Ändrade mönster i dessa tider av virus.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Trodde nog knappast att covid-19 skulle märkas även här på sidan. Ett nytt mönster är nu att trafiken på sidan om Budapest har klingat av, ja näst intill slutat. En vanlig vårdag så brukar ett 10-tal själar titta förbi för att läsa lite om Budapest. Idag så släntrar det in ett par besök på en vecka…

Nu ska väl sägas att det gör varken från eller till för min del. Webbplatsen har ingen intäkt utifrån servertrafik eller klick. Men det är spännande att se att beteendemönstret skiljer sig.

På tal om ändrade mönster, jag kommer behöva lägga lite energi och kvalitetstid i garaget, trotjänaren DieselDoris var inne hos Opus Bilprovning och de vill gärna träffa henne igen. Ett par styrleder – jag bytte dem för två år sedan och fick då skitmärket Stark från Reservdelar24 istället för det jag beställt så dem borde jag ju reklamera. Irriterade nog så levererade Reservdelar24 samma skit i veckan trots att jag valt Febi i varukorgen. De urskuldar sig med att det ska vara bättre grejor med tre års garanti men jag säger att dem är ren skit. Så dem får de ta tillbaka – för Plojtema kan leverera minst likvärdiga ett par hundra billigare…

Nåväl, det är lördag middag när dessa rader plitas ned och solen skiner utanför fönstret… Det kanske är tid för blåkläder på?!

MLB805 – Trafikregistrets skenbara bil som nog inte finns.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige2 kommentarer

I begynnelsen, eller i alla fal i början av 1970-talet beslöt man från bilregistrets sida att reservera och därmed spärra två nummerserier för att nyttja dem till andra ändamål. Typiskt sett var dessa tänkt för testskyltar, reklamanvändning och provskyltar som sändes till andra länder eller dem som hade behov av en svensk registreringsskylt i något reklamsyfte. Serierna var MLB och ROX. Båda nummerserierna lär ha varit väldigt udda uppsyn om någon av dessa skyltat kom på vift någon på 1970-talet. Ja det skulle väl dröja till 1986 innan M blev begynnelsebokstav på nummerplåtarna i trafiken. Över tid föll ROX bort som spärrad serie. ja det var långt innan R skulle fastna på plåtarna runt millennieskiftet.  Än idag så florerar MLB som registerkombination i många bilannonser, ja nu senast även med det nya formatet med två siffror och en bokstav på slutet..

i samband med att externa webbtjänster har gjort det möjligt för gemene man som jag att själv göra enklare slagningar där listningar av alla registerkombinationer listas utifrån delar av regnumret. Som nyfiken bloggare så provade jag givetvis den spärrade serien MLB och vips dök den upp MLB805. Likt en vit älg eller rent av insikten om existensen av hönsatänder så väcktes givetvis funderingarna. Hade nu slumpen lyckats lura trafikregistrets datorer?!

Enligt registerutdraget gömmer sig en Volvo 850 GLT från 1997 bakom nummeridentiteten. Spontan tanke, ja det var ju inte så konstigt, men tekniska datat ser ju skumt ut, en GLT med 82 hk, det är ju 88 hästar färre än dem andra 850 GLT jag känner till. Och Chassinumret ser ju väldigt otidsenligt men Volvoaktigt, 121213232314 är ju lite som syntaxen för en klassisk Amazon. Udda däckval verkar den ha också 185r14C – det låter ju som en gammal 245 från typ 1977.

Att man dessutom kan se att bilen inställt för besiktning två gånger i sitt liv, ja så sent som 2010 utan att klara Trafikregistrets nitiska blick. Fem år tidigare inställde sig vagnen för en visit hos bilprovningen men där är resultatet höljt i dunkel – notering resultat ”Okänt”

Jag har sökt presskontakten på transportstyrelsen för att höra varför denna bil syns publikt, den borde ju i all rimlighet vara ett unikum om än bara existerande i transportstyrelsens villande rullor…. som vän av ordning så kan jag väl tänka att man borde ha lagt en publik not under tilläggsinformation där det framgick att detta är en ”testballong”  – det finns redan lite typkoder man skulle kunna lagt, T71s – Provfordon

Felicia – den Sjuttiosjunde i listan.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Föga anade jag när jag vaknade lite för tidigt en lördagmorgon att  jag innan klockan slagit 09.30 skulle vara ägare till numero 77 på listan över bilar som passerat min ägo.

I takt med att Blocket blivit ett tillhåll för bilskojare och en och annan svenne med klippparmentalitet så har jag numera full pejl på de alternativa säljkanalerna, primärt Facebook Market och Örebrotorget.

I går afton lär jag ha hittat ännu ett spännande, korrekt prissatt, objekt i form av en rimligt välvårdad och rostfri Skoda Felicia anno faceliftens år 1998. Det är nog till och med som så att det är årsmodellen 1999 vilket per definition är den sista årsmodellen på bilar Sverige eftersom denna rullade av bandet i september 1998. Säsongen 2000 så avskaffas årsmodellsväsende för att då ersättas med tillverkningsår och månad.

Jovisst, en Felicia har ju en speciell plats i mitt medvetande – min tid på Autoforum i Örebro satte sina spår i form av de 50-talet vagnar jag fick bese få sina nya ägare efter återlanseringen av märket i Örebro. Det här exemplaret var dock inte bördigt från Autoforum utan Berners i Östersund. Kanske har dess ursprung i Jämtland(?) möjligen den goda egenheten att just detta ex är synnerligen strukturellt rostfritt. Sydligare individer har ju en tendens till extrem spaltrost i bakskärmarna som här verkar vara väldigt frånvarande.

Nu återstår väl mest att bekanta sig med nyförvärvet. Priset var helt klart acceptabelt. I synnerhet om man tänker på att den här bilen kostar mindre att köpa och betala in årsskatten på än vad den stackars DieselDoris antas vara värd i skatt under lika lång tid. Men i gengäld får jag acceptera att det inte finns någon kyld luft i kupén sommartid. För vän av ordning så ska givetvis lugnade besked delges – DieselDoris är på intet tänkt att strykas ur vagnparken – ombyte till småbil förnöjer dock.

 

Tidningen Klassiker diskuterar Pellefant

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Tidningen Klassiker har börjat podda! I början av 2020 då tog tidningen upp min lilla fundering om problemet det innebär att ha en bil som råkat gå väldigt lite. I Pellefants fall så är ju 1000-mila strecket väldigt nära och tankarna som att ta sig över denna milsten.

Lyssna gärna på resonemanget här https://www.klassiker.nu/podcast/studio-klassiker-avsnitt-11

Dr Glas – i bilform, eller hur Ssangyong Rodius retar näthinnan

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

det finns en frasering i dikten om doktor Glas som väl sammanfattar allt som väl borde varit en ledstjärna för Ken Greenley här han satte ritstiftet på pappret för att ge MPV-tingesten Ssangyong Rodius sin uppsyn. Synd bara att han nog tog fasta på den sista sensmoralen i form av att vilja ingiva människan någon känsla.

På pappret så borde en Ssangyong Rodius vara en kapabel krabat. i sin ädlaste form har den en 3,2 liter stor bensineldad 6:a från Mercedes, 200+ hästkrafter, plats för 7 åkande, skinninredning och allmänt den nödtorft som asiatiska bilar skämt bort oss med i form av allsköns teknikstöd. Dock fanns det en lite vanligare variant med en 2,7 liters dieselruska som säkert hjälpte lite på traven med bensinarens akilleshäl i form av hiskelig törst med siffror på 2 liter milen i stadstrafik.

De senaste halvåret så jag haft en blocketbevakning på alla Ssangyong som dyker upp till försäljning, noterbart är dock att de flesta, för att inte säga alla Rodius som nått säljstatus råkar vara kvar till dess att annonserna löpt ut. Ett tappert försök att ens lyckas värdera en sådan via bilköparsajter stöter likaledes på patrull, det finns liksom inte ens något riktvärde. Snacka om död på marknaden. I dagarna pratade jag med en av säljarna meddelade lite uppgivet att det fanns prutmån på annonspriset och sa att hälften vore ok om det bara kunde bli affär.

Jag gjorde dock snabbt ekvationen. 2 liter milen, 6000 kr om året i skatt (på en bensinare) och bakhjulsdrift. Därtill råkade mitt försäkringsbolag tro att försäkringsrisken måtte vara enorm för de ville ha samma pengar för en sådan som om det vore en extrem 7-serie från Bayern.

Bevakningen får väl ligga kvar även om  intresset väl mattats – markant, behovet eller ska jag säga bristen på är alltjämt lika (litet).

För att om möjligt problematisera det hela ännu ett varv så ska väl tillstås att Rodius-modellen direkt kom att utses till något av de mer formfula saker som kommit ut på marknaden. Bland dem mest frekventa bespottarna fanns många mer eller mindre namnkunniga brittiska publikation så väl i tryck som i bildmedia. TopGear lär ha varit än i raden, med såväl utmärkelsen WTF Car och försöket att bygga om en Rodius till båt?! Det sistnämnda projektet kan jag bara ana har en koppling till att designern Ken lär ha hävdat att inspirationen funnits i form av en eller annan Yacht.

Citatet i sin helhet lär lyda ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill få kontakt till vilket pris som helst.” Hjalmar Söderberg i Doktor Glas.

Till generiska bilars lov… och förbannelse

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

För, låt säga tio-femtion år sedan, så stod bilutbudet i någon form av brytningstid. En skrälldus asiatiska märken tog stora marknadsandelar tack vare breda modellutbud med allt från minimala småbilar till medelstora familjebilar och brukliga SUVar, alltsammans till priser som var låt säga modesta

Lite föraktfullt muttrade jag, vid tiden,något om att alla ”dessa kopior” väl bara var något för oengagerade människor där bilen bara utgjorde något som fyllde ett behov av förflyttning utan vidare engagemang.

Med ett decenniums perspektiv så får det mig att tro att dagens bilar över lag blivit mer ”oengagerande”. Kanske för att de prispressande asiatiska nykomlingarna tog marknaden på sängen. Eller är det så pass illa  att dagens breda massor privatleasare inte länge vill känna engagemanget för den där produkten man ändå bara lånar?!

Generiska vagnars upprättelse

Nu har ju dessa Generiska bilar fått en viss upprättelse i mina ögon. Ty vem skulle en dag kunnat tro, att en Daewoo Evanda skulle trigga ett visst intresse och nyfikenhet såhär 15 år senare? Så pass att denna halvstora koreanska sedan med en miserabelt stereotypisk design och minst lika lättglömda prestanda skulle ligga i min söklista? För att inte tala om hur den fryntliga Kia Opirus där fusklyxen lyser igenom lång väg? Även en odefinierbar Hyundai vars namn inte lämnar större eller bestående intryck vare sig det klingar (med) Accent eller Elantra.

Generiska bilar – dagens arvtagare till sparutrustade inropare i form av basmodeller?!

Man skulle ju nästan kunna säga att dessa Generiska vagnar tagit över som intressebärare i takt med att de inropande basmodellerna raskt marscherat ut ur bilhandlarnas prislistor?! Men samtidigt så måste vi väl lite till mans fundera på om de där åren av billiga asiater var början på slutet för det där engagerade bilägandet och som nu banar väg för privatleasingkundernas frosseri i allt mer likriktade vagnar? Eller är det möjligen som alltid på en mogen marknad där nedgång är att vänta bakom hörnet – att alla strävar efter att landa i mitten och inte vill bli sittande med Svarte Petter på hand – i form av en engagerande bil som inte väcker rätt känslor?! Fjärran känns en engagerande Citroen XM med dagens mått mätt….

Nu ska jag återgå till Blocket-träsket, kanske finns det något Hyundai Scoupé till salu, ja helst från tidigt 1990-tal, eller en Dacia Dodgy – förlåt Lodgy med tveksam prestanda och karisma……. ja listan känns om om den kan komma att växa.

 

Året 2019 – ur bilgalningens perspektiv.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är väl hög tid att lägga året 2019 till handlingarna, även om det teoretiskt sett kvarstår något mindre än 80 timmar av kalenderditot.

Och som så ofta på den här sidan så får jag tillstå att bilinnehavet, eller ska jag säga det starkt reducerade sådana, har fått sin prägel av just det bristande behovet av bilar. Även detta år har jag jobbat på cykelavstånd från hemmet. Och för den del, jobbar på ett ställe där parkeringsplatsutbudet är så smått begränsat för dem, likt mig, som jobbar på bygget.

Ska man nu vara sådan så ska ju rätt vara rätt och då bör jag ju även redovisa att jag blivit av med den fina cykeln som överlevde att stå i central Örebro i nära två år utan att någon rörde den. Följaktligen så behövde jag då engagera en ersättarvelociped och därmed uppkom behov av inköp – ja inte en, eller för den del två, utan tre stycken tvåhjulingar släpades hem. Lika sanningsbeakande får redovisas att ingen av dessa har hittills nyttjats för något hojjande. Ja ska jag vara ärlig så lär det nog aldrig bli av för två av kontrahenterna för dem lär behöva påtagligt mer engagemang än vad jag tror mig kunna uppbringa såvida inte något specifikt projekt ställer mig inför sådant faktum. Den tredje, en Crescent CityBike med 7-växlar anno 1992, istället var lite för bra och fin för att stå ute. Så den står inbolstrad i källarens varma vrå i väntan på att jag ska inse dess förträfflighet och behovet av att kunna cykla ståndsmässigt till jobbet.

Men åter till protokollet, här gällde ju Motorgalenskapernas fulla varv runt solen. Minnesgoda läsare kan nog själv ställa samman hur mitt motorår varit men jag lovar lika plikttroget att göra listan åt Eder och de hela två poster som finns att lägga till.

Projekt Pellefant – Sju sorger och åtta bedrövelser senare så återfinns denna alltjämt i garaget. En härlig mix av simplisitet och trevlig historik gör det hela sammanfattningsvis… appellerande.

Projekt Rover – ja hur summerar man något vars mest bestående intryck och avtryck är en massa rostflagor på uppfarten? Ja ägandet blev ju inte vidare långt och om sanningen ska fram, jag hade faktiskt inte en tanke på denna när dessa rader skulle sammanställas, så så mycket mindes jag den.

Ja längre än så blev inte listan och det känns väl liksom lagom med dagens mått mätt. Dock ska väl galenskapen i sin helhet summeras och då är säkrast att framhålla att jag köpt två bilstereos under året. Dock föll ingen helt i smaken så den ena återlämnades till säljande ställe, ja mest för att Pellefant nog inte behöver en stereo. Den andra – ett typiskt fyllebud på tradera ligger och påminner mig om min enfald på en strategiskt lämplig plats som måste passeras regelbundet.

Och likaledes bör ju redovisas att jag numera räknas som ”card carrying member” av Riksförbundet M Sverige (tidigare mer känt som Motormännen) – om det hela är något faktiskt vara stolt över får väl tiden utvisa. Jag har i alla fall gjort vad jag kan för att lyfta mina åsikter om medlemskapet och bristen på sätt för mig att visa mitt stolta medlemskap, ja tänk hur föreningen valt att inte förvalta sitt grafiska arv – eller för den delen oss medlemmars stolta medlemskap. Det är för mig en stor gåta.

Sist men inte minst så hoppas jag att jag lyckades göra någon Ford-ägare glad via att sälja en underbar uppsättning med fälgsidor i pärlemorvit plast på tradera som jag lyckats fynda på en loppis. Vinsten för egen del uppgick till hela 6 kr dock!

Över och ut

1121 ex kvar men bara 3 till salu, Peugeot 605 förvirrande frekvent men ändå så ovanlig

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Jo jag ska väl erkänna att jag har ett visst öga för de där väljästa franskorna. Om det sedan står Safrane, XM eller 605 på typskylten det spelar väl inte så stor roll.
Den härligt kantiga XM har även passerat garaget i viss omfattning åtminstone i tretal vill jag minnas. Men sedan är det tomt på listan.

För en herrans massa år sedan vet jag att bilhandlaren i Nora råkade ha en trevlig 605 som stod och rostade bort med åren. Om nu regnumret var NCB eller om första ägaren var NCB (Norrländska Cellulosa Aktiebolaget) det ska jag låta vara osagt men den har bitit sig fast som en sån där vagn man en gång borde äga.

Åren har gått och en och annan SAFRANE har jag minnsann beskådat och affär var väl inte otänkbar men det har liksom bara inte blivit av – oftast eftersom vagnarna inte varit helt original i chassit – fjädersystemet med luftfjädring lär vara skört som silke och livslängden i paritet av dagsländans… Och därmed gärna offer för konvertering till vanlig stålfjädring och allt vad det innebär i form av ändrad komfort och avsteg från det där eftersökta originalskicket.

Nu bar det väl sig inte så mycket bättre än att jag har råkat spana in en 605:a, en av de 42 yngsta i landet och fram tills dessa att satte mig för att plita ned dessa rader, trodde kunna bli en potentiell inneboende i garaget för framtida segrar. Men ack vad man kan bedra sig själv på att titta på bilannonser på Padda eller i mobiltelefon. När jag nu dubbelkollade status på dörrar och trösklar på datorns större skärm jag då står det ju klart att kulörskiftningarna talar sitt tydliga språk att här råder röta och bättringsfärg.

Sååå, jag säger som så ofta, ”Låt redån falla!”