Kategori: TidningenMotor

killing your darlings – att rensa dubbletter i arkivet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.

Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.

Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?

*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.

Att få arkivera färdigt…?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Den gode skriftställaren Kjell-Albin Abrahamsson präntade ned en bok i den senare delen av utgivningen. ja kanske rent av den sista han hann med. Titeln verket bar var, ”Låt mig få städa klart”. Jag tror inte att vi har så många likheter utöver tanken på att få bli klar med sitt värv. Kjell Albin brann för att få avslöja kommunismens illgärningar. Jag brinner mer för att få katalogisera Motorisering av nationen Sverige. Ja sett på så sätt kanske även det ett illdåd om man fråga en och annan.

Att jag nått en viss volym i arkvibildningen säger siffran 13 300. ”Nuffran” berättar hur många omslag jag scannat in och lagt i kronologisk ordning efter titel, årtal och nummer. Det är en och annan pappersbit inser även jag.

Nu växer inte volymerna på samma vis som förr om åren. Naturligt är det, då ”kolonnerna” i samlingen såsom Teknikens värld, Vi Bilägare och Motor i någon mån får anses kompletta om än med fåtalet gluggar.

Jo det finns såna än i dag, sist jag kollade var det nog ett 60-tal nummer av tidningen Motor som saknades, men det är på ett bestånd av typ 2300 nummer, Samma sak så är det glest bland Teknikens Värld från 2020-talet. Snabbt höftat så är det säkert ett 40-tal nummer jag borde lägga manken till att samla in för att få det komplett.

Nej nu råder fokus på att bredda med fler titlar. Vad sägs om Motor-Life där det är lätt att få en komplett utgivning med ett nummer! Det fyller ju inte på räknesnurran på omslag med vidare värst. Men samtidigt så ger det ju ännu en komplett titel att lägga till handlingarna. Frågan är väl vad som är värt mest, eller rättare sagt, vad borde rankas högre?

Att det nu handlar om nyanser och att lappa i gluggarna är lätt att komma fram till. Och det roliga i att bygga nya sammanställningar. Sommaren projekt var exempelvis bilkataloger har blivit ett nytt nöje. I hyllorna finns de titlar som givits ut sedan 1960-talet med årgångssammanställningar över bilutbudet. Det blev tydligen närmare 180 stycken som finns i samlingen. Insikten om att jag även borde samla in alla 130 numren av Bilfakta från Jan Ullén och Autograph är ju en ny smärtsam insikt att beta av under vintern…. Men allt som kan läggas i kronologisk ordning föder i viss mån någon form av sinnesfrid. Ja hittills har jag nog lyckats lägga vantarna på något trettiotal.

När jag härom veckan fick frågan vad jag är för typ av katalogiserade arkivarie så kom jag direkt att tänka på bilden nedan som exempel. För har man väl kommit till insikt om att boken ”Allt om bilen” gavs ut i två upplagor och två tryckningar ja då får man minsann skaffa alla fyra, första utgåvans två tryckningar 1976:1 och 1976:2 samt andra utgåvan  med tryckår 1979 respektive 1980. Sen bör man ju ha originalet på engelska som referens 🙂

Medlemstidningen – ett utrotningshotat exemplar?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att ”nedskitat papper” börjar bli en utrotningshotad företeelse. Kanske är utmaningarna så pass många. I takt med att räknenissar och hippa byråer må hävda att allt går att paketera så mycket billigare. Allt går ju att leda i bevis när allt ska räknas i kostnad per klick. Ja föga förvånade verkar det där på papper få stryka på foten.

Nu senast kom insikten att kära Riksförbundet M Sverige ändrat utgivningsplanen för ”Motor” till 6 utgåvor för 2023 och 2024. Nu är ju något på pränt påtagligt bättre än allt på internet. Men samtidigt – att få något i näven är så pass mycket mer handfast och beständigt. Tro mig, för jag försöker även katalogisera det där som bara finns i digital form – än så länge med miserabelt resultat.

Tittar man historiskt så var det inte ovanligt under det där som sägs vara välfärdsåren, då från 1950-1970 att klubbtidningarna kom frekvent. Bästa exemplet är nog just Motor där 50 nummer per år var standard fram till 1970. Sedan började kräftgången, 1971-1981 26 nummer, 18 st 1982, 1983 krympte det till 12 och det höll sig fram till 2006 när 10 nummer var standard till 2016 med 9 sedan redan 2017 som höll sig fram till 2022. Och nu enkom 6 st. Och som sagt, sex pappersutgåvor är långt bättre än allt bara på webben. Men håll med – det är något speciellt med ”nedskitat papper”

När medielandskapet ändras

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att undertecknad är frukten av den era som ibland kallas DDR-Sverige det är bara att tillstå. När jag växte upp under 1980-talet fanns två tv-kanaler. en stark debatt om att förbjuda paraboler och Kabel-tv. Radion hade 3 fasta kanaler även om Program 4 den lite mer lokalorienterade såg sitt ljus runt 1987. Tablån just för P4 var dock inte lika fulltecknad som för övriga kanaler så sändningsuppehåll förelåg titt som tätt under dagen.

Konstigt nog, i detta sparsmakade eterutrymme fanns ett trafikprogram på TV och ett i radion. Att Trafikmagasinet mutat in sin plats i medvetandet hos flera generationer ja det ser jag som fastlagt. Programmet fanns i tablån från 1978 och fram till 2003. Råkar du möjligen vilja återuppleva lite av det som avhandlades så rekommenderas Trafikmagasinets Youtubekanal orkestrerad av ingen mindre än Car-Ingemar Perstad himself.

Åh andra i radion förkom ”Hallå trafikant”. Om minnet inte mig helt sviker så hade den sin plats i tablån fredag eftermiddag, lagom till rusningstrafiken inför helgen. Där huserade istället Sven Colling och Roland Carlsson i studion. Nu var inte Hallå trafikant det första av av trafikorienterade program i radion. Föregångaren hette ”Sveriges Bilradio” och leddes av G C Hammarlund, en inte helt okänd rallyförare och sedermera chef för Nationföreningen för Trafiksäkerhetens främjande  – NTF. Dock var detta innan min tillkomst på jorden så jag kan inte inte säga om de liknande varandra.

I dagens mediebrus finns trafik och fordon med i det allmänna flödet. Det är inte längre ett särintresse som behöver sin egen kanal. Det är möjligen såväl på gott som på ont. För när trafikfrågor redovisas idag blir det med en nyhetsvinkling. Vare sig det må handla om Miljöpåverkan, Väderrelaterade trafikstörningar, Ekonomiska effekter av subventioner av allehanda slag eller fluktuationer av drivmedelskostnader. Arenan för att sakligt informera om Trafik, bilism och motororienterad samhällsdebatt finns inte på samma sätt.

Jag undrar hur länge det ska dröja innan exempelvis Riksförbundet M Sverige (fd Motormännen) tar sig i kragen och gör en mediasatsning av rang?!

 

..bara att tömma papperskorgen, släcka ljuset…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I dagarna har lilla jag ägnat mycket tid till ”kålrotsmassage”!? Ämnet för nämnda knådande har varit, kommer det finnas någon ekonomisk möjlighet att ge ut papperstidningar?

Att just detta upptagit min tid faller sig av just att mitt tidningssamlande fått mig att fundera. För drygt 75 år sedan, ja lagom i efterkrigstidens Sverige skedde en utmanande omdaning för tidningsbranschen. Pappersransonering gjorde att det var svårt att få tilldelning i sån omfattning att tidningsmakarna kunde; Ett, ge ut så många sidor i varje nummer man kände behov av, Två, tillräckligt många nummer per år.

Ransoneringtider ritade om kartan

Effekten, ja antingen så harvade man på och höll sig till sin tilldelning. Eller så gjorde man som tidningarna Populär-Teknik och tidningen Flyg. Helt sonika gick ihop och skapade en ny tidningen I det fallet Teknikens Värld 1948. Den ene med 12 nummer i något som påminner A5-formats ”ranson” och den andre 26 nummer men bara med ett begränsat antal sidor oftast under 30, dubbelnummer ca 40. Därefter ja 23-26 nummer i A4/Letter per år och över 40 sidor i princip konstant.

Att dagens tidningar har ingen direkt brist på papper. Möjligen billigt papper då. Stigande tryckkostnader tack vare en minskad marknad och konkurres. Konkurrensen på att slutligen få distribuera tidningen till sin läsare är i omvandling. Postnord tittar inte förbi överallt hela tiden, Citymail darrar på manschetten, möjligen kan Bring leverera om det klassas som varuförändelse och inte brev… Utmaningarna hopar sig.

Kostnadsläget ritar om kartan?

Skulle jag sia om framtiden så ser det utmanande ut. När jag försökt söka svar hos dem som borde veta. Så är det ovanligt tyst, eller ska man säga, det är kanske inte något man pratar med vem som helst om. Att kostnadsläget är svårt det kan man ana. Obekräftade uppgifter säger att prisbilden ökat med 50%. Detta i en bransch som inte direkt täljt guld med smörkniv. Bara en sån sak som att två av landets stora custombil-tidningar nu slagit påsarna samman. Visst de fanns i samma förlagshus portfölj men ändå, två snart 50 åriga epoker knådas samman  – ja till vad? Bara en sån skriving att satsa på rörligt som det står i pressreleasen osar 00-tal när alla tidningar med självaktning gjorde TV… Visst Youtube revolutionerade väl även den marknaden…

..bara att tömma papperskorgen, släcka ljuset…

Att jag har en viss fäbless att engagera mig i sånt som möjligen är på väg bort, ja det ligger nog i nostalgikerns natur. Det var inte fullt så mycket påtvingade val i livet när jag då under 1980- och tidigt 1990-tal fick min världsbild satt. Den största kioskvältaren var möjligen att Ian och Bert kom in i riksdagen med Ny Demokrati. I gengäld hade vi flera val av utbud i tidningskiosken. Otaliga var serietidningarna och alla motortidningar. Om du råkar hitta en tidningskiosk i dag så upptäcker man strax att det inte finns fullt så många tidningar att bläddra i 2023.

Det är i sig en paradox för aldrig förr har tidningsutbudet varit större. Möjligen är svårigheten att hitta fram till dem. Att det mesta finns digitalt, ja det förstår jag. Tänk att slippa allt det där med att skicka till tryck och sedan få flera pall tunga tidningar att adressera och emballera. Dessutom betala för såväl papper, tryckeri, distribution och slutligen till pappersinsamlingen för återvinning av det hela. Den digitala distributionen ger ju hela det goda, i form av en tidning med bilder och texter precis så vackert kombinerade som en bra layout kan göra. Men utan de där kostsamma bitarna. Att de dessutom TEORETISKT kan ge publicisten exakt feedback på vilka artiklar jag läst, hur länge jag tittat på bilderna och om jag valde att öppna publikationen igen för att läsa om något. Var jag befann mig, hur dags på dygnet osv. Det måste vara drömmen för en den som ska sälja in en annonsplats. Dessutom kan annonsören få med en direkt länk till sin sida/tjänst/funktion för att jag som läsare ska kunna hoppa dit….

Nej, det är nog så pass illa ställt, att det här med tidningar på papper det är en ekonomiskt utdöende dinosaurie. Det återstår nog mest att tömma papperskorgen, släcka lyset och låsa dörren till det tryckta mediet. Givet saknad men kanske mest av oss som gillar att fylla hyllorna med arkiverbart – tyvärr….

 

 

 

Så var tidningsåret 22 lagt till handlingarna

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Årets sista utgåva av Vi Bilägare, nummer 16 ramlade in i brevlådan i dag. Därmed har årets samlade utgivning av Vi Bilägare och Motormännen landat i arkivet. Likaledes hölls årets och till lika mandatperiodens sista ordinarie möte för oss valda ägarombud i OK. I februari nästa år kommer medlemmarna få rösta för nästa representation. Ödet får utvisa om vilka som får ta vid. För min del vet jag bara att det lär bli ännu ett år med Vi Bilägare och Motor. Båda tidningarna har då jubileum 80 år för Motor och 60 för nya Vi Bilägare.