Låt säga – fortsättning följer!
Lite som att falla på målsnöret…
Det känns som om det har blivit ganska mycket platt fall den senaste tiden.
Så även igår – bakom kulisserna har jag hållit kontakt med en av fjolårets heta kandidater till att bli nästa garagegäst. Den underbara lågmilade fiat Seicento’n har liksom inte kunnat lämna mitt sinne. Ägaren och jag har hållit lite sporadisk kontakt och vi hade preliminärt gjort upp att jag skulle få köpa vagnen nu i till midsommarhelgen som varit. När helgen var i annalkande så messade jag och stämde av men fick bara beskedet att ”jag hör av mig”. Vilket inföll igår. beskedet var dock lite åt det tråkigare hållet. Fiaten stod på verkstad och dem hade dömt ut motorn, något med kolvarna som gjorde att den inte riktigt ville vara med.
Fick ett generöst erbjudande om att få köpa den som den står, verkstaden bjöd 5000 vilket väl är helt ok om man nu gillar att skruva och leta udda delar.
Så med dessa grifterader så lägger jag ännu ett ”bita i gräset-moment” till handlingarna.
Dessa rader blev till kvällen den 9 juli. Föga anade jag väl då att jag, ett tiotal-timmar senare skulle göra ännu ett försök att faktiskt köpa bilen i fråga.
Så var katten ute ur säcken – Lada lämnar EU 2020
Jovisst, det har ju varit en officiell hemlighet att Lada troligen inte skulle lyckas anpassa modellprogrammet för att klara Euro 6d-kraven som träder i kraft sommaren 2020.
Men det har ju även förekommit rykten om att den tyska importören skulle ha satt någon form av sidoverksamhet och fått klartecken som biltillverkare och därmed eventuellt ha möjligheten att modifiera utbudet för att möta kraven. Men idag lär Lada Deutschland ha meddelat att man upphör under 2020 med nybilsförsäljningen. Euro 6d stipulerar max 95 gram co2 per km, dagens 4X4-modell (Niva) landar på 234 gram…
Det är lite svårt att styrka uppgiften då Facebook, som är plattformen man sänt pressmeddelandet via, har en störtning i bildvisningen ikväll…. Anar jag att konspirationsteoretikerna lär få vatten på sin kvarn?!
Västgötaklimax eller bara allmän otur!?
Örebro i juli 2019
T + 10 dgr
Av de storstilta planerna bidde det inte inte mycket, ja faktiskt inte nått alls…
Redan i mars hade vi varit i kontakt, beskedet var lagom solklart ”-den finns kvar och väntar på dig, jag kommer till K i midsommar…”
Veckan innan denna högtid löd beskedet, ”-jag meddelar när jag är på plats”. En febril aktivitet hos undertecknad infann sig – midsommarfirandet sattes liksom på hold, släkt och vänner informerades om att jag fått andra planer och prompt var tvungen att stå till annat förfogande. Biltransport planerades, försäkrings-Sverige ombads offerera förslag på bilförsäkringar och besiktningstider inventerades för att om möjligt kunna framföra ”pellefant” på laglig väg mellan K och Ö.
Midsommaraftonen hade förflutit i stillhet, idel insatsberedd om och utifall alltsammans skulle komma att utspelas under dessa högt skattade timmar. Midsommardagarna i övrigt i samma oplanerade anda.
Och nu hade ju det gått en och en halv vecka och inte den minsta skymt eller sms från säljaren. Misströstan började lägga sitt våtvarma omslag i undertecknads sinne, skulle det nu inte bli något av projekt pellefant trots allt? Eller ska jag lägga krut och krita på något helt annat – en flång ny Dacia rent av?! Ja tider av misströstan är inte att leka med, för den där köpimpulsen som man underbyggt över lång tid den kan lätt kanaliseras till att inbegripa något helt annat objekt än det ursprungliga…
Ja där var vi nu – ett riktigt Västgötaklimax eller bara allmän otur helt enkelt
Bara av att titta på menyn så triggas köpinpulserna…
Jo jag vet – jag har inget behov av bil, PUNKT.
Senaste dagarna har jag dock haft ett mission. En närstående söker en förstabil och då är det ju liksom nästan ok att leta bilar i vettiga prisklasser. Problemen uppkommer väl när den potentielle köparen inte har samma smak eller målbild som mig. Helt plötsligt så sitter man ju där med tankarna på en sen Seat Toledo ur första generationen.
Och sånt är ju livsfarligt för mig och mina tankar om bilar som man borde rädda till eftervärlden. Eller den där underbara Bluebirden som så snuvligt kom att säljas till någon annan för 5 år sedan som nu än en gång ligger ute på blocket.
Åh alla dessa Ford Focusar som bara verkar fallit i pris som gråstenar i ett kalkbrott. En synnerligen särling i form av en Citroen Visa – ja där var det man såg en sån till salu senast?!
Mantrat som ringer i sinnet – Pellefant, Pellefant Pellefant – tänk på den smala vägen och inleds nu icke i villfarelser…
Bara för att jag inte behöver en bil så kan jag väl i alla fall kolla?!
- Erkännas ska väl, jag har har ett ganska gott mått av självdistans.
- På samma vis ska tillstås att jag per definition inte behöver en annan bil så är det ju kul att i alla fall kolla lite vad som finns.
- Därför finns det inget egentligt budgetutrymme, jag menar, mat och hyra det måste man ju ha och därmed betala för – så om jag ska byta bil så blir det ju på leksakskontot som jag får boka det hela…
Med det sagt så vågar jag sätta lite ord på vad som vore bra kontrahenter att överväga i alla fall. Vad sägs om en Chevrolet Impala SS från 2008? Modest prissatt i häradet av fyra månadslöner på bilfirma? Eller kanske en sån där tillyxad Ford Taurus som går på sprit – vilket väl är passade en fd ambassadbil och som du säkert vet så är ju sprit dyrt och därmed snackar vi fem månadslöner? Rena budgetalternativet vore en klädsam blåfågel – denna i passande maronne-röd och 1988 års modesjang men som kära hustrun skulle konstaterat – inte alls realistiskt. En blå lång liten Kangoo(?!) likaledes en ren budgetåkomma och troligen inget som L skulle gilla…
Sen for tanken iväg, en svart Citroen med V6’a, en par Audi A6 Allroad. Kanske en Mercedes Vält-klass, Rover 75, Skoda Superb, eller rent av en Skoda Roomster?!
Risken är väl att det är som vanligt – tankarna far iväg till vad som skulle kunna vara roligt istället för det där realistiska. Och om nu det där logiska ska vara ett rättesnöre i den här processen ja då lär det nog inte bli någon bil. För behovet finns ju inte riktigt än… Så du Diesel-Doris, du och jag alltså ännu en tid.
När Google Analytics leker skvallerbytta och säger…
…att just nu verkar det finnas ett stabilt och mätbart intresse för Lada?!
Dagligen verkar det finnas en handfull vilsna själar som letar uppgifter om var man kan skaffa sig en ny Niva och hamnar på den här sajten. Snacka om kul och kanske en smula förvånade. 42 år efter introduktionen verkar det alltjämt finnas dem som behöver ett ryskt ”åkaiskogen-järn” och tänker på Lada Niva!
Heder åt folket som håller tanken levande.
Så var Motormännens saga all – Riksförbundet M Sverige tar över.
Familjen ha varit i Motormännen i omgångar, ja det började väl med att farsan gick med någon gång på 1980-talet. Det låg ju liksom för sig när vi åkte i Östeuropa vareviga sommar och Motormännen hade ett kontor i Örebro. Där kunde man skaffa internationellt körkort och internationellt campingkort. De sålde även färjebiljetter till klubbpris och stundom kunde man även begåvas med lite klistermärken och vagnmärke i plast vilka givetvis skulle dekorera bil och husvagn.
I takt med Europas ”sammanväxt” så försvann väl incitamentet att vara med, internationella körkort behövdes inte längre och det där Campingkortet ja det gick ju att lösa på plats till minst lika konkurrenskraftigt pris.
För några år sedan, ja 4-5 skulle jag tro så blev hustrun medlem. Orsaken var, om jag minns rätt att svärmor sett att man fick en hotellweekend på köpet och det var ju ett skäl så gott som något. Och i takt med att även vi började återupptäcka Centraleuropa med bil så var ju medlemskapet naturligt. Speciellt med drivmedelsrabatten hos Preem och bokningsrabatten på färjetrafiken. Att vi dessutom fick ett års fritt abonnemang på BroBizz över Öresund ja då var det ju liksom ”kostnadsfritt” att vara med. Speciellt eftersom man dessutom fick tidningen Motor i brevlådan typ 6-7 ggr på ett år.
I år var det återigen dags att förnya medlemskapet men för de där 540 kr de vill ha så får jag liksom inget jag har nytta av. Preemmacken vi tankat på revs i mars och nu finns närmaste Preem någon mil utanför stan. BroBizzen får jag betala för och de där färjorna från Sverige ja de hoppar vi numera över. Men spiken i kistan var att tidning Motor numera ska läsas ”online” som standard för den slutade komma redan i höstas. Så det blev inget förnyat förtroende.
Att föreningen nu bytt namn till M Sverige, ja det gör väl inget på totalen. Men som bindgalen bilnörd så slås jag av hur lite en så stor förening gör för att vårda sitt eget renommé och minne. Under lång tid gav man ut vagnmärken i parti och minut i olika utföranden beroende på ett eller annat. Men internt verkar de vara väldigt dåliga på att veta om att dessa funnits i organisationen. Hörde av en Traderasäljare att han försökt få klarhet i dessa märkes historia men de visste inte något alls. Turligen kunde jag fylla i och förklara vad han försökte sälja och hur dessa märken kom medlemmarna tillhanda. Men jag blir beklämd helt klart.
En vacker dag ska jag skriva ned vad jag har lärt mig om M’s Vagnmärken bara för att få det nedtecknat någon gång…
Projekt Pellefant – när väntan känns lång.
Örebro i maj 2019
Jag väntar på att tiden ska ha sin gilla gång – det är väl så där 50-55 dagar innan jag vågar tro att jag kan tänkas få beskåda Pellefant. I brist och rastlöshet uppkommer ett och annat delprojekt såsom:
- Dokumentationprojekt, massa tankar om att skapa videos, ta bilder, dokumentera inköp, uppväckt och besiktning
- Reservdelsprojekt, har väl redan rullat igång med nya tänddelar och filter liggandes på tur. Här känns det väldigt klart av någon anledning.
- Rostskyddsprojekt, här våndas jag, bilen kommer ju från Centraleuropa och har inget riktigt rostskydd – hur ska man göra och vad bör man tänka på? I mina kontakter med de två tillverkare som jag känner till så leder i alla fall Hagmans på stilpoäng. De svarade rappt och engagerat om vilka produkter de rekommenderar till en bil som denna. Medan Auson’s svar mest kändes mekaniskt och väldigt oengagerat.
Det tog 4 månader innan….
…jag sprang på första bilen i trafik med de nya registeringskombinationen med avslutande bokstav istället för siffra. Redan i början av januari skrockade pressen om att dessa var i antågande. Men det tog visst sin tid innan de till slut nådde den omvärld där jag rör mig.
Någondag senare fann jag den exportregistrerad Volvo i trafikvimlet. Jag anar att det lär bli fler.