Att planera i förtid?!

I dagarna fann jag mig i en situation inte helt olik hur jag som oftast kan ertappas med att fördriva tid. Ja givet med att kolla flödet av annonser på blocket.

Missionen för dagen, inventera och fundera på om det vore läge att skaffa husvagn. Ja Husvagn är ju ett subjekt som stundom fastnar på min radar. Inte för att jag direkt tror mig vara en husvagnsmänniska. Att hustrun definitivt inte är det ja det tror jag mig vara fullständigt säker på. Men en tidigare hotellvistelse i skåne för någon vecka sedan fick mig i alla fall att fundera.

I raderna av annonser som fladdrade förbi dök helt oförhappandes fastnade blicken på annonsen för en sån där Högbyggd ”dörrstoppsformad” Peugeot upp. Ja du vet en sån där 1007 som rosade marknaden för snart 20 år sedan. Att det möjligen blev lite av att dansa en sommar, eller rättare sagt fyra somrar om man ska vara ärlig. Ja det var ju en helt annan femma. Att pressen var begeistrad men ändå inte tyckte konceptet räckte till verkar stå klart. Ständigt frånsprungna av konkurrerande alternativ i de numismatiska sammanställningarna. Priset för högt, vikten för hög. Ja allmänt mätt på en måttstock som möjligen mer var avpassad för konkurrenterna.

Men ack så praktiskt eftersom vagnen just hade enkelt insteg och ”vuxen” sittställning för en åldrande kundgrupp. Exakt hur 1007:an hittade sina kunder har alltid fascinerat mig. Ty jag tror var och en som skaffade någon just gjorde det av ett särbehov. Vare sig det var ålder, kroppsliga tillkortakommanden, behovet av att kunna manövrera i trånga utrymmen. Eller rent av bara för färgens skull. Det sistnämnda eftersom den fanns i några riktigt kulörta Ljusgröna, blågrå eller rent av saffransgula om nu inte sorbetgul och ferrariröd inte var tillräckligt.

Att habegäret snabbt växte ja det var helt klart. Men insikten att det fanns i alla fall minst två handfull med potentiella kandidater, varav många verkade rosat marknaden sedan snösmältningen varit ett faktum. Ja det tyder väl på att marknaden inte insett hur fantastisk denna vagns potential verkligen är?! Oavsett, en enägarvagn med full servicehistorik och av bilderna att döma välvårdan listade inte i häradet under två skattade månadslöner nu denna sommar 2024.

Och visst, man borde ju slå till nu när de alltjämt finns bilar med lätt insteg, ty vips lär väl knän och höfter snart säga stopp annars. Då lagom till att alla 1007:or förpassats in i bilhimmelen.

 

Semestern är över – 2024 års ledighet är nu till ända

Det hör inte till vanligheterna att jag stänger ”semesterfönstret redan i juli. Nej vanligtvis har ju augusti och bitar av september varit min semesterhalva. Ja ska man vara petig så har jag ju även helgen ledig. Men det räknas liksom inte riktigt.

att det blev på detta viset må skyllas på arbetet. Det faktum att vi ska byta journalsystem för alla vårdförlopp under september gjorde det hela omöjligt att vara ledig som vanan varit.

Det hela har även medfört att årets sedvanliga skruvprojekt fått maka på sig. Alltsammans brukar redovisas under devisen Sommarplågan. Men i år får jag vackert inse att det inte riktigt fanns tid och plats för att låta ett sånt event ta plats.

Men som ordstävet säger, med varje stängd dörr så kanske ett fönster står på glänt. Så även i detta fall. Det finns handfasta tankar om ett skruvprojekt. Om än med fokus på det lite längre förvaltandet. Men mer om det om några månader skulle jag tro.

Så var det det här med att hålla sig till planen….?!

Bakom kulissen här på bloggen finns det ett och annat inlägg som inte riktigt nått hela vägen fram till publicering. Vän av ordning skulle säkert säga att det finns ett och annat publicerat dito som inte eller borde.

Ordklyverierna är många. Med rätta, ett och annat som finns här, har med facit i hand möjligen rätt. Det finns ett och annat lågvattenmärke det ska erkännas. Men samtidigt, de finns här för att jag själv ska få möjligheten att långt senare fundera kring hur jag resonerade där och då. Ibland kanske vi tänker lite gelet, lite till mans. Eller kvinns om man nu ska vara sådan.

Nåväl, en radda inlägg har i alla fall fastnat. Många av dem verkar ha samma röda tråd. Nämligen en uppmaning till mig själv att hålla mig till planen. Exakt vad planen må vara har varierat. Ibland har det varit att skaffa en bil med de livsviktiga A:na- ABS, AC, Airbag och möjligen Automat. Stundom att skaffa alla varianter på Audi 100 typ 44. Ofta, just att verkligen göra slag i saken och skaffa en London Taxi. Någon annan gång, att söka revansch för mina dåliga affärer med bilar av märket Rover. Ja, som läsare anar du att trådens färg inte alltid är röd. Stundom är det osäkert på om det ens finns tråd.

När jag i afton satte mig för att plita ned lite uppdateringar så insåg jag att det just höll på att bli ett sånt inlägg. Något som skulle mana på mig att hålla mig till den smala vägen. Låta planen ha sin gång. I samma ögonblick kom insikten att det inte fanns någon plan. Eller rättare sagt. Planen som jag har och jobbar efter är i en helt annan linje än allt jag kämpat med hittills.

Exakt vad det kommer bli får jag kanske anledning att återkomma till. Helt klart är dock att det inte blev någon ”sommarplåga 2024” som tog upp min semester.

Den sista viljan fram – eller varför det (o)nödigvändiga verktyget blev inköpt.

Få saker verkar vara så laddade som detta verktyg, Volvo specialverktyg 9995284 ”Mothåll”.

För den som inte är helt inläst i ämnet så kan följande resumé vara bra.

-Tillämpning; används vid kamremsjobb på Volvos motorer av modell B19, B200, B21 och B23/230 s. k rödblockare.

-Merparten av motorvarianterna klarar av ett kamremsbrott utan följdskador på vevparti eller ventiler. Undantaget verkar vara lilla rödblocket (b19 och B200) som fanns i Volvo 300-serien primärt.

Eftersom den breda massan av motorer inte råkar ut för problem om man råkar få kamremsbrott och därmed kan möjligen en felmonterad rem som mest resultera i att motorn inte går bra eller inte alls. Så verkar de flesta tycka att det är en förlåtande konstruktion och att man inte behöver vara överdrivet noggrann när man jobbar på en ”rödblockare”. Jag dömer ingen, var och en får tillkänna sig den övertygelse som passar.

Det är här jag befinner mig. En släkting har just en Volvo med rödblock som borde få ny kamrem. Samme ägare ville dessutom att allt ska göras ”by the book” och säger instruktionen att specialverktyg 9995284 ska nyttjas ja då ska det banne mig göras. För står det så i den helige skrift (Volvos gröna häfte – redaktörs anmärkning) då är det så det gäller.

Nu bär det väl sig inte bättre än att jag kandiderat till att göra storservicen på bilen så då var det bara att åka och införskaffa denna tusenkronors-bit på Volvo enkom för att få äran att göra servicen på rätt sätt. Och för protokollet vill jag tillföra, jo jag vet – verktyget är inte en absolut nödvändighet, en och annan säger nog att det rent av är enklare utan just detta, i alla fall om man har en mutterknack….

 

Att snacka smörja – eller bekymret att hitta rätt olja till Volvos Rödblock?!

Inledande anmärkning; texten som följer är skriven av mig som lekman och med ett tekniskt intresse. Alla synpunkter och tankar som framförs här är från mig som privatperson och du bör själv fundera kring och bestämma vilken skola du själv tror mest på som konsument av motoroljor.

Historia, Några inledande tankar. Motoroljedjungeln har utvecklats stort de senaste 30 åren. Om det på sent 1990-tal mest surrade tankar kring om det skulle vara Mineralolja , semisyntetisk eller helsyntestisk olja så har det idag landad i en långt mer specificerad palett av produkter och klasser. Och inte alltid så enkelt att hålla rätt på.

Då kunde man med viss säkerhet välja utifrån den amerikanska standarden API och S för bensin och C  följt av en generationskod A och framåt. På nittiotalet så var SH och SJ moderna standarder för bensinmotorer och CD på diesel-sidan. Europeisk standardsättning haltade i viss mån och det är på senare tid som ACEA kommit med sin egen ”skala” med A B C och E följt av en generationskod.

Eftersom den europeiska nomenklaturen var sen på bollen, samtidigt som många biltillverkare tog fram egna krav för sina oljor så finns det nu ett mångfacetterat sätt att beskriva oljekvalitéer. Det blev extra viktigt i takt med att ”long life”-utvecklingen tog fart. Visst om du är ägare till en 1990-tals Mercedes så är det ju lätt att veta att en MB 229.1 eller 229.3 kanske är lämplig för din bil om det nu framgår av instruktionsboken. På samma sätt så är VAG 50X.00 lätta att matcha in. Och är finns det oljor att hitta på enkelt sätt. Dessutom så är vissa standarder bakåtkompatibla med tidigare varianter så en MB 229.3 är helt ok för en 229.1 osv. (ta nu inte detta som en lag och läs på exakt vad som gäller för just din ögonsten.)

Men det här är det blir lite jobbigt med äldre bilar. Dels för att det oftast inte finns standard för det egna märket. Dels att generationerna på den klassiska amerikanska API-standard alla inte är bakåtkompatibla med varandra. Här bör man hålla rätt på lite brytpunkter, något som i alla fall jag tycker är livsviktig.

Standarden före generation SL är bakåtkompatibla i alla fram bak till SD*. Så en klassad SL-olja är ok även för en motor som vill ha  låt säga SH eller SJ. Men en SM-olja är inte kompatibla med tidigare varianter. I samband med övergången till SM, SN, SN Plus och SP så har man fått tillsätta en hel del ”tvättande/renhållande” tillsatser. Och för att uppfylla moderna krav på lägre miljöpåverkan så har man tagit bort många av de slitagehämmande tillsatserna exempelvis Zink.

Det gör att i alla fall jag är synnerligen rädd att slå för moderna oljor i min äldre motor såsom Volvos Rödblock. Visst Volvos motorer har alltid haft en ganska tolerant ”smak” för vad som är lämpligt smörjmedel. Men jag är synnerligen fundersam till att i det här skedet ”gena” och spara in på oljevalet bara för att. Dagens oljor med låg miljöpåverkan har inte samma chanser att förlänga livet på dessa i sammanhanget ”dinosaurier” som äldre standarden gav. tittar man i instruktionsboken så säger Volvo SG och SH som oljekvalité.

Jag hör dig fråga – på 1990-talet så körde jag min Volvo på billigaste oljan från ”P-tema,” skulle inte dagens oljor vara lika bra? Som jag skriver först i detta inlägg, jag är bara lekman och kan bara spekulera, men på 1990-talet så tillsattes en ganska god dos med Zink och Molybden i oljorna, dels för att det var billigt, dels för att API-standarden sa att det skulle vara 1800 ppm Zddp. Men även för att motorkonstruktionerna faktiskt behövde det för att minska slitaget.

Spännande nog har jag i veckan som gått hört av mig till en av firmorna som säljer oljor, Starta Smörjmedel som är en del av Hagmans för att få deras rekommendation om vad jag borde välja till en Volvo rödblock. Döm om min förvåning när rekommendationen blev att välja deras Super Synt 5W-40 en modernare olja av klass SN. Något som verkligen rimmar illa med att Volvos rödblock var specad för API SH som högsta klass.

-Men ”P-tema” har Classic oljor numera. Helt rätt det stämmer. Men vänd på flaskan eller dunken och kolla, här är det inte SH som är standard utan den betydligt äldre SG, dessutom av viskositeten som känns tveksamma till en halvmodern bil. Då i form av antingen ”raka” 30 och 50 eller 20W /50 vilket känns väldigt tjockt till en 1990-talare, här vill man ju ha lägre tal helt klart 5/10  W30/40 för att vara kompatibla med halvmodern teknik.

Vill även du fasta för att snacka smörja och vill läsa mer? Trevligt, kunskap är lätt att bära, två lättsmälta sajter att börja med kan vara

Denna om Zink och moderna oljor https://www.tdxltd.co.nz/blog/passenger-car-motor-oil-blog

Lite förklaring av API’s olika standarder finns på https://www.api.org/products-and-services/engine-oil/eolcs-categories-and-classifications/oil-categories#tab-gasoline

en intressant kort youtube-film om API/Zink och vilka är bakåtkompatibla med varandra 

samt

Lite om det här med Oljespecifikationer https://www.oilspecifications.org/acea.php

Funderar du på vad jag köpt hem till släktings Volvo 940 – valet var solklart! En kvalitetsolja från Motul som heter Classic Nineties. Just en olja som har klassningen API SL, har gott och slitagehämmande Zink Molybden! Mer info hittar du på https://azupim01.motul.com/media/motulData/DO/base/CLASSIC_NINETIES_10W-30_en_DE_motul_25503_20211209.pdf och priset, ja visst det är inte billigt som på ”plojtema” men inte heller dyrt som på ”fina bildelsbutiken”… Helt klart värt varenda krona för att kunna slippa tänka på oljekvalitén innan det är dags för nästa byte.

Två dekorativa plåtkanistrar med kvalitetsolja – givetvis betalda med egna skattade pengar”

När inte allt är riktigt som tidigare

Jo det är bara att krypa till korset och erkänna. Efter såhär en 5-6 år så var det behov av att byta ”mallen”. Ja den bakom som styr hur allt visas här på bloggen.

Det här med att ombyte skulle förnöja bara i sig är väl lite att dra stora växlar på hur vardagens tristess nu skull påverka. Nej i det här fallet var det mer något av att det finns en bugg i den ”gamla” mallen. För någon månad sedan så slog det liksom stopp. Nu har jag tillfälligt* valt att läsa på en annan mall, inte för att den är så vacker i dig. Men den är mer lämpad att hantera mycket text. Och det vet du säkert, text har det en tendens att bli här:-)

*Ingen vet ej hur länge en bra temporär lösning kan vara innan den räknas som permanent….

När en elcykel kostar mer än bruksbilen?!

Jag får tillstå – priset för att vara god medmänniska och välja bort bruksbilen till förmån för en elcykel verkar aningen skev. Inte för att att insatserna i form av att få någon att sammanfoga lite smått och gott i Varberg ska förringas. Men seriöst, 45000 för en cykel med elektrisk hjälpmotor?! Inte ens en moped av idag står i såna belopp, men väl då är dem väl sammansatta i sydligare delar av EU.

Och det här med superkraft, jag säger bara att det finns mången Saab 9-5 liggandes i villaträdgårdarna och där kan man tala om superkrafter till bråkdelar av priset av en cykel….

Ännu ett i raden av i-landsproblem – hur fnutt hittar man rätt olja till Volvo Rödblock idag?

Jag får erkänna – det är inte ofta jag funderar på Volvos rödblocks-motorer till vardags. När det begav sig, ja då på 1990-talet var det enklaste saken i världen att planera ett oljebyte. Åk till billiga bildelsvaruhuset och köp valfri olja. ja låt mest plånboken ta ledning och köp 4 liter 10w-30 eller 10w-40 av valfri kvalisort. Allt mellan mineral, semi-syntet eller syntet. En baggis. Ja då ojjade vi oss mest över oljefiltrets kvalitet.

Idag verkar det vara lite tvärt om, Volvos Originalfilter finns på nätet för nån hundring. ett ful-filter kostar snudd på lika mycket. Men att hitta en vettig olja med Zink och annat slit-hämmande jox ja det verkar lögn i helsike att hitta. Idag har oljevarianterna spunnit långt bortom API SH som var den högsta klass som Volvo Rödblock hade under 1990-talet. Idag verkar även den billigaste smörjan typ den på Lidl klassas in som ”SN” ”SN Plus” eller rent av ”SP”. Ur ett kvalitetsperspektiv skitbra. Speciellt om man nu har en modern bil med jättelånga bytesintervall och typ två och halv liter olja. Men för oss om älskar våra bilar då? och hellre byter varje år även om det bara blivit 50 mil sedan senaste bytet?

Men om man nu har en klassisk 240 och vill hålla liv i snurran, vågar man då att chansa? Jag har nog landat i att det nog vore bättre för själsfriden att hitta en mer korrekt olja för en 1990-talare. Gärna något med Zink och Molybden. Men då får jag vackert handla av någon kvalitetshandlare istället för bildelsladan vid köpcentret. Ty dem har inte kommit så långt i sin produktnichening att 1990-talet kommit på tapeten. Nej hos Linköpingsgänget så råder sent 1960-tal ännu. Och sån olja ja den bör man inte slå i en något senare än en Amazon typ?

Nej man åker givetvis till den andra ladan, den skara-gänget har. För här finns en härlig smörja ur Hagmans produktlinje Starta som har  Zink till vettigt pris. Tråkigt bara att Startas egen produktrekommendation svävar på målet och tycker man ska välja något utan Zink och med en alldeles för modern kemi…?!

Ja vän av ordning funderar nu väl varför Volvos Rödblock figurerar i texten här. Lugn, jag frågar åt en kompis 😉

 

The buffert Zone – ett minne blott

Att garaget är något av ett ständigt sorgebarn, är ingen ny insikt. Vare sig för mig som spekulerande ordmästrare här på bloggen. Ej heller för dig som är frekvent och förslagsvis minnesgod läsare av den samma.

I brist på åkdon att lämpligt härbärgera i garaget så verkar det automatiskt återgå till en typ av Buffertzon, en överfyllnadsyta, eller helt enkelt en mellanlagring för allt sånt som är påväg just mot andra såna platser där det lämpligast ska husera.

I helgen var det så dags att börja stämma i bäcken. Eller kanske mer att evaluera sakerna som ni råkade finnas i garaget och framför allt besluta deras vidare öden.

Systematiskt fick den gamla avpolleterade platt-tvn av generation ä, eller rent av mycket ä och en handfull minst lika omoderna bildskärmar av formatet 4:3 respass. Likaledes en kader av allmän elektronik med ursprung all sån där krafs som ens internetleverantör behagar ”hyra ut” för att när den är obsolet överlåta på kunden. Ja allt för att slippa sitt återvinningsansvar kan man ana.

En samling gamla tomma sprejburkar, någon cykel, eller kanske blir det slutligen kanske två, lite beroende på dagsform. Eller mer korrekt, beroende på om det går att få ihop navet. En Grammofon som vid mottagandet av donationen var fräsch. Dock inte längre sedan ett fall från en meters höjd gett en helt ny estetisk uppsyn…. Men även en kavalkad av biltidningar, ja tekniskt sett dubbletter om man nu ska vara korrekt. Ja listan blir bara längre ju mer man funderar. Så det mina vänner – det är så det blir när det finns en buffertzon där överflödet kan få husera – i väntan på att det ska bli något annat kul i garaget…..