….När Blocket det viskar mitt namn…

Om Roger Pontares text till ”Vindarna viskar mitt namn” någon gång ska passa in på min tillvaro just i dagarna. Ja då skulle det inte vara några vindar som viskade utan Blocket’s förvillande värld via dess app och webbsida.

Någon med större kännedom om det mänskliga sinnet skulle, förhoppningsvis, säga att det hela säkert kommer sig av ett behov. Något som jag stundom vågar erkänna även för mig själv. Behovet, är nog att hitta en smidigare bil. Mercedesen i all ära – den är en underbar milslukare. Men även en vagn som vill sin föda. regelbundet och i mängder.

Utsikten att hitta just någon kul ersättare känns dock mindre trolig. Inte för att alternativ inte finns, utan mer möjligheten att undsätta någon när de väl kommer ut till försäljning. Nu senast en Mercedes Welt-klasse, förlåt A-klasse. Men som alla rara ärtor så verkar den landa utomlands.

Nåväl det är väl bara att dra fram stackars Diesel-Doris och låta den slita en stund. Snål om dropparna är den i alla fall. Men då är ju skatten ohemul.

 

Felician försvann – om än inte just denna

Än än gång kastades jag handlöst tillbaka till mitt sista år på gymnasiet. Där och då hade jag praktik på Autoforum. Skoda som bilmärke hade i samma veva återlanserats i Sverige. Nu i regi av väletablerade Volkswagengruppen. De första femtio bilarna som kom till Sverige var vita bilar som användes på hockey-VM 1995. Det hela utspelade i Gävle och på globen och bilarna snurrade med stigning som officiell vm-bil. För protokollet vill jag gärna påpeka att jag hade äran att på provköra en aV dem sommaren 1995.

Felician blev en formidabel succé och de följande åren nådde nyetablerade  Skoda riktiga höjder i försäljningsstatistiken. Våren 1998 så kommer en facelift på Felicia-modellen som lättast känns igen på en ny grill och lackerade stötfångare och lister på sidan.

Uppsynen av denna pre-facelift vagn medförde givet ett oändligt habegär. Behöver jag säga att det hänger i.

Om du känner för att fördjupa dig i återlanseringen av Skoda i Sverige under 1990-talet? Då rekommenderas ”I förnuftets tjänst” av Urban Larson som var VD på importören. Trevlig bok med fina reklambilder och mycket inside information!

Ford Taunus – den bortglömda föregångaren

Det ska sägas, även om jag nu med viss insikt får skämmas. Ford Taunus är lika spännande som ett glas vatten i min värld. För mig evigt synonyma med jordgloben i dess front. Frekvent förekommande och dugliga vagnar men lika begeistrande som ja vadå!?

Idag lärde jag mig något nytt. Ford Taunus var banbrytande. Snudd på revolutionerande och omdanande för hela privatbilismen! Ja jag vågar faktiskt sticka ut hakan och säga bilhobbyn av idag!

i första numret av ’nya’ Vi Bilägare 1964 så meddelas att Fordverken i Köln nu kommer, som första europeiska bilfabrikant, släppa en gör-det-själv handledning för privatpersoner. Till saken hör att i USA så har DIY kommit starkt de senaste åren. Tyska Ford  hakar nu på och har nu släpptes anvisning riktad till privatbilisten på tyska såväl som engelska för Taunus-modellen.

Så nästa gång du råkar på på en lätt bedagad och en smula intetsägande Taunus från mitten av 1960-talet, skänk vagnen en tanke om hur den möjliggjort mycket av dagens bilhobby!

På tal om M’s Vagnmärken

Ack så lika, men än så väsensskilda – Gröna firma edition möter Internationellt vagnmärke.

Vän av ordning må klia sig i huvudet, det är inte ofta man råkar på ett väldigt bekant men väldigt udda/ovanliga vagnmärke – ”Gröna firman edition”. Dess historik har inte gått att belägga närmare. Hur som haver, det passade väldigt bra på Mungan jag hade. När förvaltarbyte var ett faktum så behöll jag givetvis nämnda märke. Till Mercedesen Bhzzzz så är det givet det internationella märket som bör vara – vägslukaren har ju ambitioner.

 

Eriks lampaffär – återuppstånden

 Eftersom frågan kommit – i Berlin DDR uppförde man ett nytt landmärke under 1970-talets, Palast der Republik, ett kulturcentrum men teatrar, restauranger, utställningslokaler och en självklar vallort för gemene Östtysk för att se nationens förträfflighet. Skrytbygget, med stora glasfasader och bronserade metallinläggningar mot vit betong revs under 00-talet och har idag ersatts av Humboldt Forum, ett nybygge i gammal slottsstil. Ungefär samtida med detta valde Örebro att uppföra ett nytt kulturkvarter där Bibliteksbyggnaden vid Svartån i  rostfritt och glas bryter av stort mot omkringliggande bebyggelse. Själv ser jag likheterna med Palast der Republik som slående. Namnet Eriks Lampaffär kom sig av omskrivningen för byggnaden i Berlin och syftar dels på ledaren Erich Honecker och just det faktum att det man såg genom fönstren var de stora lamparmaturerna kvällstid.

Blocket, ständigt en källa till… frustration

Idag testade jag att lägga ut den stackars Mercan på blocket. Gensvaret var… låt säga… förvånande. Visst massa svar. Det ena användarsignaturen mer fantasifull än den andra. Dessvärre verkar blocket mest bestå av bilhandlare och allmänna klippare. Jag anar att det finns en stor risk för att den stackare som råkar lägga ut ett objekt där prisbilden är låg kommer få 40-50 meddelanden från människor som gillar enstavig kommunikation och allmänt ohövlig ton. Hur svårt ska det vara att kommunicera med hela meningar för folk?

jag får inse, jag fick ett snarlikt bud från en bilköparsajt och då slipper man getterna… synd för det är nog döden för att handla privat.

brasklappar att utdela – här vad som nådde tidningen klassiker idag.

Senaste tidens trevliga och rätmätiga fokus på Mercedes A-klass, nu som nytillkommen i tidningen klassikers scoop, har fått mig att börja fundera. Hur är det egentligen med Chrysler Pt Cruiser? Visst jag inser att dess klocka ännu inte har slagit ”25 år”. Men jag upplever att det är en bil som möjligen har ett teoretisk potential som tillkommande entusiastvagn. Jag skriver teoretisk eftersom den vagnen verkar vara en vattendelare bland alla som har ett intresse för bilar, där merparten verkar ha en stark uppfattning om dess (o)-värde som samlarvagn.

Jag tog mig friheten att inventera mitt tidningsarkiv i jakten på om redax medlemmar i sina tidigare värv möjligen haft någon dokumenterad interaktion med nämnda vagn. Skallgången i arkivet gav en lite spretig bild, visserligen gav redaktör L en smula hopp i sitt test i TV #18:2000, där Cruisern troligen skulle leva längre än nyhetens behag. Men övriga förekomster är en smula artigt ingetsägandes. Funderingen är givet, finns potentialen för Pt Cruiser att kvala in som kommande entusiastbil? Eller är den för evigt att betrakta som en historisk parentes likt Plastcyklar och Bebopjazz där produkten på pappret säkert var bättre än verkliga världen? Även om det finns en handfull tillskyndare som för evigt må hålla sitt hjärtebarn som den ultimata (av)arten.

Jag passar på att bolla frågan vidare, kanske som ett ämne för panelen att stöta och blöta i kommande podsammantränden. Men passar gärna på att medsända en liten brasklapp likt djävulens advokat. Pt Cruiser är ju en vagn som svårligen gått gemene man förbi. Prisbilen idag är ju i spottstyver-klass och garanterat bottennoterat och utbudet av varianter och specialutgåvor övertrumfas väl endast av de som erbjuds av en annan vagn, som har sin trogna skara tillskyndare, 2 CV.

Om att nätverka på nätverket… InFram-dagen 8 oktober 2021

Jag har ägnat förmiddagen åt att följa InFram-dagen via länk till Borlänge. InFram är ett samarbetsprojekt som håller ihop 4 delar som verkar för transportfrågor kopplat till Bergslagen. Mitt intresse för frågan och även deltagandet idag kom sig av mitt tidigare inlägg om Bergslagsdiagonalen.

Scoopet för dagens sittning hade ett större fokus på transporter och logistikkedjor än persontransporter. Även om dessa två sidor av samma mynt har flera beröringspunkter och stundom står i viss motpol till varandra. För ska industrin få till snabba och prioriterade flöden så kanske det inte finns kapacitet för persontransporter på samma sätt. Det var även en fråga som väcktes av några frågeställare. Jag tror ordalydelsen var att ur storstadsperspektivet så är arbetspendlingens smidighet överordnad godsflödet.

Det som annars hänger kvar som en viktigt insikt är annars vad Åsa Tysklind – kanslichef på Nationella godstransportrådet, lyfte som en tankeväckare. Vi konsumenter har idag en tendens att beställa tio par skor på nätet och sedan returnera nio… hur hållbart är det? Gemene man kanske skulle behöva få en upplysning om miljökonsekvensen av sitt beteende? Min egen analys vore kanske att alla dessa fria frakter skulle vara fria men att konsumenten skulle behöva betala för fraktens klimatavtryck? Kanske en obligatorisk en Co2-avgift?!

En annan insikt som jag behöver försöka kanalisera i mina föreningar är att exempelvis M Sverige och OK behöver bli bättre på att ha representation i dessa forum. Om inte vi väcker frågorna så kommer det inte vara någon annan som håller vår vana högt. Opinion och de allmänt gröna vindar som råder just nu gör att det lätt blir lite ”blame shame” på biltrafiken. Här behövs att någon kan ta debatten.

Om något möjligen förvånat mig så var det den totala avsaknaden av samtal om laddstolpar. Har samhället redan flyttat fokus till el-vägar för tung trafik?! Behållning av dagen i stort var ett nyväckt intresse hos mig för trafikverkets roll för infrastrukturens  kommande evolution.

 

Med blicken långt fram och ideliga blickar i backspegeln

Livet är ganska mycket som att köra bil på motorväg, eller ännu hellre Autobahn. Ja blicken fäst långt fram bara för att se vad som kan tänkas träffa fläkten och med ängsliga blickar i backspegeln för att se om det är någon man måste hålla undan för.

I mitt fall har det blivit mycket blickar i backspegeln sista året. Det faller sig naturligt att stirra där, i backspeglen, för att inte bli påkörd om man står still längs vägkanten. Det har i dagarna gått ett år sedan jag fick bita i gräset och erkänna för mig själv att jag ställts inför den den väggen. Räddningen för mig och mitt sinne blev en massa fokus på tidningar, samlande och katalogiserande. Det var väldigt bra att kunna lägga mycket krut på att kunna sortera och ordna och framför allt bocka av att allt är komplett.

Idag har jag kommit förbi väggen och återgått till min tjänst som supporttekniker med IT-fokus inom landstinget. Samtidigt som ja nu mer lyft blicken och börjat lägga fokus där på framtiden har jag kommit på att jag idag har större intressen än att leka ”brandman” och släcka akuta bränder i it-kontext. Inte på tu tal om att jag inte gillar problemlösning, dock vill jag kunna ha lite större möjlighet att förebygga att problemen ens uppkommer och helst inte varje dag.

I samma veva så har jag kommit på mig själv med att gilla att engagera mig i större projekt och problem. Nu senast kanske du såg mitt inlägg om kära riksväg 50 ”Bergslagsdiagonalen”. Spin off’en på det inlägget är nu att jag i veckan kommer få vara med på ett möte om det lite mer övergripande projektet InFram, vilket ska bli mycket intressant.

Veckan som kommer så är det fokus på Riksförbundet M Sverige, vars vägombudsbil kommer att snurra i Örebro den 13 oktober. Här hoppas jag kunna få lite insikter om vad vi ha att ta tag i Örebro-området och förhoppningsvis träffa en och annan medlem.

Så så sakteliga så börjar väl motorvägsfärden ta fart och blicken få fäste i framtiden! Så väl mött – Mot nya mål!

RV50 Bergslagsdiagonalen – den gudaglömda?

När man som jag bor i huvudstaden i gnällbältet, ja den på Ö, så finns en väg på undantag. Visst jag kan tänka mig att det är betydligt mycket mer hett, ja rent av sexigt med inte bara en utan två Europavägar som genomkorsar länet på tvären. Att den stackars matarvägen riksväg 50 likaledes genomkorsar länet om än på längden tycks våra beslutande ha glömt.

Bortglömd av besparingsskäl?

Ja faktiskt så pass glömd att man i år valde att säga upp sitt medlemskap i intresseorganisationen ”Bergslagsdiagonalen”, allt i ambition att spara in 50 000 kr. Å ena sidan ställer jag mig bakom alla besparingar som man kan göra som offentligt finansierad verksamhet.  Å andra sidan blir jag aningen brydd hur man nu valde att gå ur nämnda intressegruppering nu när man synbart fått gehör för de flesta av vägförbättringarna som funnits på agendan. Borde man inte visa lite solidaritet med övriga kommuner och regioner längs vägen? Det är ju nu man verkligen kan sköra frukterna av regionala samarbeten såväl rörande trafiksamordning och inte minst turistattraktion?

Diagonalen – ständigt ett trätoämne?

Ända sedan Diagonalprojektet kom på tal i brytningstiden mellan 1980- och 1990-tal, så har det varit brytningar och intressekonflikter. Redan i Vi bilägare #6-1990 så lyser de olika agendorna igenom. Kopia på själva artikeln hittar du här Vib1990_6Diagonalen. När jag i dagarna kontaktade projektkoordinatorn som finns i Dalarna så fick jag en grundlig dragning över projektet status. Ur ett Ö-perspektiv så är väldigt mycket avklarat och tonvikten över lobbyverksamheten ligger nu mer på de nordliga delarna. Samtidigt så fick jag veta att diagonalens verksamhet idag samordnas med tre andra regionala strukturprojekt med ett nordligare perspektiv under projektnamnet Infram. Här samsas två järnvägsprojekt med två väg-dito.

Resursbrist av sviktade finansiering ger följdskador.

Som jag förstår det hela så har man valt att ge tämligen små resurser i form av tjänstegrad till projektledaren, man säger själva 20 %. Jag kan dock ana att den tjänstgöringsgraden är långt för låg för att kunna ta tillvara och framför allt bevaka sin mediebild. När jag idag råkade titta på Wikipedias text om Riksväg 50 så noterar jag att ingen verkar ha varit inne och reviderat texten sedan mitten av 2010-talet, för under paragrafen planer så antyder man att byggstart för ombyggnaden norr om Örebro (Mogetorp) kommer tidigast starta 2016… se bild nedan. Visst, det är inte deras egen plattform eller informationskanal men har man narrativ så gäller det ju att bevaka mediebilden så långt det går. Wikipedia är inget undantag.

Råkar man sedan titta på twitter så är läget inte mycket bättre. Visserligen är merparten av de kritiska inläggen samtida eller före nämnda planerade byggstart 2016. Men det ger ju vid handen att man valt, eller troligare MISSAT att göra någon form av egen aktivitet för att få folk att tala om inlandspulsådern i bättre ordalag.

Missade chanser att bygga renommé och varumärke

Ja jag är väl partisk. Uppvuxen i lilla Nora, med riksvägen som naturlig färdväg till storstan. Därefter skolgången i Lindesberg med två resor om dag längs vägen. Sedermera avflyttad till Örebro och under ett par år jobbandes i Askersund så då blev det 134 km om dagen med merparten längs rv50… Men som jag ser det, det är garanterat ogjort att kasta projektpengarna på annat än att bygga renommé men framför allt bygga opinion i de breda folklagren. Med dagens algoritm-styrda sociala medier så kan inte ett så viktigt projekt tro att massmedia kommer torgföra och ge projektet något utrymme. Så när får jag chansen att köpa min streamer till bilens bakruta som säger ”bygg ut (diagonalen som) korridor mot kontinenten”?

Nej riksvägen är inte gudaglömd, men projektet missar mål när man inte lägger lite krut på att bygga publik opinion, men jag tror projektet sliter med resursbrist och brist på insikt om hur man kan vinna publika sympatier…