Så crisp men ändå så ouppnålig

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Roffe skymtas muttrandes i bakgrunden.

Roffe och jag tog en liten tur till Växjö. Får nog tillstå att det var första gången på minst 30 år som jag möjligen råkade ha vägarna förbi teknikorten på det småländska höglandet.

Missionen enkel. Titta på en av synnerligen få svensksålda och därmed vänsterstyrda Carbodies FX4(s) som nådde landet när det begav sig. Nämnda vagn har funnits på min radar sedan 2013 när jag fann bilen utanför Novotel i Göteborg.

Konklusion; ett fantastiskt objekt med trevlig historik och lagom rustik uppsyn. Möjligen lite för dyr för att kunna pressas in i min budget för stunden. Troligen en av de vagnar jag ständigt lär förbanna att jag inte gjorde slag i saken och köpte när det fanns möjlighet att bjuda.

Ett stort och varmt tack till ägaren som offrade merparten och lite till av lunchpausen till att svara på mina skilda funderingar och lät mig klämma och känna på nämnda vagn

 

Att baka av ett projektnamn

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Överdetektivinspektör Lispington råkade min Rover 75 Tourer ha kallats för om blott för en handfull timmar. Mycket snart efter inköpet visade den sitt sanna natur och identitet vilken visade sig vara Major Rost – ja han med rätt att söndra.

Nu bar det sig inte bättre än att nämnda vagn tämligen kort efter hemkomst blev förpassad till de sällare jaktmarkerna allt via Fordonsflyttens försorg. Mer om mitt korta ägande av en Rover 75 finns att läsa här.

Nu var det dock inte Roven det skulle handla om. Utan en lite mer filosofisk fråga; Är det OK att ändra och möjligen återanvända ett (projekt)namn på en bil?

Frågan ställdes på sin spets redan i förvaltandet av nämnda Rover. Principen när jag namnger mina projekt har varit att jag haft någon vision om utgångsmaterialet i fråga och tänkt att det passar väl in. Men minst lika viktigt  – kunna benämna vagnarna för närstående som kanske har lättare att skilja en Roffe från Röding eller Archie. Istället för att hålla ordning vilken av de 6-7 Audi 100 som passerat vår ägo jag pratar om eller så.

Ett par av mina tidigare exempel och hur namnet kom att bli
–Maronne var min bordeaux-röda Volvo 760 med ratten på ”fel” sida (maronne rödbrun på spanska?)
–Eugen min Volvo 145 Express dubbad till nämnda namn av förra ägaren som köpt den är Eugen hade namnsdag
-Vince, var hustruns svarta Volvo S40 Turbo vars första ägare hette något i den stilen osv
-Robin – vår SAAB 9-5 Griffin med RBN i regnumret
ja du förstår säkert principerna bakom.

Nu på senare tid fick DKW Mungan tillmälet Rikke-Tikke-Tavi dels för den trevliga tvåtaktssången och för att det är namnet på en Mungo i Kipplings djungelbok. Att det även finns en viss återkommande projekttyp har jag ju nu löst under temat ”Sommarplågan” där jag samlat en handfull snarlika case där jag vet att mitt engagemang kanske mer varit att skruva för stunden.

Men åter till Major Rost – som för en kort sejour också lystrat till ”Överdetektivinspektör Lispington”. Hur ska man göra i såna fall? Är/Var det rätt att byta namn? Och fråga två; Om det senare i tillvaron skulle uppdaga sig en mer lämpad vagn för nämnda namn – kan jag återanvända det hela?

Tankarna är många, svaren känns haltande. Frågan kanske ska omformas – är det någon som bryr sig eller något att fundera över alls? Det handlar kanske mest om vad jag kan leva med. Det lär ju inte vara många själar som någonsin lagt mina projekt på minnet. Än mindre reflekterat över vad namnet stått för hos vagnen i fråga.

 

Om våndan av att dekorera

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

På Coop’s parkering gäckar en C2:a

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Kanske ser den inte mycket för världen vid första anblicken. Men putsen på denna tidiga C2:a skvallrar om att det här är nog inte ägaren till en i raden av slit och släng-vagnar som förvaltar denna. En koll i besiktningshistoriken ger bilden som väl säger mer än tusen ord även den. En ägare sedan 2008 som då importerade nämnda bil från Belgien av alla ställen. Får jag tillstå att mystiken tätnar i takt med att nyfikenheten stiger…. Hur kom det sig att det blev från Belgien av alla platser? Och dessutom en ganska bas-utrustad variant av allt kul man nu skulle kunna valt? Nästan mest fascinerande; hur kommer det sig att vagnen  i fråga inte hunnit tillryggalägga strax under 2500 mil? varav knappt 850 på de senaste nio åren?

Kontinentenvärme och bromsjobb – Diesel-Doris förnimmer om ungdoms tider

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Årets besök för DD hos CarSpect gick sådär. Anliggande handbroms och en väldigt underpresterande broms höger fram ger upphov till ett kommande återbesök.

Nyfiken som jag är, och tillika semester så har Bromsrenovering stått på agendan denna 30+ grader varma onsdag. Får tillstå att det varit tämligen behagligt i värmen. Dock har kanske takten varit aningen justerad. Allt för att ge kropp och sinne lite ståhöjd. Varför stressa när det inte är direkt bråttom.

Turligt nog verkar hittills delarna som behövs finnas hemma på hyllan. Ännu ett bevis för att mitt hamstrande ibland räddar en i nöden.

Frukostklubben sammanträdde

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I arla morgonstund är trafiken gles, i synnerhet en söndagmorgon mitt i semestertider.

En av hållpunkterna för året var att frekventera ett av tidningen Klassikers event som anordnas lite varstans i mellan-Sverige numera. Under devisen Frukostklubben träffas man i ottan för att dricka kaffe och sparka däck. Det närmaste eventet är i Norrköping så i arla morgonstund så ringde klockan 04.48 för att stiga upp denna söndag morgon. Ankomst i Norrping kl 07.04.

Jag får nog tillstå att det här med träffar arrangerade av en märkesklubb som är tänkta att vara ”opolitiska” är en svår nöt att knäcka. Kärnan utgörs ju alltid av arrangerande förening och då blir det ju lite jävigt i min smak. Om jag skulle önska något så får gärna Träffpunkt X0-konceptet som Klassiker tidigare haft som sin devis göra en återkomst. Det är lite för eklektiskt för min del när en ZAZ från Lettland ska samsas med en flång ny 911 upplandat med diverse annat för att vara intressant. Men Roffe har nu varit med, om än bara för en stund.