Kategori: Volvo

2024 – ännu ett bilår att lägga till handlingarna

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ja då närmar sig nyårsstrecket med stormsteg och den traditionsbundna numera obligatoriska summeringen av året som gått står för dörren.

Möjligen får jag konstatera att det inte alls blev som jag trodde. Långt framskridna planer på att förvärva en vagn som funnits på min radar i mer än 10 år föll på målsnöret. För att man ska förstå lite mer om orsaken bakom att det blev just så. Så behöver jag rekapitulera lite från min vardag.

2020 blev jag sjukskriven för utbrändhet. Det har varit en långdragen process att komma tillbaka till fullo till hundra procent i tjänst. Lagom som det var dags att just lämna deltidssjukskrivningen fick jag ett kort återfall. Eller i liknelser kopplat till bilen, alla varnningslampor lös men jag lyckades köra in till kanten och starta om. Just i samma veva skulle förvärvet bli av, men jag fick snabbt skrinlägga det hela.

Såhär med facit i hand var det möjligen tur i oturen. Föga anade jag att en nära släktning skulle gå ur tiden och efterlämna en annan vagn som nu istället får räknas som samlarbil.

Men åter till historieskrivningen. Släktingen efterlämnade även en trött och fläckvis rostig Volvo 245. Ja ni vet exakt hur en matt en röd 245 från 1980-talet bara kan vara. Just sån var ”Släng-förtifemman”. En del skruvande senare och vips var det bil även av denna. I praktiken den första och hillills enda bil jag sålt på tradera.

Den andra bilen, också det en röd Volvo var allt annat än matt. Nej den var mer av kalibern att det verkligen sken om den, speciellt med lite daggdroppar för det extra djupet i den otvättade lacken. Att det nog var bättre att spara på 940n stod ganska snart klart. Förhopningsvis får jag köra den lite mer nästa sommar nu när Entusiastförsäkringen är klar och skattefriheten är ett faktum.

Som om det nu inte skulle räcka med en lågmilad 940 i välvårdat skick så föll frestelsen på en Harley Davidson 883 från 1990, Nu har jag dessbättre eller värre hur man nu väljer att se på det hela, inget körkort för härligheten. Men mitt intresse är nog mer akademiskt än att få köra eländet. Jag är nog lite för bekväm för att vibrera runt i tillvaron på en HD, så jag får vika min tid på att återuppväcka härligheten efter 20 års stillestånd istället.

Ja det var väl vad som faktiskt passerat mitt garage under 2024. Och den där som det inte blev av med i våras, ja vem vet, har jag tur får jag nya chanser någon annan gång i tillvaron. Platsmässigt gråter jag inte direkt. Men som bilgalning så finns det givet ett visst sting av att inte fått äga just en #€%&/( 🙂

 

Byt inte bort din Volvo bit för bit…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nån gång på det glada 80-talet, ja då när biltillverkarna månade om sina kunder. Då damp Volvo-tidningen Ratten regelbundet ned i brevlådan hemma hos oss. Ja även Volvos tillbehörskatalog ramlade in årligen och utgjorde det lilla universum som utgjorde ekosystemet runt en Volvo-familj.

Så här i efterhand har jag förstått att det samma gällde för de flesta bilmärken inklusive Sovjetimperiets satelliter i form av VAZ-Lada. Men där och så så var det bara Volvos sfär som nådde mig.

Ett ständigt mantra som upprepade sig i Volvo’s indoktrinerande hjärntvättande propaganda var just att det fanns inget alternativ till Volvo Originaldelar och Originalservice. Även om den senare kom att få något tillmäle som anspelade på konstlat rabatterade priser. I annonserna fanns ett mantra som löd i stil med, ”byt inte bort din Volvo bit för bit”.

I vår familj var det inte tal om någon märkesservice. nej skruva bil gjorde man på egen hand på uppfarten, oftast en lördag. Reservdelarna beställdes från Linköping. Ty något varuhus från Plojtema hade inte nått gnällbältet ännu.  Grannarna gick gärna samman och lade en stor beställning på allt från, tänddelar, kamremssatser, vattenpumpar, lampor, oljor och filter. Därtill gärna någon kul styling finess bara för att ge bilen lite nya features. För näthinnan kan jag se den knappstyrda öppningen av bakluckan på får 244 som annars krävde att nyckeln skulle nyttjas.

Men just det där med, att bilen så smått skulle upphöra att vara en Volvo i takt med att saker byttes. Ja sånt det har fastnat i sinnet. Ja så pass mycket att jag alltjämt idag har svårt att inte leta originalprylarna när det väl handlar om att serva eller reparera en Hisingstraktor. Ja visst det är dyrare – men vem vill byta bort sin Volvo bit för bit?

 

 

Den sista viljan fram – eller varför det (o)nödigvändiga verktyget blev inköpt.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Få saker verkar vara så laddade som detta verktyg, Volvo specialverktyg 9995284 ”Mothåll”.

För den som inte är helt inläst i ämnet så kan följande resumé vara bra.

-Tillämpning; används vid kamremsjobb på Volvos motorer av modell B19, B200, B21 och B23/230 s. k rödblockare.

-Merparten av motorvarianterna klarar av ett kamremsbrott utan följdskador på vevparti eller ventiler. Undantaget verkar vara lilla rödblocket (b19 och B200) som fanns i Volvo 300-serien primärt.

Eftersom den breda massan av motorer inte råkar ut för problem om man råkar få kamremsbrott och därmed kan möjligen en felmonterad rem som mest resultera i att motorn inte går bra eller inte alls. Så verkar de flesta tycka att det är en förlåtande konstruktion och att man inte behöver vara överdrivet noggrann när man jobbar på en ”rödblockare”. Jag dömer ingen, var och en får tillkänna sig den övertygelse som passar.

Det är här jag befinner mig. En släkting har just en Volvo med rödblock som borde få ny kamrem. Samme ägare ville dessutom att allt ska göras ”by the book” och säger instruktionen att specialverktyg 9995284 ska nyttjas ja då ska det banne mig göras. För står det så i den helige skrift (Volvos gröna häfte – redaktörs anmärkning) då är det så det gäller.

Nu bär det väl sig inte bättre än att jag kandiderat till att göra storservicen på bilen så då var det bara att åka och införskaffa denna tusenkronors-bit på Volvo enkom för att få äran att göra servicen på rätt sätt. Och för protokollet vill jag tillföra, jo jag vet – verktyget är inte en absolut nödvändighet, en och annan säger nog att det rent av är enklare utan just detta, i alla fall om man har en mutterknack….

 

Att snacka smörja – eller bekymret att hitta rätt olja till Volvos Rödblock?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Inledande anmärkning; texten som följer är skriven av mig som lekman och med ett tekniskt intresse. Alla synpunkter och tankar som framförs här är från mig som privatperson och du bör själv fundera kring och bestämma vilken skola du själv tror mest på som konsument av motoroljor.

Historia, Några inledande tankar. Motoroljedjungeln har utvecklats stort de senaste 30 åren. Om det på sent 1990-tal mest surrade tankar kring om det skulle vara Mineralolja , semisyntetisk eller helsyntestisk olja så har det idag landad i en långt mer specificerad palett av produkter och klasser. Och inte alltid så enkelt att hålla rätt på.

Då kunde man med viss säkerhet välja utifrån den amerikanska standarden API och S för bensin och C  följt av en generationskod A och framåt. På nittiotalet så var SH och SJ moderna standarder för bensinmotorer och CD på diesel-sidan. Europeisk standardsättning haltade i viss mån och det är på senare tid som ACEA kommit med sin egen ”skala” med A B C och E följt av en generationskod.

Eftersom den europeiska nomenklaturen var sen på bollen, samtidigt som många biltillverkare tog fram egna krav för sina oljor så finns det nu ett mångfacetterat sätt att beskriva oljekvalitéer. Det blev extra viktigt i takt med att ”long life”-utvecklingen tog fart. Visst om du är ägare till en 1990-tals Mercedes så är det ju lätt att veta att en MB 229.1 eller 229.3 kanske är lämplig för din bil om det nu framgår av instruktionsboken. På samma sätt så är VAG 50X.00 lätta att matcha in. Och är finns det oljor att hitta på enkelt sätt. Dessutom så är vissa standarder bakåtkompatibla med tidigare varianter så en MB 229.3 är helt ok för en 229.1 osv. (ta nu inte detta som en lag och läs på exakt vad som gäller för just din ögonsten.)

Men det här är det blir lite jobbigt med äldre bilar. Dels för att det oftast inte finns standard för det egna märket. Dels att generationerna på den klassiska amerikanska API-standard alla inte är bakåtkompatibla med varandra. Här bör man hålla rätt på lite brytpunkter, något som i alla fall jag tycker är livsviktig.

Standarden före generation SL är bakåtkompatibla i alla fram bak till SD*. Så en klassad SL-olja är ok även för en motor som vill ha  låt säga SH eller SJ. Men en SM-olja är inte kompatibla med tidigare varianter. I samband med övergången till SM, SN, SN Plus och SP så har man fått tillsätta en hel del ”tvättande/renhållande” tillsatser. Och för att uppfylla moderna krav på lägre miljöpåverkan så har man tagit bort många av de slitagehämmande tillsatserna exempelvis Zink.

Det gör att i alla fall jag är synnerligen rädd att slå för moderna oljor i min äldre motor såsom Volvos Rödblock. Visst Volvos motorer har alltid haft en ganska tolerant ”smak” för vad som är lämpligt smörjmedel. Men jag är synnerligen fundersam till att i det här skedet ”gena” och spara in på oljevalet bara för att. Dagens oljor med låg miljöpåverkan har inte samma chanser att förlänga livet på dessa i sammanhanget ”dinosaurier” som äldre standarden gav. tittar man i instruktionsboken så säger Volvo SG och SH som oljekvalité.

Jag hör dig fråga – på 1990-talet så körde jag min Volvo på billigaste oljan från ”P-tema,” skulle inte dagens oljor vara lika bra? Som jag skriver först i detta inlägg, jag är bara lekman och kan bara spekulera, men på 1990-talet så tillsattes en ganska god dos med Zink och Molybden i oljorna, dels för att det var billigt, dels för att API-standarden sa att det skulle vara 1800 ppm Zddp. Men även för att motorkonstruktionerna faktiskt behövde det för att minska slitaget.

Spännande nog har jag i veckan som gått hört av mig till en av firmorna som säljer oljor, Starta Smörjmedel som är en del av Hagmans för att få deras rekommendation om vad jag borde välja till en Volvo rödblock. Döm om min förvåning när rekommendationen blev att välja deras Super Synt 5W-40 en modernare olja av klass SN. Något som verkligen rimmar illa med att Volvos rödblock var specad för API SH som högsta klass.

-Men ”P-tema” har Classic oljor numera. Helt rätt det stämmer. Men vänd på flaskan eller dunken och kolla, här är det inte SH som är standard utan den betydligt äldre SG, dessutom av viskositeten som känns tveksamma till en halvmodern bil. Då i form av antingen ”raka” 30 och 50 eller 20W /50 vilket känns väldigt tjockt till en 1990-talare, här vill man ju ha lägre tal helt klart 5/10  W30/40 för att vara kompatibla med halvmodern teknik.

Vill även du fasta för att snacka smörja och vill läsa mer? Trevligt, kunskap är lätt att bära, två lättsmälta sajter att börja med kan vara

Denna om Zink och moderna oljor https://www.tdxltd.co.nz/blog/passenger-car-motor-oil-blog

Lite förklaring av API’s olika standarder finns på https://www.api.org/products-and-services/engine-oil/eolcs-categories-and-classifications/oil-categories#tab-gasoline

en intressant kort youtube-film om API/Zink och vilka är bakåtkompatibla med varandra 

samt

Lite om det här med Oljespecifikationer https://www.oilspecifications.org/acea.php

Funderar du på vad jag köpt hem till släktings Volvo 940 – valet var solklart! En kvalitetsolja från Motul som heter Classic Nineties. Just en olja som har klassningen API SL, har gott och slitagehämmande Zink Molybden! Mer info hittar du på https://azupim01.motul.com/media/motulData/DO/base/CLASSIC_NINETIES_10W-30_en_DE_motul_25503_20211209.pdf och priset, ja visst det är inte billigt som på ”plojtema” men inte heller dyrt som på ”fina bildelsbutiken”… Helt klart värt varenda krona för att kunna slippa tänka på oljekvalitén innan det är dags för nästa byte.

Två dekorativa plåtkanistrar med kvalitetsolja – givetvis betalda med egna skattade pengar”