Den ständigt gäckande TSVFS 1985:55

Publicerad den

Att vi i detta land varit väldigt duktiga på att upprätta diverse styrdokument håller nog mången med om. Att myndigheterna av idag även har den goda smaken att tillhandahålla nämnda källmaterial via webben är fantastiskt.

Här för leden, ja ett par dagar seden så skrev jag ett litet inlägg om att det var 50 år sedan beslutet att införa kravet på avgasrening fattades. Sedan kom det att dröja fram till årsmodell 1976 innan kravet effektuerades på marknaden.

Just detta stela regelverk gjorde livet svårt för mången som hade ambition att få med sig en bil hem från utlandet. Ja så vida bilen inte var får årsmodell 1969 eller tidigare. Där och då var det kanske mindre påverkade. Men över tid, ja vi pratar in mot 1980-talets mitt. det var det klart begränsande. Mången av dem som flyttade hem efter avslutade studier eller arbetsposteringar kunde rimligen inte ta med sig bilen hem.

Som ett led i detta tillkom ett litet kryphål. Aja – ett undantag ska väl sägas som inte heller i praktiken var helt kostnadsfritt. Men om man som återvändande svensk eller för den delen migrerande utlänning ägt och brukat en bil i minst 12 månader innan återflytt så kunde denna få tas in som så kallad ”Flyttsak/flyttgods”. Själva dispensen gavs även en kod att inför i tekniska data på bilen i fråga. F97B.

I alla dokument som idag reglerar vad som kan räknas som flyttsak vid fordonsregistrering så står följande tillägg ”Anges för fordon som omfattas av föreskrifterna (TSVFS 1985:55) om undantag för vissa fordon för vilka vid införandet i riket medgivits tullfrihet”.

Just koden i sig säger egentligen lite olika saker – ett, den kom till landet via att någon ägt den vid flytt till Sverige. två – den uppfyller kanske inte gällande regelverk på en eller flera punkter. Tre, ett sånt här fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.

Ganska vanligt är även att fordonet fått ännu en eller flera koder under tekniska data. Helt ovanlig är inte T31M  ”DISPENS FRÅN AVGASRENING FRÅNSETT CO-HALT VID TOMGÅNG (BENSIN) RESPEKTIVE RÖKTÄTHET OCH KÖLDSTARTANORDNING (DIESEL) (DISPENSAVGIFT 7000 KR)”

När man nu söker källorna till detta underlag så slås man av hur svårt vissa av dessa direktiv är att hitta, trots djupdykande i google’s svar få finns ingen sån Författningssamling att tillgå digitalt. Visst det kan ju påverka att Trafiksäkerhetsverket övergick i Vägverket som i sin tur delades upp i Transportstyrelsen och Trafikverket…. men nån j-la ordning får det väl vara i myndighet-Sverige kan man tycka?

Edit – riksarkivet levererar

 

50 år sedan beslutet om avgasrening på bilar i Sverige infördes

Publicerad den

Att Sverige nog kunnat uppfattats som ett litet kavat land långt upp i nord det tror jag kan vara allmänt känt.

Den första december 1972 fastställdes SFS1972:596. Ja det må låta som ännu en i raden av författningar. Men tro mig, den kom att prägla mycket av fordonsflottans utformning i Sverige under lång tid framöver.

Jag talar givetvis om Bilavgaskungörelsen som slår fast att lilla landet i nord i praktiken inför samma regelverk från 1976 som Förenta staterna gör från 1973 års modeller. Vill man gotta ned sig i den exakta ordalydelsen med mer sentida referenser så säger

§4 Anordning som avses i 2 § första stycket 1 b skall anses vara godtagbar,

1. i fråga om personbil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1976 t. o. m. 1988 års modell samt lastbil och buss som vid sådan besiktning betecknats som 1976 eller senare års modell, om motorn vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande, som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater för prov med lätta motorfordon av 1973 års modell, avger avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 24,2 gram koloxid, högst 2,1 gram kolväten uppmätta som metan och högst 1,9 gram kväveoxider uppmätta som kvävedioxid, och om anordningen uppfyller hållbarhetskrav som i huvudsak överensstämmer med de krav som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater i fråga om lätta motorfordon av 1973 års modell,
2. i fråga om bil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1971, 1972, 1973, 1974 eller 1975 års modell, om motorn vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande, som fastställts av Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa för sådana prov, avger avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 45 gram koloxid och högst 2,2 gram kolväten uppmätta som hexan,
3. i fråga om bil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1970 eller tidigare års modell, om motorn vid tomgång avger avgaser, vilkas halt av koloxid ej överstiger 4,5 volymprocent eller, om driftstörningar hos motorn förekommer vid detta värde, det lägsta 4,5 volymprocent överstigande värde vid vilket sådana störningar ej förekommer. Förordning (1985:1117).

Intressant nog specificeras inte hur man ska nå detta, bara att det handlar om lägre utsläpp i körcykeln.
Att denna regelförändring aktivt kom att göra så våra nationella generalagenter stundom slet sitt hår för att klara att nå kraven står klart. att leda tillbaka en del av avgaserna i motorn för en andra förbränning var en teknik oftast kallad för EGR, andra försök bestod av att leda in frisk luft i avgaserna för att ett få till en efterförbränning och därmed minska koncentrationen (Pulsair och VW Sekundärluftpump exempelvis).

Andra importörer knöt näven i fickan och lät ibland sin frustration spilla igenom på andra sett. Här hämnat ur reperationshandboken till en VAZ/Lada utgiven av ett mindre svenskt förlag i Lyrestad. allt med behjälpligt stöd av den sovjetiske generalagenten

Det kan ju vid första anlick inte vara någon större sak, en lättare skärpning. Men betänk att denna lilla regeländring fick till följd att många spännande bilmodeller aldrig lyckades klara nålsögat. Än mindre att lågvolym-märken klarade av att få fram motorer som klarade kraven på bred front. Det skulle dröja långt in efter att vi gått med i EU som regelverket jämkades ihop och gjorde att om en bil godkänts i annat medlemsland så var de fullt tillåten även här.

Jag skulle nog även sträcka mig så pass långt att säga att hade Sverige inte valt avgaskravs-spåret ja då hade den mystifika ”air” som idag omger tilläggskod F97B ”Infört tillfritt / Flyttgods” aldrig uppkommit. Den som vill förkovra sig mer i detta rekommenderas en djupdykning i TSVFS 1985:55…

Men låt oss hoppa över egenheter så som Löntagarfonder och Proms som kom att vara på tapeten på senare delen av 1970-talet.

Lördag – motorlucka upp!

Publicerad den

 

Gathörnet där jag växte upp. här någon gång runt 1991

1982 flyttade jag och min familj in i en nybyggd villa i ett lika nyanlagt villakvarter i N. Turligt nog var inte alla villor från samma byggherre, så den där ultra-konformistiska uppsynen infann sig inte helt.

Säkert var det för att grupperingen av familjer befann sig i samma socioekonomiska stadie i livet. Barn, lagom mycket pengar till att tro på att köpa villa. Vi bör ju komma ihåg att detta var innan just avregleringen av lånemarknader och ränteavdraget var närmare eller rent av 100 %.

Av lätt naturliga skäl var vagnparken även den väldigt mainstream, farsan hade en ganska snart en dimgrön Volvo 244 i anno 1979, grannen Björn en röd 244, troligen från 1982 eller möjligen 1983. Royne, till yrket militär kom till kvarteret med en 142 anno 1974 i härligt brandröd som efter en tid byttes mot en ljusblå 244 GL från ’82. Lindströms åkte 245 en vit från 1981. Den möjligt udda jokern i leken var arbetsförmedlaren Ingvar, där vagnparken bestod av många vagnar med allt mellan Ford Granador och slutligen, då mot 1980-talets slut en Fiat Regatta. Eller ja, jag glömmer ju Yngve med sin Subaru Leone Stationsvagn… men Subaru-mannen var kanske undantaget i grannskapet. Noterbart är att vagnar från SAAB lös med sin frånvaro till fullo.

Om det är något jag minns, och i viss mån saknar från tiden där och då är fädernas ständiga bilskruvande. Ja det blev till och med ett sånt allmänt noterat skeende att uttrycket ”lördag – motorlucka upp” myntades. Just denna plantskola gav bilden av att skruva bil det var någon man skulle och kunde. Det är inte utan att jag kan sakna att grannarna inte var sena att komma med mer eller mindre goda råd om allsköns moment. Otaliga var förgasarrenoveringarna, tändinställningar, oljebyten och en och annan kamrem.

Så var tidningsåret 22 lagt till handlingarna

Publicerad den

Årets sista utgåva av Vi Bilägare, nummer 16 ramlade in i brevlådan i dag. Därmed har årets samlade utgivning av Vi Bilägare och Motormännen landat i arkivet. Likaledes hölls årets och till lika mandatperiodens sista ordinarie möte för oss valda ägarombud i OK. I februari nästa år kommer medlemmarna få rösta för nästa representation. Ödet får utvisa om vilka som får ta vid. För min del vet jag bara att det lär bli ännu ett år med Vi Bilägare och Motor. Båda tidningarna har då jubileum 80 år för Motor och 60 för nya Vi Bilägare.

Nästan som Amen i kyrkan – Freestar hittar nytt hem

Publicerad den

Så har den gäckande amerikanska minibussen fått ny ägare. Hatten av till den som gjorde slag i saken och blev ny förvaltare av härligheten.

I samma anda, nu har jag ”bara” brittiska egenheter på min hjärna. Nu senast – jakten på delarna till mitt imaginära objekt. Frågan är väl, hur i hela friden ska jag få tag på den där tryckplattan och urtrampningslagret som utgått ur ruljansen sedan länge….?!

Att samla saker – till sånt man inte äger, del 2

Publicerad den

Ponera att du för ett par år sedan tittat på en bil. Vid tillfället var vagnen en smula krasslig. Krassligheten skulle kunna bero på ett typfel på modellen, men det var inte fastställt.

Nämnda vagn finns alltjämt med i ditt medvetande vilket gör att du har lite koll. Vagnen har inte bytt ägare och krämpan återstår.

Är det då läge att på ren chansning börja samla dem Nos-delar som var typiska felkällor? Ja till saken hör att de inte direkt verkar växa på träd, ty delarna är sedan länge utgångna. Ersättningsvarianterna är inte rakt av möjliga att använda, även om delnumret är det samm om än med generationskodning.

Ska jag tillägga att priset per del är i prisklassen att gå på aw och käka lite pizza till typ. Men samtidigt, det handlar om i alla fall en handfull detaljer så det blir några tusenlappar på totalen… Tilläggas bör, marknaden för delarna är lite lätt begränsad i alla fall i vår del av världen.

Eller är det som så att det är lite som att vissla i vinjetten? Liksom spoila och jinxa ödet?!

Det finns ännu lite tankar samlade på samma ämne här

Vem är att tacka för entusiastbilens existens?

Publicerad den

Jag får nog tillstå att jag stundom kan bli lite irriterad på Klassikers lilla post för presentation av ägaren till fordonen som dem valt att ha som testobjekt till sin köpguide. Inte på något sätt att den dagsaktuella innehavaren skulle vara ointressant.

Men, handen på hjärtat, är det inte den tidigare ägarlängden som möjligen utgjort förutsättningen för vagnens existens. Möjligen har ägaren idag haft smaken, investeringsambitionen, turen eller rent av framsynen att skaffa vagnen. Jag förstår att ur ett rent publicistiskt perspektiv så är det innehavaren som upplåtit vagnen och möjligen är denne som kan presenteras mer ingående. Dem som tidigare har ägt har inte chansen att ge bilden av sig själv eller ge bilden av sin tid som ägare. Sådant lär spela in får man anta.

I senaste numret av Klassiker så har man med en Bentley som nyligen bytt ägare och till just ägaren som är med och presenteras i artikeln. Ägaren, den verktygsnasande Lars från Boråstrakten är ju inte helt okänd för tidningens läsare. Men turligt nog lyckas man även presentera den före detta ägaren från norra Djurgården och ett par anekdoter om sin tid som förvaltare. Dock inte i anslutning till artikeln utan i tidningens andra ända. Det är möjligen guldkornet i tidningen, historien om hur man håller vid i +20 år i en sån imposant vagn och att den verkligen fått smaka på Autobahn osv.

Jag har haft äran att få ta över förvaltandet av en handfull vagnar efter det att långvariga ägare valt att lämna över. För mig har deras förvaltningsberättelser varit bidragande orsaker till att jag trollbundits och strävat efter att få ta vid.

Ty – vad kan toppa att få lära sig processen när en Skanska-medarbetare skaffade bil i Saudiarabien i slutet av 1980-talet som i fallet med samco bin laden. Eller Ericsson-ingenjören som var posterad i Utah köpte en Pontiac som sedermera dubbades till Black Thunder i min kronologi. En berättelse jag gärna hade fått ta del av var hur det kom sig att min Opel Rekord från 1979, kallad Sixten, verkligen bara kom att rulla 3900 mil innan jag fick ta vid 36 år senare. Dessvärre var ägaren så pass dement att gode mannen som höll i trådarna vi försäljningen vare sig hade vetskap eller ville att jag skulle kontakta ägaren alls. Därtill historiken om hur en av tidning-Sveriges publicistfamiljer och deras Audis väl och ve gav ännu lite krydda till innehavet. Tråkigare var bara att vagnen inte höll måttet.

Idag önskar jag innerligt att leksaksbudgeten var större så den stackars Ford Freestar-bussen skulle kunna få ta plats på uppfarten. Men satt att, jag egentligen vill skaffa LondonTaxi så får utsvävningarna och tillika chansningarna hållas till ett minimum. Ja i alla fall inom en väldigt snäv budget. Även här anar jag att det kan rymmas en spännande historieskrivning att upptäcka.

Men samtidigt, om någon av de Hackney-carriages som jag spanat in skulle komma ut till försäljning, ja då finns gott om spännande stoff att brodera ut bilden utifrån. Frågan handlar väl nu mer om det någonsin kommer bli av. Ja tvivlen må stocka sig.

Längs Klarälvens strand tycks männen med röntgenblick samlas

Publicerad den1 kommentar

Redan för ett par år sedan passade jag på att kort presentera den tekniske illustratör som gett mig flest insikter hur bilar sett ut under skalet. Den gången var Herbert Müdsam mål för min sammanställning. Som långläsare av Vi Bilägare så föll det sig naturligt, han är tidningens okrönte konung på den fronten. Det är inte utan att jag saknar hans tolkningar av kommande bilar eller bilderna av olika konstruktioner.

Att herr Müdsam inte är den ende det är ett faktum ställt bortom tvivel. I det dagsfärska numret av OK Förlagets tidning Klassiker (2022:10) så presenteras den samtida virtuosen Rony Lutz. Hans bana är tämligen lik Herberts, båda stammandes från Tyskland och kom till Sverige under 1960-talet. Herr Lutz bana gick via olika reprojobb i Småland och Östergötland vidare till SAAB. I sitt värv där kom han att dissekerande illustrera Wallenbergbolagets olika produkter. En mycket trevlig artikel på totalt sex sidor vilken rekommenderas varmt.I presentationstexten så framgick att Rony Lutz skulle husera i Karlstad vilket i sig är intressant. Då med tanke på att det är en av 290 kommuner i landet, så statistiskt en chans på 290. Till saken hör att skrå-kollegan Herbert också råkar bo i Karlstad. Tanken svindlar. Att jag därtill nu råkar kommit på att båda bor på samma gata, ja vad är oddsen för det?

Jag hoppas innerligt att Klassiker kanske kan göra ännu ett besök i Karlstad, för att presentera Herbert Müdsam som varit en så stor del i illustrerandet av OK Förlagets systertidning. Vågar Jag hoppas på att chefredaktör Legelius kanske kan shanghaia bäste redaktör Calle Carlquist för ett knäck längs Klarälvens strand?