På min ”bucket list” över bilar som jag borde ha köpt när de var till salu så finns ett knippe vagnar. Det är bilar som jag regelbundet passar på att kolla upp i rullorna för att hålla koll på.

Minnesgoda besökare kan säkert placera en eller annan vagn från tidigare inlägg.

1. Leifs härliga Nissan Bluebird, en ovanligt välhållen bruksvagn som överlevt väldigt väl. Att affär inte blivit av ligger nog mest på undertecknad för jag har haft svårt att hitta rätt behov för att kunna hosta upp någon månadslön eller två för att bli ägare till det hela..

2. En udda Ford Escort a la Americanize som jag fann på blocket i fjol – här ligger nog bekymret mer i att jag inte får svar av säljaren. Priset var rätt och lätt finansierat, ja salupriset landar handlar nästan om vad en bra utekväll gick loss på, möjligen med tillhörande hotellvistelse och kanske flygresa med ett lågprisbolag.

3. Honda Odyssey, det blev ju platt fall när jag för ett par veckor sedan slutligen hade äran att få torrsimma i denna vagn som gäckat min fantasi i snart ett halvt decennium. Historien påminner väl ganska mycket om det antiklimax som jag kände efter en lång mission med att kratta manegen för att starta import av Tatra-vagnar och slutligen hade möjligheten att besöka Zdeněk Mareš fabriken i Kopřivnice…Det blev liksom bara en tumme av det hela. Med facit i handen så var det väl ganska bra för ett par år senare så valde fabriken att lägga ned produktionen av personbilar och fokusera på lastvagnarna istället. Minnet säger mig att det för övrigt regnade hela vistelsen i Tatrabergen och det kändes väl som tämligen jobbigt för jag och min dåvarande fick kampera i tält dessa dagar…

4. Nissan Pulsar NX – jo jag har ju redan ägt en sån och jag skulle gärna ge det en chans än en gång med rätt objekt. Min ambivalente gav mig i alla fall ett par minuter av uppmärksamhet då jag fick ställa ut bilen på Träffpunkt 80 när det begav sig. I ärlighetens namn så ska väl erkännas att det var roliga minuter. Lika roliga var dock inte tiden med bilen, för den behagade stanna, gick allmänt dåligt och hade rostskador på bärande detaljer i motorrummet. Därtill var väl bilen underhåll sämre vilket gjorde att det mesta krampaktigt dyr och svår, för delarna fick importeras för dyra skattade pengar… I min lista finns nu en handfull vagnar som jag forskat rätt på med ett par kandidater bland gutefår och 08:or

5. Ett knippe Volvo Express – visst jag hade en Express som dubbats till tillmälet Eugen av den tidigare ägaren. Volvo Express har en speciell plats i hjärtat kanske beroende på bilens ambivalens – stort lastutrymme och den där rustika känslan som bara en Volvo 140/240 kan förmedla. Nu ska vi väl tala klarspråk och erkänna att bilarna är låt säga rostbenägna till den milda grad att bakluckan oftast är den som är bäst… och ja de är ju av glasfiber på en Express så det är väl inte så mycket att undra över…

6. Volvo 2/3/7/9-serien. Här finns det många härliga alternativ även om minorna verkar dugga tätt. För dagen så finns väl en 9-serie med automatlåda som verkar finnas kvar uppe i storstan, men jag har mina tvivel på hur det kan komma sig om miltalet stämmer och skicket är så bra som bilderna gör gällande…. det finns en viss charm idag med rödblocksmotorerna och jag har länge letat efter en orsak till att skaffa det där specialverktyget 999 5284 för att låsa vevaxeln i samband med kamremsbytet… Men det är ju lite svårt att övertyga sig själv om att köpa något som jag inte har behov av för dagen – rödblockarna blir ju inte vanligare med tiden….

7. Ford Escort Kombi – för några år sedan så fann jag en Escort Combi som var i ett fantastiskt skick på macken….

 

 

 

 

Jag hyste ganska stora förhoppningar om att Odyssey’n faktiskt skulle funka för mig. Priset trodde jag till en början vara rätt. Historiken lika så. Skicket över lag var konstigt nog bättre än jag förväntade mig. Till och med de svåra lamporna i växeldisplayen lös – allihop. Men det var väldigt nervpirrande att bara starta en bil där kamremmen skulle ha bytts för 7 år sedan alternativt 10 000 mil sedan. Ja en sådan ångest gav det att jag inte ens vågade köra eländet….

Sedan blotta tanken på att behöva kosta på en bärgning till Örebro för ett par tusen kändes smått absurt. I synnerhet för att då bärga den till verkstad för ett 6-7 timmars ingrepp av dyr mekaniker innan jag ens vet om det är något att ha i långa loppet. Mitt bilnörderi har begränsningar – eller som någon närstående skulle sagt i klarspråk ”Ja, du är snål”.

Missade möjligheter ger herr Ågren en plats vid bordet

Tilläggas bör att jag missade möjligheten att klippa till på den lågmilade Fiat Seicento’n som jag var och tittade på. Säljaren lovade att återkomma när han bytt tändstift i ambitionen att få den aningen mer…. Tak    tf a s t… En  deadline i form av att säljaren med familj skulle dra sig hemöver till Spanien i början av augusti men återkopplingen uteblev. När jag väl fick tag på kontrahenten så var bilen åter ställd på logen och hemresan påbörjad. Därtill lät det mellan raderna som om tändstiftsbytet inte varit helt lyckat – men det är ju lite tvetydigt ibland att uttolka fakta baserat på sms kortare än tweets på Twitter. På tal om Twitter så har jag så smått börjat förstå att det finns en helt egen värld som lever i det habitatet – och givetvis så ska även jag söka lyckan där och nås där i kontexten https://twitter.com/Niskakoski

Men vuxenpoäng för byte av försäkringsbolag plockas

För att om möjligt runda av denna postning så vill jag påminna om att det kan vara läge att se över sina försäkringar på bilen – för det har jag gjort. Jag kommer för första gången vara en omständlig kund och byta bolag. Nu byter jag väl bara mellan två av de största men tror mig minska månadskostnaden på Diesel-Doris från 440:- till 283:- och nej inget ändrat försäkringsomfång eller så utan bara två likadana försäkringar även om bolagsnamnet blir väldigt mycket kortare, ja faktiskt hela 80% om vi tänker bokstäver.

Japp, jag har torrsimmat – i bilen som har gäckat mitt sinne sedan 2011! Lång historia kort, fru L köper denna bil ny i soliga Kalifornien den 4 januari 2004. 4 år senare så flyttar familjen ”hem” till Sverige och Odyssey’n fick följa med av bara farten. Sedan den 29 augusti 2008 har den varit i trafik i landet och ägs alltjämt av fru L. Jag stöter på åkdonet första gången våren 2011 då jag råkar jobba på samma ställe som fru L och blir givetvis fascinerad, modellen såldes ju aldrig här och bilen retade mitt bilsinne. Tekniska data i form av V6’a på 246 hk och femstegs automat gör ju att det är en helt modern bil. Speciellt om man råkar jämföra den mot andra samtida amerikanska minibussar.

Så en-ägarvagn – med flyttgodshistorik – det är ju som klippt och skuret för att samla på… Nu är det väl inte så enkelt, det finns ju som alltid en baksida på alla historier. I det här fallet stavas det kamrem och ett byte som borde varit gjort 2011 om vi tänker miltalet (16500 mil) och 7 års intervall som Honda föreskriver. Nu är det 14 år gånga och 26500 mil på mätaren….. Att därtill dessa har ett knippe recalls som behöver göras på airbags från Tanaka och en kampanj på att byta tändningslås på grund av att den rätt vad det är kan stanna och låsa ratten gör det hela betydligt mer svårköpt. Sen det allmänna i form av att de automatiska sidodörrarna lever ett eget liv – lite plastdetaljer som valt att säga upp bekantskapen med kontaktstycken eller det som det borde sitta fast i gör mig, låt säga fundersam. Men glimtar i mörkret finns i form av ny besiktning och en låda bra och ha detaljer som återförsäljaren sänt över lyser likt ett annalkande tåg i tunneln… Men nej – det är väl inte så kul att lägga en knippa tusenlappar på en bil som behöver stå på verkstad innan man får göra nått mer än torrsimma?!

Tyskarna har ett par fina ordstäv som jag min själ tror kan erbjuda ett eller annat balsam för en tvivlande sate som undertecknad. Smaka bara på ”Nichts hält besser als ein gutes Provisorium” – Inget håller bättre än något bra provisoriskt… eller den gamla devisen från Öst ”Hast du Hammer, Zange, Draht, kommst du bis nach Leningrad” –  Har du hammare, tång och ”(stål-)tråd kan du tar du dig hela vägen till Leningrad, ref https://www.svd.se/nagot-skramlar-alltid-pa-en-trabbi

Svågern är stolt ägare till en Caddy anno någongång runt 2007, en ganska bra vagn i stort men där flygrosten fått fäste och den Arktisvita kulören innehåller alldeles för mycket av de bruna för att ens kunna ses som vit. När han nu ändå är på semester så har jag ägnat en och annan timme åt att få eländet att åter bli vit – och uppenbarligen är 1200’ns våtslippapper det bästa för att kunna få bort det hela, så lätt på handen och massa vatten så går det så sakteliga framåt. Men samtidigt så slås jag av att varenda stenskott och uppslag jag finner har blivit stora fält där färgen släpper i öar stora som våra gamla femkronor… Ja vattenbaserade lacker är säkert väldigt mycket bättre för närmiljön när man bygger och möjligen jobbar med att kleta färg på bilar dagarna långa… men inte *fnutt* håller det rosten borta…

Nåväl – en vecka som fått sin beskärda del av våtslipande av kaross och miljödemontering av gamla gräsklippare har nått vägs ände, eller bra nära det är väl någon timme ”och växel” kvar till klockan säger att det är måndag och en ny vecka randas. För vagnparksansvarige kommer denna vecka innebära ett par småsprång i tillvaron, dels ska jag agera ombud och handla träningsutrustning till den piggaste 82-åring jag känner, dels tänkte jag torrsimma lite på bilfronten och titta på en svart minibuss, givetvis obesiktigad och avpolletterad. Sedan så lär jag även detta vecka bli ett helt år äldre – tänk så mycket enklare det vore om man kunde hoppa över just den dagen och därmed stå still i åldrandet!?

 

I dag har jag åter igen fått stänga ned mitt e-postkonto för en tid, det kommer för stora mängder spam. Tillhör du dem som försöker maila mig så ber jag dig testa att maila på fornamn.efternamn @ gmail . com  istället!

-Med frustration följer ambitionen att förändra, säger såväl en och annan hobbyuttolkare av det mänskliga sinnet som skribenten på den här sidan.

Om nu juli var en månad där jag torrsimmade i fler objekt än på länge så artar sig augusti i samma anda. Den här gången föll intresset på en Omega 2.2 Elegance anno 2001 – en karossrevidering som är en facelift på Omega B, ibland benämnd av entusiaster som Omega C även om det inte är ett officiellt epitet. Just det här exemplaret påvisade en bra historik att utgå från, enägarvagn som köptes av en då 70-årig herre som gick ur tiden i våras 87 bast. Säljaren var sonen, även han inne på pensionsdecenniet men möjligen ett eller ett par år innan den infaller.

25 friska mil till Norrtälje och nära tre timmar i bil för att kolla, bara det är väl ett varningstecken för att det inte kommer bli någon affär – hustrun frågade lite fundersamt om jag verkligen hade tänkt över att lägga 50-talet mil i bil bara för att kika? Frågan var ju helt klart befogad – och visst jag hade mina tvivel redan när jag satte mig i bilen. Det finns ju en viss korrelation mellan pris, förväntning och skick… I alla fall jag har ju större förväntningar på en i förhållandet dyr bil, kontra en billig dyr bil, något som jag ofta förkunnar för nära och kära som inte riktigt alltid förstår. Paradexemplet i min värld är väl att det är lättare att acceptera fel på en dyr sportvagn som kostar en spottstyver av dess värde, kontra att betala nära dubbelt upp mot värdet för en halvbra exemplar.

Åter till ämnet; Röd Opel, ca 15500 mil på mätaren, på pappret – bra grundutrustning dvs Xenonljus, ACC, originalstereo med CD’n, rollo och enligt uppgift servicehistorik med kamremsbyte 2016 (14500 mil) och som sagt en äldre herre som ägare. I verkligheten, ja ungefär det samma, en bra ”5-7 meters” bil, där flertalet lackuppslag med en del iögonfallande bättrade med låt säga tveksamt resultat (man anar övermålad rost). Underredsbehandlad 2005, något som säljaren talade om som om det vore gjort igår. Irriterande krympta gummilister, mest markant var den vid grillen som var ett par centimeter för kort, nedre tätningslisten på vindrutan hade släppt i vulkningen osv. Invändigt så var bilen ärligt ostädad men därmed tämligen skitig, alla dörrpaneler var mer smutsbeigea  än grå som de var från fabrik, skitig förarstol – dock bra innertak, handskfacksluckans lås var defekt – dock bra nyckel till bilen! Det vet jag sedan jag nyttjade en Opel Vectra att dessa har kort livslängd och knapparna lätt ger upp, korrekta hjul S&V av kända fabrikat – dock vet jag inte om jag uppskattar 225/60r16 som vettiga hjul till den svenska vägstandarden.

I annonsen så anges priset till 18500, vilket kunnat vara skäligt om bilen varit nyskattad, nu vill även säljaren ha 3050 i skattepåslag, så alltås 21550 som salupris. Min ärligaste värdering är att den borde listat 15-16 skattad… så jag åkte därifrån utan att diskutera vidare.

Det här med att välja något mindre miljöstörande är ju viktigt, att sedan lyckas visa det fysiskt på bilen för nära och kära verkar numera vara väldigt ”ute” speciellt i tidevarv sociala medier och reklam på digitala plattformar – det verkar bara handla om likes och passiva följare numera.

Här för leden så kom jag att tänka på att det var synnerligen länge sedan jag såg en bakrute-streamer, ja du vet ett sånt där klistermärke i bakrutan på bilen framför… På det glada åttiotalet så fanns de överallt, ja det gick nog lite inflation i alla dessa budskap som skulle trummas in, vare sig det var motordagar – larsmäss eller orienteringstävling så skulle det tas fram en streamer. På nittiotalet så var dem färre – ja till slut så var det väl bara Bingolotto som via Statoil, ville att folk skulle fotografera sin dekorerade bil och sända in bevis på alstret till studion i Göteborg – allt under devisen Dekaljakten. Mer info finns passande nog på http://bingolottowiki.se/index.php/Dekaljakten

I dagarna var jag i kontakt med oljebolaget som tagit fram en Svanenmärkt diesel och undrade om de möjligen råkade ha en dekal att dekorera DD med – det skulle i alla fall kännas roligt att stolt få deklarera att det åtminstone är en Miljömässigt bättre produkt i tanken, men inte heller där hade man några tankar på att visa var man tankar… Så jag tog fram en egen Streamer – se ovan:-)