Kronologin - Bilfre(e)ak - Tankar på vägen, frisinnat om livet på hjul

Kronologin – den kompletta listan över alla bilar jag (hittills) ägt!

83. Citroën C3 SX Comfort 2003 – ”Trikålåren” Ett oskrivet kort i tillvaron, ett par saker har hittills slagit mig. Bilen är blå. avgaserna ryker vitt och tempmätaren passerar oftast rött. Ja vad annat skulle anstå en fransk bil – tricolore….Exakt vad som kommer hända med ”Trikålåren” är än så länge inte bestämt. Men känner jag mig själv så landar den inom kort i garaget för en initial felsökning med tillhörande lyft av toppen. I och med att besikningen löpt i dagarna så är vägen tillbaka ut i trafikvimlet en bit bort. Den ska kanske ses som ett temporärt terapiobjekt om andan faller på. Får motvilligt erkänna att jag dock gillat att köra bilen de få kilometrar jag hittills snurrat runt i stan med den. Härligt luftig känsla tack vare den ganska väl tilltagna höga vindrutan som ger otrolig rymd jämfört med många av bilarna som passerat garaget genom åren. Försvann ur min ägo i oktober 2023, inbytt på bilfirma som bjöd motsvarande vad marknaden kunde tänkas ge för en Citroen med varningslampa för motorstyrningen och ett missljud i framvagnen skulle ge. (TYN954)

82. Audi 80 2.0E Automat 1993 – ”Ludovico” Att bilinköpen tenderar till att komma i skov är nog även detta beviset på. Ett par veckor efter att bil nummer 81 rullat upp på uppfarten vid garaget så var det nästes tur. Denna gång en Brilliantblå Audi med verklig lokal förankring. Tidigare ägaren bor ett par hus bort på gatan. Objektivt skulle jag säga att det är ett riktigt bra objekt med ett par poster i ”att göra-längden”. Med lite tur får jag lära mig att jaga de famösa temperaturgivarna, ja de med ett par tre olika funktioner i samma givare. Rent av återuppväcka ett retrofittat AC-system. Och framför allt göra en grundlig rengöring och polering. Väl lågmilad, strax under 8100 mil som det ser ut nu. Såldes samma höst där jag fick kalla fötter, den tvekande växellådan, unkna doften och ett uppdämt behov av att fixa en massa småplock, allt med stor förlust ska tilläggas(PNB858)

81. Ford Escort 1998 – ”Roffe” Det känns möjligen som starten på något annat. Inköpt i pandemins efterdyningar när allt med hjul knepigt nog tycks vara värderat till fantasibelopp bara för att oavsett tidigare värderingar. Möjligen är namnvalet en liten blinkning till en tid som flytt. Där Roffe får vara synonym med den där typen man tror har ett gott hjärta och till alla väl. Men innerst inne skvallrar namnet om en viss nerv av att kunna glida lite på sanningshalt och korrektheten. Månde är det komikern Roffe Bengtsson från det glada 1960-talet och en och annan hantverkare som präglat bilden av vad namnet kan dölja. Hur det är med bilen, ja det får framtiden utvisa – starta det vill den i alla fall inte…. Numera hemtransporterad tack vare Trailercentralens eminenta uthyrningsservice. De har ett lagom stort bilsläp som Diesel-Doris får släpa runt på utan att lagens långa skulle kunna ha någon synpunkt. Historiens kortaste hyrtid blev det dock allt över på 105 minuter! Såldes när semestern var slut och därmed sommarplågans tid över. (AUO981)

80. Mercedes E 240 Kombi 1998 – ”Helmut Kohl” Kan du tänka dig att byta mot SEAT’n? Frågan kändes lika oväntad som faktisk logisk. Stackars Jimmy hängde ju på en skör tråd. Inte för att den var dålig, faktiskt snarast för att den var för bra. Felen var ju avhjälpta och det rullade ju bara på. Så varför inte ta chansen att få testa en sån där förhatlig Råst-Märcha?! Hittills har egenheterna inskränkt sig till, en överaktiv ABS-broms, ett otal felmeddelande, alla riktigt illavarslande av färg av beskrivning att döma. En förvirrad och labil automatlåda, en obefintlig AC – med minst 10 felkoder, alla lika förvånande. Lampor lika matta som fönster med insynsfilm på och därmed lika benägna att kasta ljus i tillvaron som en äldre herre med prostataförstoring kastar vatten alltså mest i små skvättar lite här och var…. för att inte tala om den bristfälliga väghållningen och det enorma klonket i framvagnen som gör att man är ständigt påmind om gatorna i Ö’s tillkortakommanden, hela tiden. Men på något sätt den mest väl ihopskruvade bil jag ägt i närtid. Dessvärre blev det inte alls så länge vi fick ha roligt. Under en undsättningsövning av ett parti tidningar i Västergötland så brast ett rör till nivåregleringen och därmed drömmen om att få kryssa genom ett regnigt Europa vägledd av stjärnan i fronten. (BHZ689)

79. AutoUnion F91/4 1960 – ”DKW Munga” Tänk dig den perfekta kombinationen av en massa andra spännande bilar, Trabant Tramp/Kübelwagen tvåktaktare men med fyrhjulsdrift och tre cylindrar, Krigs-Jeepen och dess rustika uppsyn och kompromisslösa konstruktion, Citroen 2 CV ur perspektivet att det handlar om basal teknik med lösa dörrar av tyg, inga säkerhetsbälten så långt ögat når. I gengäld är det nog större risk att man råkar kastas ur med tanke på den bristfälliga fjädringskomforten och ljudnivån, ja den ska vi inte ens tänka på. Bra försäkningspremie under tusenlappen helförsäkrat om året. Besikningsbefriad med tanke på åldern +50 med råge. Nu är väl allt inte en dans på rosor, som nämnt ovan så är det en tvåtaktare som verkar stå lite galet i förgasaren för den vill gärna fyrtakta när den är varm… Och så var det det är med oljedimman som läggs över nejden i bästa Lützern-anda när man ska ut och åka. Kul egenhet är dock att det sitter en bensinomrörningspropeller i tanken som manövreras med vajer från tanklocket. Allt för att ge tvåtaktsblandningen alla chanser att vara just blandad.(BWD603)

78. SEAT Arosa 1,4 1999 – ”Jimmy” köpt som första bilen till dottern (som haft körkort i +5 år vid tidpunkten) som ganska raskt konstaterade att den var allt annat än det hon önskat. När hon lämnade tillbaka den så var det inte mycket mer än att rensa bort ”Mlada” här nedan så Jimmy skulle få plats. En ganska basal leksak med 60 hk och inga av livets nödtorft mer än möjligen servostyrning. Mest fascinerande är att man inte märker att man sitter i en extremt kort bil tills man ska ställa in något i bakluckan. Snacka om illussionsförvrängare! Nu lätt kompletterad med en Blaupunkt Radiophone som väl är värd mer än bilen i även i sitt begagnade tillstånd. Väldigt praktiskt i sin smidiga natur även om uppsynen väl mer får beskrivas som, ska vi säga, rustik. Lite trött i motorn efter ett antal missade oljebyten i sitt tidigare liv och troligen en hängande termostat. Gillar lite tjockare oljor än dagens lågfriktionsvarianter som säljs till höger och vänster. (JMY717)

77. Skoda Felicia 1,6 GLX 1999 – ”Mlada” Den första bilen som jag faktiskt blev ägare till via Facebook Market – vilket kändes speciellt. Jag har försökt köpa saker via FB men det här var första gången som allt klaffade. Skulle jag sammanfatta orsakerna till varför affären blev av så tror jag det handlar mycket som språkbruk och kanske rent av en bit av personkemi. Handlar man på exempelvis en annonsajt som Blocket så är det ju bara det som står i annonsen som spelar in, så väl för köpare som för säljare. Här spelar hela dimensionen av ens facebookprofil in ja då blir det gärna komplext. Jag antar att det kommer skapa mycket nya frågor för dem som vill göra affärer i framtiden med dimensionen om ”storytelling” och trovärdighet/relationsskapande. I övrigt den första Felica som jag ägt med servostyrning – men jag ska väl erkänna att den känns lite klen för det är fortfarande lite trögt att vrida ratten. Extra roligt är att ha lyckats fotografera denna vagn i det nyinvigda parkeringshuset vid USÖ där jag nu huserar och dess folktomma översta våningsplan – en kul bieffekt var dock att den flagade klarlacken inte syns i det filtrerade ljuset där solpaneler bryter den infallande luminensen på ett spännande sätt. Försvann ur min ägo när dottern gjorde ett omplaceringsärende av lilla Jimmy som därmed behövde parkeringsplats. (JGH932)

Här drar vi sträcket för 2010-tal och 2020-dito

76. Rover 75 Tourer 2.5 2002 – ”Major Rost” var en stolt Rover 75 kombi vars öde blev ganska kort i min ägo. Jag var införstådd med att det fanns rostanmärkningar från besiktningen tidigare samma sommar, men jag blev allt annat än imponerad när jag företog operation Herkules och med ett par strategiska försök att lyfta bilen med domkraft kunde konstatera att bilen stod lika still på backen oavsett hur mycket jag lyfte…. Priset hade väl i någon mån speglat insikten om att det fanns rost men på det hela så blev det lite för mycket. Vännerna på Fordonsflytten fixade till så att även denna fick vandra vidare till de sällare jaktmarkerna sånär som på ett knippe emblem som numera huseras i på skrivbordet i väntan på att jag ska hitta något annat som behöver dekoreras… För övrigt den enda Rover jag köpt och lyckats göra hela resan hem utan att det tillstötte några komplikationer ( de 170 metrarna till trots!) (SON874)

75. Fiat Seicento 0.9 2002 – ”Pellefant” Bilen som gäckade mitt medvetande i nära på ett helt år innan jag slutligen blev ägare till den. Första titten skedde den otroligt varma sommaren 2018. Blev ingen affär eftersom priset var lite för högt i förhållande till att bilen inte gick på alla cylindrar. Lågt miltal och en ursprunglig ägare i Warszawa talade dock för. Säljaren lovade återkomma inom någon dag då de skulle prova att byta tändstift. Svaret uteblev men bileländet bet sig fast i mitt sinne. Året efter så nåddes jag av budet att bilen varit på verkstad där de konstaterat större motorfel och bjöd ägaren en tredjedel av vad fjolårets försäljningspris. jag fick frågan om jag ville köpa istället men jag tackade nej. där kunde historien ha slutat – titta på mina inlägg om Pellefant för att följa historien. Numera såld till en fiat-vän i hufvudstadstrakten (EGB587)

74. Ford Mondeo 2.5 1995 – ”Rödingen” Till slut så kändes det som jag var tvungen att ta tjuren vid hornen och utmana allt vad jag varit med om på sistone, dels som revansch för Norrköping som ort att köpa bil på, dels märket Ford för Pjucks tillkortakommanden. Det ska väl tillstås att det inte var helt inom min komfortzon att ge sig iväg på tåg utan backup-plan för hemresa om jag valt att inte klippa till – men samtidigt så kändes som om det var dags att våga chansa på denna låt säga ganska mattröda vagn för det mesta talade för, en ägarfamilj, rätt pris, tämligen ny besiktning och samtida service. Lite förvånad blir jag dock över att man valt att köpa en basutrustad bil med största motorn. Så ingen AC eller underlättande elektronik – dock en handvevad taklucka vilket kändes som en av de sista vagnar som lär ha begåvats med detta. Lite kul dock att bilen verkar vara samtida med mitt körkort!(PWG022)

73. Ford Fiesta Ghia 1.25 1998 – ”Pjuck” Det sägs att man aldrig glömmer hur man cyklar, uppenbarligen gäller inte det samma för att köpa bil. Glad i hågen skrev jag på och började redan hem, tänk vad lite olja kan göra i långa loppet. Men i gengäld, jag hade aldrig kommit på att skruva vevstakslager av fri vilja annars. Nu kunde jag inte riktigt nå i mål trots flertaget försök att byta lagren. det var en upplevelse och framför allt en påminnelse om att man måste kolla grundfakta innan man tar över projekt och bilar. Men en trevlig bil, med rätt utrustning inklusive eluppvärmd framruta som slutade sin tid på skroten via fordonsflyttens försorg. (JCK562)

72. Volkswagen Passat Variant 1.9 tid 1998 – ”Diesel-Doris” F5rån början var det väl inte tänkt att jag skulle ha Diesel-Doris till mer än att fixa med farsans bestyr, det var ju trots allt hans bil om än att han inte längre fick köra. Men jag har fått lite frågor om varför hon inte finns med i Kronologin och nu när svepskälen tagit slut såhär nära fem år efter att jag blev registrerad ägare så blev det läte att revidera listan. Så helt plötsligt blev det lite omsorteringar och på 72:a plats tronar numera Slitvargen Diesel-Doris. (JNE156)

Här infaller brytpunkt mellan 2015 – 2017

71. Land Rover Freelander Softtop 1998 – ”Ländröven” Ett sant felköp där allt som kan gå illa verkligen inträffar – samtidigt. Ett kylvattensläckage, vilket är ett typfel på dessa 1.8-liters motorer från Rover – något jag inte visste innan jag köpte, ledde till härdsmälta i motorrummet. Att det varit varmgång det var det ingen tvekan om. Till och med insugsröret i kompositplast behagade smälta och då har det varit ljummet. Resultat; Dyrt. Svårlagat och en ekonomisk katastrof då den kostade mig för två bärgningar. Steg ett tillbaka till Finspång och därefter blev det till att boka transport hem till Örebro ett par dagar senare. Sensmoral, läs på, läs på, läs på och luktar bilen glykol avstå affär! (MOA264)

70. Opel Rekord 2.0 S Berlina 1980 – ”Sixten” Historien om att verkligen få bli ägare till denna bil kan tyckas omständlig. Men nånstans tror jag att vissa bilar verkligen väljer vem som ska få bli nästa vårdare. I det här fallet hittade jag annonsen på Blocket redan i juli, jag åkte upp och kollade någon vecka/10 dagar senare. Kunde konstatera att den var för dyr i förhållande till skick då den är ganska vandaliserad i lacken (nyckelrepor). Säljarens ombud/goda man, verkade synnerligen omedgörlig och berättade snorkigt att den skulle minsann in för skadereglering. Jag förklarade att jag kunde tänka mig att betala lite mindre än hälften än begärt och att bilen nog skulle bli inlöst av försäkringsbolaget, men att jag tyckte det var ett väldigt tråkigt scenario för en en-ägarbil som gått mindre än 4000 styrka mil. Inte hörde jag nått från säljaren, men full-i-fan som jag är tog jag reda på vilket försäkringsbolag de hade och lämnade mina kontaktuppgifter till skaderegleraren. En skadereglerare som skulle det visa sig, verkligen brann för Opel och förstod mitt intresse av att en sån vagn inte skulle behöva dö s(kr)ot-döden. Stannade i mitt garage i drygt ett halvår innan jag insåg att jag inte riktigt trivdes med de låga milen och rädslan för att ha sönder den. Såldes till Småland och är nu avförd ur registret. Skulle tro att den flyttat hem till fäderneslandet. (GSO943)

69. Pontiac Grand Am GT V6 1993 – ”Black Thunder” Det är inte ofta jag åker två gånger för att avhämta en bil, men denna talade direkt till mitt undermedvetna på ett väldigt intressant sätt. Första försöket gick inte så vidare värst bra, säljaren hade förlagt papperna och jag tror vi båda lite mans kände ett visst behov av att känna av varandra. Jag var lagom uppgiven eftersom jag insåg att det skulle vara svårt att köra hem den utan att ställa på och han såg nog helst att bilen skulle få åka bärgare. Men skam den som ger sig, ett par dagar senare bar det av till Gräfsnäs för försök två. Då beväpnad med kontanter, bromsrör, verktyg och ett öppet sinne. (PFR808)

68. Chevrolet Cavalier Z24 1990 – ”Z24:an” Ibland vet man redan på förhand att det man gör inte kommer att gå vägen men ändå kör man på. Redan på tåget, givetvis det sista för dagen till metropolen mot Krylbo kunde jag förnimma magkänslans malande som skrek att det här kommer aldrig gå vägen – och givetvis hade det där tvivlet rätt. Hem kom jag i ett stycke bilen lika så, dagen efter skulle jag bara ta den en sväng genom staden, det blev den ända färd jag hittills gjort som involverade, varningstriangel, knuffa bilen till en tvåtimmars-parkering för att gå hem och ringa bärgare. Dittills DYRASTE bil jag ägt i förhållande till körsträcka.(PBD584)

Här någonstans så skriver vi sommaren 2013

67. SAAB 900 1988 – ”Trubbnos” Ett klassiskt nödköp, Audin Samco blåste servopumpar i parti och minut och jag var prompt tvungen att hitta en ersättare. Udda snik-Saabbastard med den gamla snygga trubbnos fronten, handbroms på bakhjulen, nya bultmöstret och 99 förgasarmatade hästkrafter. ytterligt trött, sannolikt hade någon tidigare vårdare ”ekonomitrimmat” genom ett byte av primärväxeln vilket gjorde att den varvade mindre än 2000 varv i 90 km/h men den var som att sparka på en död häst när det väl gällde att komma iväg mellan rödljusen. Resan med släpkärra med gallersidor för att avhämta moped i Borås var en trött historia som stundom krävde treans växel på slät väg…. (NMD344)

66. Audi 100 2.3 1989 –

”Samco BinLadin” Egentligen skulle jag bara åka och titta, enägarbilar med Usa/SaudiArabien spec är ju alltid roligt, Inköpt som donator men den växte med uppgiften, elstolar och den platinafärgade instrumentbrädan, vilket bara fanns just den årgången gjorde det ännu svårare att göra sig av med den, kul aerofälgar 4-bult 15 tum!. Vagnen fick dock respass när servopumpen sa upp sig och direkt verkade vilja avstöta alla nya packningar som jag monterade. Har sett den på blocket ett par så senare till salu, för fem gånger summan som jag släppte den för….. En kul egenhet med bilar från ”Saudi” vid den här tidpunkten var att det satt en summer som varnade när man passerade mer än motorvägshastighet. (120?). Otroligt enerverade när man tillbringade minst 45 min om dagen med att pendla just på motorväg för att ta sig till jobbet i Z (PAR110)

65. Nissan Pulsar NX SE 1988 – ”Den ambivalente” Ännu en ungdomsförälskelse som jag fått på halsen, jag var helt såld på idéen 1988 när jag såg den på TV och i Bilkatalogen, impad 1999 när jag råkade se att min dåvarande chef ägde en, och nu 2012 så blev det äntligen min tur. Bekväm – nja, praktisk – tveksamt, udda – helt klart, snygg – med solglasögon och motljus så kanske…. Dess existens i min värld hänger på en skör tråd – vi får se om den blir kvar….(POZ714)

64. Fiat Argenta 120 i.e. Automat 1984 – ”El Grande” Okej jag erkände, sen den där gången nån gång typ 1993 eller 1994 när jag råkade se en silverfärgad Argenta med motorstopp vid Slussen i Hufvudstaden så har ju alltid tanken funnits på att man bara borde äga en sån innan man hamnar i träfracken. I detta fall inköpt på tradera för drygt 5300 kronor, påkostad en och halv förmögenhet av tidigare ägaren, tråkigt nog fanns det allt för mycket att göra för att få den i stabilt skick. Exporterad till Norge – så nu kan jag titulera mig bilexportör också (ANJ488)

63. Fiat Uno 45 i.e. 1989 – ”Fijanten” Om nu Capricen var stor så den knappt fick plats i garaget ja då är fjanten dess raka motsats. Liten, Surrig, Bensinsnål, väldigt vägnära och alldeles alldeles charmerande, ett under av funktionalitet i det lilla formatet, billig allt i genom, köpte nya däck 135R13 för 75 kr styck på däckfirma i Stockholm 2012!(OSK432)

62. Chevrolet Caprice LTZ – ”Dinosarien” Okay jag erkänner, jag har alltid velat köra en sån här och efter att ha vaggat till jobbet i Z i min Taurus ett par månader så kändes det ju helt rätt att gå från midsize till fullsize. En underbar vägvagn med alla egenheter en äkta bil bör ha parat med ett format som till och med fick garaget att blekna. Den gick att köra in om jag vek in backspeglarna men inte annars. (DFE372)

61. Audi 100 2.3 CD 1991 – ”Titan’ic” Det är inte alltid om allt går enligt plan för Titan’ic är tänkt som donator till mina andra två Typ44:or, men det där skitfelet i form av kärvande bromsok höger bak det borde man ju kunna fixa – å innertaket skulle ju vara häftigt och klä om med nått spännande tyg…. jaja vi får väl se hur det blir med det hela… Bensin har den i alla fall fått smak på och helst i mängder. (AYG148)

60. Audi 100 2.3E CD 1990 – ”Zyklamenroth” – Inköpt på rot i en trädgård här i Örebro, Lättväckt men mitt försök att besikta kom på skam, redan efter ett par meter kunde jag konstatera att bromsarna var obefintliga. Landade i mitt garage i väntan på ny huvudcylinder, tiden gick och hon blev stående. Hon fick stryka på foten när jag väl tröttnat på Audi-träsket. Ett spännande projekt om tiden hade funnits (BRP006)

59. Nissan Stanza 1,8SGL 1984 – ”Hon Stanzade en Sommar” – Räddad i tron på att en enägarbil som stått avställd sedan 1999 skulle vara en enkel match, vilket den säkert varit om den inte varit gravt råttäten, synd eftersom det var jubileumsmodellen med tvåfärgad lack och lite trevligare inredning samt taklucka…. Vilar numera ut på skroten i karlskoga (ABE882)

58. Audi 100 2.2i CC 1987 – ”Perlmutt” – Bilen som teoretiskt sett har det mesta för att klara livets nödtorft ECC, ABS, elhissar och skinn. – trevlig historik, enligt sägnen så beställdes den av bilhövdingen Göran Arver själv, ett antal halvengagerade ägare senare gjorde vad de kunde för att hålla liv i den men som så ofta gick förfallet fort på senare tid. (MEM930)

57. Citroën BX 1,6i 1993 – ”René” – Underbart kvick, franskt komfortabel, snål på de dyra dropparna och praktisk så in i den. Inköpt i panik då jag sålt pendlarbilen dagen innan utan att ha funnit någon ersättare, läs mer här. Enda invändningen är väl att den inte riktigt trivs på motorvägen – eller rättare sagt, motorvarvet känns lite ovant högt i 125:-) (PRG331)

56. Citroën AX 1,1i 1994 – ”André” – Att allt inte är guld som glimmar det är väl allmän kännedom numera. Att en bil med prislappar i storleksklassen tre-siffrigt inte heller sällan nått att ha. Det kan jag intyga men ack va roligt det var. Såld på grund av parkeringsbrist ville jag hävda men ärligt sagt så trodde jag inte på att jag skulle kunna få till den till ett besiktningsbart skick utan att spräcka budgeten milsvida.. (TRH247)

55. Ford Taurus FFV 1996 – ”Tausarius Flex” – 15000 mil och tre brukare innan jag kom in i bilden. Välvårdad och välservad – oljebyte var 400 mil och massor av charm. Trevligt skick, nästan inga spår av att det gått snart 15 år sedan ”födelsen” i Chicago. Astor som den även kom att kallas fick respass av två anledningar, stolskomforten och jag pendlade 13 mil om dagen och bränsleekonomin var svårt ansträngd, soppan tangerade 15kr/litern då – etanolen var billigare 10 kr men ack så ineffektiv, jag snittade ca 1,6 liter milen på E85 trots lätt gasfot (AST810)

Här är årsskiftet 2010-2011

54. Audi 90 1988 – ”Ingol” – Som min kära Lotta sa, den absolut fulaste bil jag ägt… Klarlackssläpp och en massa konstiga rostangrepp som inte borde vara på en helgalvad Audi. Besiktningen klagade en smula på ojämn bromsverkan bak, ett skitfel i det hela men eftersom det hägrade en annan bil i söder så det blev det famösa respasset för denna….(NUB985)

53. SAAB 9000 CSE 2,0t 1998 – ”Archie” När väl vår SAAB 9-5 Griffin landande i ohälsa så behövdes en ny vagn till familjen. För enkelhets skull så uppgiften på den ärade hälften som en lördagsmorgon satte sig på blocket och fann denna vagn hos den klassiska bilhandlaren Bromsplans bil. Konstigt nog så kändes det som en bra affär vilket inte alltid är fallet när bilfirmor är leverantör. (KXD698)

52. SAAB 900i 16v 2-dörrars 1989 – ”CP-bilen” Ilsket röd och vacker på ena sidan, enägarbil med en hel del bra grejor på. 16 ventilsmotorn och bra historik i stort, det sämre är dock en motorstyrning eller tomgång som verkar alternativ och en stukad framskärm och passagerardörr. Blev inte särskilt långlivad i min ägo, köptes i snö och såldes innan slask:-) (CPB483)

51. SAAB 9000 Griffin 1993 – ”Rättvik” Låt mig presentera det senaste tillskottet på garageplan, vår nya vän på vägen. 17200 mil och en ägare sedan ny, matt svart lack, grå skinninredningen med mocca-inlägget och givetvis Träpanelerna! Fungerande ACC och diverse små hemtrevliga nycker. En underbar hemresa från Rättvik kompenserade den nästan 4 timmar långa tågresan upp. (PRL426)

50. SAAB 90 1987 – ”Muggewigge” Ja ibland hittar man ROSTFRIA Saabar och då får man slå till. Ännu en av alla dessa vagnar som fallit offer när välmenande far- eller morföräldrar låter bilen övergå i barnbarnens ägo. Trevlig bil men med ett miserabelt innertak alldeles för mycket klistermärken, plus att bromsoken behövde en total översyn för att klara den obligatoriska besiktningen. Förvånansvärt rolig att köra! (MYW807)

49. Volvo 360 GLT 1988 – ”Nyy” frukten av ett infall att seriöst börja samla Volvo’s utrotningshotade 3-or. Skinninredning, AC, Taklucka Spoilerljusen och de feta Spoilers fanns där. Ypperlig bil med lite kul historia, en ägarfamilj sedan ny, specialorder då färgen inte såldes det året samt GLT utan KAT 1988! Konstigt nog upphittad på hemmaplan till rätt pengar(NYY308)

48. Volvo 360 GL 1987 – ”Birc” En flashback-upplevelse som tog mig hela vägen tillbaka till sommaren 1996 så jag och min dåvarande gjorde Kontinenten i en Volvo 345. Ganska pigg med 109 katrenade hästar under huven, Avhämtad i pittoreska Gränna, ja faktiskt på ett kafé i hamnen, en av ytterst få gånger som jag besökt denna pärla vid Vättern (BRC397)

47. Volvo 480 Turbo 1988 – ”Dutten” ibland gör man saker som verkar ologiska, ibland kan man förklara, ibland finns det inga ursäkter… denna var nått av det sistnämnda. totalt skrotfärdig och ändå köpte jag, men men synden straffar sig själv… tappar man avgassystemet på motorvägen så är det väl en reprimand så det sjunger om det….(DTT738)

46. SAAB 900i 1988 – ”Nicotin” Man sitter som en kråka, snett och vint plus att fötterna går inte att förvara på nått vettigt sätt…. Annars en trevligt strukturellt rostfri 900… När jag köpte den så sas det att det vara nått knas med värmen, och mycket riktigt hade någon haft ur instrumentbrädan och lyckats få ihop värmekranen i fel läge så reglaget inte gick att rubba, kall hemresa från linköping med -6 grader (NCT168)

45. Ford Mondeo 2,5 Ghia 1998 – Införskaffad med kunskapen om ett grenrörsläckage som inte gjorde att den skulle klara besiktningen, Priset var rätt och jag trodde starkt på att ha tillräckligt med tid att fixa det… Dock hann det bli en liten incident med garageväggen vilket ledde till tre dagar på plåtverkstad, hittills enda gången nått av våra åkdon besökt plåtdoktorn.. (RTJ811)

44. BMW 740 iAL 1993 – ”Fauacht” En underbar maskin med alldeles för bra väghållning och presentanda för att få behålla kortet… Denna hittade jag här i Örebro och konstigt nog var jag den som säljaren valde att sälja till. Det här var min första kontakt med den finare världens bilar. Störst tekniskt intryck gav den motorstyrda mekanismen som reglerar trycket på torkararmarna! Å ena sidan säkert behövligt för att det ska funka i 250 km/h men även ett bevis för att man kanske missat lite i aerodynamikens utformning redan på ritbordet. (ATE912)

43. SAAB 9-5 Griffin 3.0 V6t – ”Robin” Bilen som förklarar varför Rick Wagoner envisadess med att kasta in miljard efter miljard i Stallbackapojkarnas lekstuga. Vårt exemplar var ett ganska sent år 2000, tre ägare och ganska mycket mil. Vi sålde när det var ekonomiskt ganska svårt att försvara ett utlägg på 15000 bara för lite service när automatlådan kändes lite trött. Bilen sågs senare på bilfirma med påtagligt backad mätarställning, i vår ägo hade hon gått 34000 mil… (RBN915)

42. Volvo 760 1988 – Ett snabbt impulsköp, moderat prissatt på centralorten Grängesberg. Tilltänkt reservdelsbil till Maronne, fick bland annat lämna sina sommardäck ifrån sig. Hade fungerande AC tills det blev kabelbrand till kylfläkten, det luktade inte mumma kan jag säga… ännu en sån där vagn som jag inte riktigt kan förklara varför jag sålde, men om jag skulle gissa så var platsbrist ett skäl, kanske ett av flera..(NFZ763)

41. Lancia Kappa 1996 – Vår ”Italian Stallion”, PalermoSvart med massor av skinn, Trevlig bil med mycket nya tekniska lösningar för mig. Lite tråkig att leta delar till men en underbar bil när det klaffar. I det här fallet fick jag aldrig riktigt fullt förtroende för att den. Efter besiktningen så lade ABS’n av och innan dess hade AC’n packat ihop. Ja känslan av att det alltid var nått nytt fel på g fanns hela tiden. (RGW406)

Vid det här laget flyttade vi till Örebro från Nora 2008

40. Skoda felica 1.6 LX Kombi 1998 – ett grönt en-ägarexemplar inköpt av första ägaren i Säffle. Rostfri i jämförelse med den silverfärgade företrädaren. Redan från start stod det klart att det fanns ett uppdämt servicebehov, oljan var svart och innehöll spår av vatten, halva instrumentbrädans belysning lös med sin frånvaro och stolarna liknade mer en insutten parkbänk än något tygbeklätt sittämne. Men hjärtat verkade friskt. Sen att det tog 10 mil innan tempmätaren behagade vakna var ju ett aber. Felsökningen gav vid handen att att termostaten nog inte mådde vidare, det visade sig vara hela termostathuset som gått i bitar och termostaten visserligen öppnade. Men eftersom termostathuset saknade mothållet där kroppen skulle ta spjärn emot saknades ja då uteblev själva portöppningen. (JUB799)

39. VW Jetta 1.8i GL 1991 – inköptes på telefon under december -07 med garantierna om att ”det visst var ABS-bromsar på den, det står så i instruktionsboken”, Lagom framme i Kalmar efter fem timmars tågresa senare fanns då *fnutt* inte några ABS-bromsar. Med andra ord ett tvångsköp för att ta sig hem men jag borde kanske ha gett den en chans. (CJU090)

38. Skoda Felicia 1.6 GLX kombi 1996 – en silverfärgad och hårt inrökt liten maskin, rapp men tyvärr lite missbehandlad så rosten frodades i de bakre regionerna. Stora fördelen med bilarna av den här modellen var att de var synnerligen väl prissatta, ett par tusen, Lika lättköpta som de var lättsålda. När dessutom fick bonusdottern inte plats i baksätet så det var bara att tänka om och låta blockets spekulanter slåss om den. (GXP808)

37. Citroen XM 3.0 Exclusive 1992 – inköpt med vissheten om att det är just en sån som jag ”alltid” har velat ha. Vid avhämtandet i Strängnäs var bromsarna fram helt slut och jag bytte på plats medan min luttrade sambo höll i de sociala kontakterna med säljarens fru och barn. Bilprovningens nedslag var dock inte lika trevliga och jag beslutade snabbt att det var läge att avyttra eländet. (DNL509)

36. Ford Scorpio 2.0 CLX 1994 – en Lila primadonna, förvånansvärt rostfri med ett antal vårdande ägare. Fick respass eftersom jag inte kom helt överens med bilen, en starkt inverkande faktor var säkert mina tidigare erfarenheter från Scorpios vilket fick alla larmklockor att ringa, bland annat upptäckte jag att tidigare ägare skarvat säkringsboxen, sannolikt på grund av överslag så det blev respass inom några dagar.(CMJ006)

35. Audi 100 2.3 Avant CD 1991 – en urblekt stolt Ingolstädter som sken i kapp med solen efter lite polering. Massor av charm, en rimlig förbrukning och godkänd ekonomi. Denna bil var den första jag skaffade i syfte att jag, sambo och dotter skulle kunna ha en familjebil. Såldes till ett par i Dalarna där jag är ganska säker på att frun i huset nog hade hoppats på en lite mer glamorös tillvaro och passande vagn(JGU346)

34. Volvo 245 SE 1992 – inköpt i hopp om att jag skulle trivas i en automatlådeladdad skolåda….. Men ett par saker, ett va trång den är i axelhöjd – hustrun och jag satt ständigt och gnuggade axlarna mot varandra, två den här bilden är den bild som olovligen lånats flest gånger från den här sidan, framför allt av lata annonsörer som inte orkat ta en egen bild på sin 245 till annonsen på blocket, vilket nu har blivit en bra intäktskälla för min advokat som stämmer dem som lånat bilden.-)(PLY908)

33. Pontiac Bonneville 1991 – Amerikansk sportbil på låtsas:-) Ypperlig vägvagn att ha någon gång i livet, 48 knappar och en roligt trött bilstereo. Fick se Norrland i vårskrud och trodde starkt på att det det kunde bli ”vi”, men känslan av kommande problem släppte aldrig.

Här infaller årsskiftet 2007 och födelsen för denna blogg kan antas ha skett ungefär då, bilarna längre ned i listan kom till innan dess

32. VW Passat 1.8 1992 – inköpt i panik över att inte ha min Citroen kvar. Otroligt lastutrymme och gick billigt. Upphittad hemma i Nora till helt rätt pengar, jag vill minnas typ nån tusenlapp. Lite defekter i avgaseriet, flexiröret lossnade, förtog det roliga. Det är hittills den enda bil jag varit rädd när jag sålde. Köparna i Vivalla var mysko helt klart och jag formligen sprang över broarna till säkrare sidan av stan (PON513)

31. Citroen XM 2.0i 1993 – silver, inköpt som rullande reservdelsbil till den gröna. Sålde den dock eftersom den var för bra för att ta död på sådär bara.(PSU653)

30. Citroen AX GT 1990 – rysligt snabb stadsbil med allsköns irriterande småfel, fult spacklad runt tanklocket och allmänt svårbedömd. Lever ett herrans liv i min farbrors ägo numera.

29. Renault 19 RT 1993 – ”Rea-nulten” Inköpt under senhösten i de värmländska skogarna, en äldre ägare som valt att sluta köra bil. Gick otroligt bra, smidig och billig i drift. borde nog ha haft den kvar…. (PSP412)

28. Citroen XM 2.0i 1993 – ”Isacs bil” Den gröna halvsvävaren, lite stötig i fjärdingen beroende på någon defekt klocka där fram. En egenhet med Citroens eminenta servoassisteradebromsar är att vintertid så vill det gärna låsa, framför allt när däcken är sämre. För att vara en bil för 2500 kr så var jag mycket förvånad när den gick igenom besiktningen ua. Saknar den mycket, . (PGZ555)

27. Volvo 760 GLE 1990 – ”Maronne” Högerstyrd och välhållen, beroendeframkallande på nått udda sätt, sävlig men ändå allert på ett helt underbart sätt. Kombinantionen med Vinröd metallic-lack och en sjögräsgrön inredning är dock svårsmält med garanterat unik. Bilen är förövrigt svensksåld och använd av Volvo som demobil på Diplomatic Sales för Brittiska/Japanska gäster. Den här bilen är en av dem som jag kom att äga bland dem länge – kom tillslut att säljas till någon som kallade sig VolvoDoktorn i Dalsland för ett par tusen, jag tror den ganska snabbt blev styckad till reservdelar för den försvann ganska därefter ur registret vilket var synd. (ONE944)

26. SAAB 9000 Griffin 1993 – ”Kontinentenkryssarn” Väldigt snabb och attans så charmig med all utrustning inkl fungerande bensinvärmare och Varm-up kit från Defa. Fick dock lära mig den smärtsamma vägen att Svart skinninredning blir väldigt varm framför allt när man sätter sig iförd tunna badshorts varma sommardagar(PDL683)

25. Ford Scorpio 2,9i CLX HGV 1994 – populärt kallad ”(AU)Tomaten”, gick inget vidare i växellådan, men blev bättre efter filterbyte och ny olja. Inköpt för en spottstyver och såld ungefär lika billigt. Bilen lämnade inga direkta intryck, handen på hjärtat så kan jag bara säga att jag har ett enda minne av att jag faktiskt kört den, sannolikt provturen efter byte av växellådsolja. (PEO358)

24. Citroen BX 1990 – mattröd med fel i fjädringen stod hon i Säffle, nedprutad till 1600 så blev hon min. Att köra en Cittra med fjädringen i botten fram är …. en upplevelse för hela kroppen. Njurarna säger faktiskt stopp efter ett par timmars aktiv ”massage”. Hem kom vi dock… Denna bil var allt annat än driftsäker. Vår relation kom till den punkt då en kylarslang brast i Karlstad och hon blev stående där. Såldes på rot till någon som skulle ha den till reservdelar.

23. Volvo 480 Turbo Automat 1993 – ”Rebecca” syndigt svart och unik eftersom det var den enda Turbo med automat som registrerades. Välservad och snygg, köptes på rot i göteborg, tidigare ägaren hade bytt till sänkfjädrar och i samband med denna övningen inte släppt på drivaxlarna, Effekten blev att man lyckats tycka ur drivaxlarna ur växellådan och fordrade därmed transport hem till garaget i Nora och sedan lite skruvande (PNE059)

22. Audi 100 2.0 Avant 1989 – ”Honecker” -grå Audi (Adamelloblå) lustigt utrustad med ABS, AC och fönsterhissar men saknade all annan lyx, bara enklaste tyginredningen, inga läslampor och inga nackstöd i baksätet. Blev stående när morsans Audi behövde en bromskraftsreglerar och försvann när jag storstädade sommaren 2006. (OES153)

21. Vaz Lada 21043 Kombi 1990 – Båtflyktingen, rostfri eftersom den kom från Gotland men dessvärre totalt sönderskruvad i förgasaren, den jag köpte av hade tagit sig friheten att sätta det en inte helt obekant Weber från en Volvo 340 och inte tänkt på att en 1990:as Lada har Katalysator och div avgasrening som ska funka…. Grundfelet var troligtvis att han inte spänt kamkedjan innan besiktningen varför tändningen blev fel och avgasvärdena åt h-ve. Man ska inte skruva med saker man inte förstår…

20. Audi 100 2,3 1988B – en fd tjänstebil från Bosch, väl underhållen och med en massiv stereoanläggning fastbyggd i bilen. NFJ391 stals dessvärre hösten 2005 i Karlstad. Högtalararrangemanget lyckades de inte ta ur bilen:-)

19. BMW 325 1988 M-paket – ”Paulina” diamantsvart med Svart innertak och skinninredning, såldes då den inte var helt vintersäker, (läs 170 hk och dåliga vinterdäck = för kul)

18. Volkswagen Golf 1,6 1986 – ”Gandalf” Min första kontakt med denna rikslikare och klassdöpare, ganska trevlig sånär som på att en gaveltätning (”plåtlocket”) till växellådan rostade sönder och alla växlar la av…. kostade visserligen inte många kronor att fixa men att åka på tvåan från Stockholm var inte såååå roligt – Första bil jag köpt på bilfirma för 5000 i eskilstuna! (MBE013)

17. Ford Econoline 250 Super Duty 1988 – ”Teckla” en monstriös Ambulans byggd på Ford Van. Det mest majestätiska bil jag någonsin framfört på allmän väg, bra uppsyn i trafiken, medtrafikanterna lämnade gärna företräde av dess blotta uppsyn. Vägde ”bara” 4.4 ton och var PERSONBIL och laglig att framföra för dem med B-kort före 1996! Gillade soppa – 3,5 l milen på landsväg var inga problem. (NXT140)

Rent tidsmässigt vinner jag min första digitalkamera – en Sony!

16. Volvo 480 Turbo 1991 – ”Nilden” hade stått still ett par år, hittade den i Sunne på en parkeringsplats övergiven på grund av Tändningsbekymmer, en baggis att fixa när man väl hittat varför den var så svårstartad. Till saken hör att det fördelarlock jag bytte ut råkade hamna i en kartong som packades i samma veva, den kartongen blev kvar ouppackad till hösten 2016 då jag slutligen lyckades förpassa det till rätt container. (EDY229)

15. Audi 100 1.8 1986 – ”Muuu” inköpt av dåvarande tjejens arbetskamrat – Ökänd bil i hela Värmland då säljaren beskrivit sina vedermödor i VFs morgonkrönikor. Gick otroligt billigt 0.6 var inga problem (MMU383)

14. Volvo 364 1987 – Auktionsfynd på Bilauktioner.com, 1750 kr och fullt körbar, blev dock inte långlivad på grund av bakhjulslagren som ville bytas var 6 månad. Det här var första gången jag köpte bli på det som kom att bli KVD.se eller Kvarndammen som det hette under en period. På den här tiden så gick auktionsförfarandet till som så att man fick lägga förhandsbud via nätet inför en auktion förrättad på plats. Så ingen spänning i att följa budgivningen online som är vanligt i numera.

13. Volvo 245 1977 – ”William” penselmålad i Lila, fick heta Kaiser Willhelm hemmavid. En sån där bil som jag tror gått på turné i bekantskapskretsen. Gick saligt ur tiden när skrotpremiefonden skulle stängas och ersättningen för en kort tid blev hög.

12. Volvo 145 Express 1971 – ”Eugen” vackert tvåfärgad blå namngiven till Eugen av tidigare ägaren, inköpt med en tanke på att ha den som ett projekt att renovera, dock var rosten väldigt närvarande och motorn kändes svag och i ett svagt ögonblick rev jag toppen för att se vad som var galet, därefter avstannade det hela. Försvann när det blev städdags inför försäljningen av den kåk jag då ägde. Saknar den och har allt sedan dess haft ett vakande öga efter ett lämpligt objekt. (EMJ521)

11. Volvo 244 DL 1983 – Leasingblått, gåva från en välmenade bror, blev dock stoppad av polisen på grund av de brister bilen hade…. (LLA038)

10. Volvo 245 GLT 1984 – kombin med allt, AC, Elhissar, Farthållare, Automatlåda, den vackra fronten – varav grillen är det enda som finns kvar. Inköpt och iväglämnad för uppsvetsning, blev säkert blåsta för kostnaden ökade från 1500 till 4500 innan svartsvetsarn lagt sista loppan. En annan rolig incident skedde när vi försökte köra den mellan Munkfors och Nora med anliggande frambromsar, efter två mil upphörde allt va bromsverkan var trots att det var typ minus 15. För övrigt den första bil jag hittat på blocket, i Jönköpingstrakten, det skulle bli många fler (GUM928)

9. Ford Granada – 2-dörrars 1978, min ambition och nyfikenhet på bilar fick mig att köpa loss denna klassiska Granada 15 mil från hemmet i tätskogskommunen Munkfors, knappt körbar, jag vill minnas ett tappert startförsök av eländet i typ minus 15, det tog ett par timmar. Däcken var så slut att de slitbanan släppt från corden.(nästa ägare besiktade den med 22 2:or!)

8. Volvo 340 1985 – vit 5-dörrars, körd till Kroatien och tillbaka via Tjeckien, Slovakien, Ungern Tyskland osv. Gick faktiskt att få upp i 140 km/h även fast bilen var fulllastad med flak dricka. (FPH230)

7. Skoda 120 Estelle 1978 – Systerbil till den som välte i TV, en gammal farbror som hade den innan mig, Upphämtad i Skärholmen under mystiska omständigheter. (KCB373)

6. Mercedes Fena typ 1963, uppbärgad ur ett garage där den stått sedan 1976 (detta då sommaren 1995:-) Hemsläpad till morsan och farsan under stor möda medans de var på semester trots att jag lovat att inte köpa fler bilar….(Ökänd)

5. Skoda 120 Garde (Rapid) 1983, inköpt i Göteborg av Ola som inte vågade köra bilen runt kvarteret eftersom den gick så dåligt. Vi körde hem den till Nora (32 mil) för egen maskin. När väl toppen lyftes stod det ganska klart varför den gick sämre. En 1/8 del av avgasventilen på en av cylindrarna saknades. Att felet funnits ett tag kunde noteras i och med att grenröret spruckit av den ojämna värmeutvecklingen (LBD514)

4. Skoda 120 GLS 1982 – en topasgul som jag köpte på konkursauktion utan nycklar, gick sedan till gubben som ägt bilen och gav honom några hundra för reservnycklarna… Min första kontakt med märket Skoda och jag fick lära mig allt om en modern veteranbils våndor och vikten av regelbunden rundsmörjning. Kokade givetvis och jag fick riva motorn för att byte topplockspackning med tillhörande topplocksslipning. Var min fram tills hösten 2003 (ca 8 år!) (BEO421)

3. Volvo Amazon 1965 – En familj hade haft den innan, sålde till min bror som lackade den i (Amazon-) Lila och sänkte den kopiöst, minns ännu hur registreringsskylten bak skallrade i takt med basen….(EUC264)

2. Citroen GS 1220 Club Convert. 1973 – Blåmetallic och Halvautomat! perfekt att ha till de första ungdomsförbrytelserna i form av att köra bil innan lämplig ålder infunnit sig. (DRP158)

1. Citroen GS Break 1977 – nedskrotad som donator till bilen ovan. Att den verkligen var min var nog mest en papperskonstruktion då den köptes just som reservdelsbil till post nummer två. Men någonstans ska man ju börja sin ägarkarriär.