en kära D-D?

Ambitionen att hitta något annat, mer spännande i bilväg, är ständigt en faktor i min vardag. Minnesgoda besökare här på sajten har ju ofta kunnat följa mina våndor stundom avbrutna för att göra något snedsprång och faktiskt göra slag i saken och köpa ett eller annat. Vän av ordning missar givetvis inte chansen att påminna om att de två senaste vagnarna väl inte riktigt varit fullträffar mer än ur perspektivet att jag fått nya upplevelser när eländena valt att mer eller mindre självdö redan under hemfärden.

Idag hade jag lyckats trumma upp ett så pass stort intresse för en vagn ur ett tekniskt perspektiv att jag gjorde slag i saken och övertygade min ärade hälft att vi borde ta en tur nordvart – hela vägen till min forna lärdomsstad Lindesberg. Väl på plats så hittade jag en röd liten högerstyrd indienbyggd Suzuki Alto. Bilen som väl kan beskrivas som något av det mest basala i bilväg som såldes under 2000-talets första decennium. , 4 hjul, tveksam krocksäkerhet, ABS-bromsar och fyra sittplatser. Nu är ju det allmän skåpmat likväl som på en 16 ventilsaspirerad motor på 1.1 liter och 63 hästkrafter… Det lite roliga med just dessa Maruti-motorer är att de är 16 ventilare men med en kamaxel… jag var tvungen att forska hur man lyckats med konststycket och hittade följande illustration

Som du säkert anat så blev det ingen affär, den här gången heller… Massa småpyssel i form av sprucken plast och total avsaknad av den där hooken av villha-känsla gjorde att det bara kändes konstlat.

Av någon anledning så blir det ofta som så att jag gör ett pitstop längs vägen när jag reser i österled – och konstigare är att jag tenderar till att få samma parkeringsplats allt som oftast… jämför gärna med när jag körde hem Pjuck…

Handen på hjärtat, när tillbringade du ett par timmar i tvätthallen senast? Nu menar jag inte tvätthallen i form av av den där borsttvätten på macken utan ”tvätta själv-hallen”. Här för leden så mötte jag min överman i tvätthallen i form av denne gentleman som givetvis hade tvätthallsklädsel i form av trenchcoat och sportmössa, givetvis med egen tvätthink och gummistövlar enkom för bruk i tvätthallen. Hatten av!

Jag har ju tröttat ut mina stackars läsare med massor av icke-stories, ja massa bakom fakta om alla bilar som jag faktiskt inte kommit att köpa eller ens provköra…

Nu senast så skaffade jag stackars Pjuck, en lätt skadeskjuten Ford Fiesta som knepigt nog är den enda Ford som jag fått fram fullständig bygghistorik via sajten https://vindecoder.eu/ford och inte ens denna har fått en riktig presentation eller analys om hur det kom sig att det faktiskt blev affär såhär tre år sedan senaste bilaffären. Möjligen skämdes jag över att falla in på en simpel Fiesta hur välutrustad och ovanlig som den faktiskt verkar vara… Eller så var det helt enkelt som så att jag skaffade den i syfte att bara ha för att ta mig från ena sidan stan till andra i samband med ett jobb för stackars Diesel-Doris inte var helt lämpad att fara 5-6 kilometer enkel resa med dess stora tunga gjutjärnsdiesel som aldrig får chansen att ens bli något mer än ljummen.

I dagarna så har livet tagit en ny vändning, mina syskon och jag har äntligen sålt vårt föräldrahem – även känt som Majk’s garage – Norra filialen. Läs mer…