En av fastighetsägarna i stan, Ja en av de stora, verkar i en lågmilat Kangoo-derivat i vagnparken. Det var inte utan att jag fick gnugga ögonen när denna idag särling passerade i trafikflödet härom veckan.
En stor eloge till Behrns fastigheter som alltjämt har kvar denna i stallet. Ett sann kulturgärning helt i klass med att vårda god arkitektur!
Att den utrotningshotade SAAB 9-5an just är på väg att utrotas känns fullt logiskt. I alla fall när man tittar på det här exemplaret. Lackerad i den härligt NötBrons-metallicen som idag är allt för ovanlig. Vet inte om jag vill ge en eloge till ägaren? Besiktningen lär väl inte ha åsikter om härlighetens existens. Den rulla genom besiktningens nålsöga trots rostmaskens bett på dörr, baklucka och hundben.
Man kunde väl möjligen hoppats på att just den bilen i den lackeringen skulle fått vara aningen mer rostfri dock.
Tre gula och en röd… Får se om ägaren hörsammar uppmaningen… Eller om möjligen det blir bärgaren som får tycka ut….
Den synnerligen aptitliga Corollan, av den åttonde generationen eller E110 tror jag modellkännarna skulle säga. Modellen var ropet runt millennieskiftet, och det här exemplaret verkar vara från sluttampen av produktionen.
Den här gången inte alls färgad i någon tidstypisk pastellaktig kulör utan tidlöst sober i Silvermetallic. Villhöver-faktorn får sägas vara ”hög”.
Bakstammen nere till vänster tillhör Diesel-Doris som även hon får bekänna färg i slaskvädret
Dagens lilla halvvarv runt Vänern gav ett och annat som träffade näthinnan. I Karlstad dök denna härlighet upp.
Uppenbarligen var vindarna friska för bilkapellet verkar ha gett upp. Klädsamt nog för att låta den safarigula lacken skina i kapp med höstsolen genom diset.
Att varumärket Opel hade en inmutad marknad präglad av ”sistagångs-köpare” var ett faktum under stor del av min uppväxt. Idag har möjligen klientelet fallit till föga och skaffat generiska asiatiska vagnar.
Men tänk va glad jag blev när denna mycket korrekta Astra av 1990-tals snitt stod vid loppisen härom dagen. Jag hade äran att bese ekipaget även när det lämnade etablissemanget. Kabyssen bestod av tre entiteter allesammans minst +70. Länge leve Pensionärsvagnen Opel Astra!
I ett garage inte allt för långt bort från mitt hem 🙂
Om det möjligen är haren som betar gräs. Eller kanske det faktum att S60’n ser ut att böja sig ned på huk – oavsett. Det känns rofyllt ut på något vis. Möjligen ett typiskt öde när vagnen just behagat fylla 20?!
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.