Ännu ett exempel på färgstarka fransoser och sug efter piggare kulörer fångades på bild idag.

Det gäller att njuta av färgprakten så länge den finns att tillgå.

 

Som hobby-bloggare så fastnar jag lite lätt i världen mellan att vara överintresserad privatperson. Och inte fullt så ackrediterad mediamänniska. Minnesgoda läsare minns säkert hur det gick när jag försökte boka foto-tid med en bilägare som helt sonika blockade undertecknads telefonnummer.

Just nu så har jag många pågående meddelandeförfrågningar kopplat till London-taxis i Sverige. Något som säkert vållar en och annan stackare funderingar om varför någon i Örebro kontaktar dem om deras ögonstenar. Eller möjligen ställer frågor om en artikel i en tidning för 25+ år sedan osv.

Hoppas detta inlägg möjligen kan få den som funderar. Jo frågan är seriös och nej jag bits inte. Jag publicerar inget på nätet som jag inte fått OK på att skriva om. Därmed inte heller sagt att allt jag är nyfiken på ens skulle hamna i ett blogginlägg.

Mvh Michael Niskakoski i Örebro 070-217 00 17

Det är inte utan att jag saknar 1990-talets poppiga färger. Heder åt de biltillverkare som alltjämt råkar ha en och annan härlig kulör på lut till hugade spekulanter. Hatten av även till den köpare som vågade göra slag i saken och välja skir liljekonvaljgrön när beställningsformuläret kryssades i.

Ekosystemet bilen är under utmaning och omdaning. I dagarna hade jag vägarna förbi den lokala Circle K-stationen där helt sonika sex pumpar numera bara blivit två!

Att utvecklingen går mot allt mer elektrifiering känns radikalt klart. Att pumpantalet minskat successivt det har man ju märkt men en reducering med 2/3-delar det känns stort.

Just forna Esso/BP/Statoil numera Cirkle K utgjorte det stationsnät som i många fall gått i bräschen för förändringar. Man var tidiga på att fokusera mer på livsmedel än drivmedel. Var tidiga med att göra stationen till en del av Bingolottos spelverksamhet. Och nu i princip säga att flytande drivmedel är på utfasning.

Att gå i framkant är inte lätt. Förändra folks beteende är alltid en utmaning. Att just ta bort pumparna känns stort. Det naturliga borde vara att ha något annat som får ta dess plats. Ska bli spännande att se utfallet.

Onekligen börjar oron kännas i mellangärdet. Sommarbilssuget känns markant. Budget utrymmet känns stabilt. Köpintresset på topp. Vaksamheten, ja minst lika stor som den hos incidentberedskapen på någon Luftförsvarscentral någonstans på gränsen mot Ukraina.

Konstigt nog så blir det mest bara pannkaka av alla uppslag. Är objektet inte redan sålt, så är det något annat suspekt som lägger krokben. Uppslagen känns alltjämt färre än vad jag tidigare trott var möjligt.

Som du bäste läsare förstår, av 2-packet GrandPrix blidde det nada. Kanske frukten av att jag inte propsade på och tjatade. Kanske lika mycket en produkt av insikten att avhämtningen skulle vålla logistiska bekymmer deluxe.

När det sedermera dök upp en Mercedes några kilometer hemifrån ja då var jag tvåa på bollen. När säljaren dagen efter meddelade att det inte blivit någon affär var jag snabb. Dock var någon än mer slipad och skickade handpenning medan jag satt och svarade och bestämde tid. Ja vad säger man… inte ens det lyckades säljaren leverera. men det är väl som i samlivet. vissa är otrogna och ser mest till sin kortsiktiga belöning.

Jag tror grejen i mångt och mycket är att jag letar efter något kul, udda och kanske spännande. typ lite som reklamen för de där chokladäggen med leksaken i. Spännande överraskande och något gott på samma gång.

Men men hoppet finns ju om att jag ska hitta just den där bilen som uppfyller min kravspec. Jag vet ju vilken vagn jag fortfarande vill bli ägare till. Så du bilägare, du vet vem du är – är det inte dags att höra av sig med ett pris?

Det engelska uttrycket Bland är möjligen en svårfångad beskrivning på svenska. Söker man på nätet så beskrivs den engelska termen med ordalag som glåmig, smaklös och utan krydda, oberörd eller osynlig. Ja något som inte lämnar något avtryck alls. Jag tror vi på svenska skulle säga ”synnerligen beige” som omkväde som liknande beskrivning.

När Daewoo siktade på de nya europeiska marknaderna i slutet av 1990-talet så var man medveten om bilarnas avsaknad av det där lilla extra. Istället valde man att fokusera på pris och tankar om att erbjuda bättre och billigare service och ett enklare säljförfarande än motsvarande konkurrenter. I viss mån fungerade det hela, i alla fall sett som man tittar på hela kontinenten. Alla aspekter av sitt säljkoncept var säkert inte tillämpligt på svensk marknad där och då.

nytt säljförfarande – i ropet där och då

Just det här med säljproceduren där man exempelvis lovar fasta inbytespriser och även fasta återköpstariffer var populärt där och då.Till och med så pass etablerade märken som exempelvis då BMW-ägda Rover marknadsförde sig så även här i Sverige.

På svensk marknad så var responsen möjligen lite mer reserverad. Ja så pass reserverad att märket drogs tillbaka något år in på det nya millenniet. Ett par år senare (2003) så återlanserades märket i regi av General Motors svenska del och bilen återfanns nu som komplement hos SAAB & Opel handlare runt om i landet.

Daewoo ut – Chevrolet in

För märket Daewoo blev det sedermera ett namnbyte. Nu skulle Chevrolets gula bowtie få pryda front och akter. Bilarna som sådana fastnade lika lite, på näthinnan även efter namnbytet.

Att vagnarna i sig inte var helt oävna skvallrar registeringsstatistiken om, ännu idag finns över 1000 Chevrolet Nubira i registret, alla utom 13 st är just i kombi-utförande. Skrotningstakten är dock 100 bilar om året just nu så den är utrotningshotade om inte annat.

Nubiran hittade helt klart sin marknad – dock som Kombi, här någonstans ligger min analys. Modellen var en potentiellt ekonomisk tämligen generisk bil för alla som hade ett behov av en väl prissatt familjebil i mellanklassen. Förvånande nog verkar inte man bearbetat de breda massan av bilägare som just hade behov av en vettig sedan. I alla fall inte i någon direkt omfattaning. 13 sedan-bilar lär knappast ha räckt för att låta återförsäljarna ha ett ex som demobil i hallen.

kontakt med förhinder

Mina försök att nå ägaren av den trevliga vagnen har inte gått vidare värst. Jag kan rent ut sagt säga att jag verkar blivit blockad efter ett försök att nå mannen i fråga. Så någon närmare introduktion av nämnda vagn lär inte bli av. Just nu i alla fall.

 

Lika slätstruken som ett fotspår i en vattenpöl?!

Om jag i början av månaden var aningen fundersam kring begagnatmarknaden så tycker jag mig nu kunna se en påfallande tröghet i flödet. Vagnar som garanterat borde sålts på momangen, trots optimistisk prissättning. Finns nu kvar flera dagar efter annonsinförande. Påfallande många annonser flaggas med att prisjustering nedåt gjorts.

Chipsfaktorn kvarstår

Givetvis, de där riktiga klippen försvinner ju snabbare än chips i en skål på en mingelfest. Bästa exemplet var en MGB som dök ut igår för 20’. Till saken hör att den varit avställd på grund av rost sedan 1984… svarsfrekvensen lär ha varit intensiv enligt utsago. Och annonsen försvann på någon timme. Dock vet jag inte om det blev någon budstrid vilket hade varit standard tidigare i år.

Att dra några större växlar på det hela är nog aningen vanskligt. Möjligen är ”the silly-season”, där priset bara trissats uppåt, bruten?! Kanske kan det ha den goda effekten att mer eller mindre nogräknade element lämnar begbils-träsket.