Under loppet av några månads tid har nu två små men omvälvande nyheter sipprat ut till allmän kännedom. Den 2 mars avslöjade SvD att Volvo kommer sluta med sida traditionella bilhandlare 2030. SvD – Volvo ska bara sälja elbilar från 2030. Samt, sent i december ifjol kom nyheten att OKQ8 ska bygga 800 snabbladdare i samarbete med Skellefteåkraft på 300 av deras mackar.

Två i sig intressanta nyheter som jag tror är mer väsentliga tecken på en omdaning av hela bilismens ekosystem som vi känner idag.

Bilhandeln och övergången till att sälja online;

För tänker man på att bilhandelns förändring och att servicebehovet hos en elbil är ett helt annat än hos dagens bilar. Det medför troligen att de stora investeringar som gjorts hos bildetaljisterna varit kortsiktigt korrekta. Betänker man att exempelvis Volvohandlaren här i gnällbältets högborg funnits på samma plats så länge jag minns och lite till, ja då inser man att förr kunde man räkna hem investeringen på lång sikt. Ja man har nog verkat på samma plats sedan sent 1960-tal, dvs 60-talet år. Volkswagenhandlaren byggde nytt på 1980-talet och har därmed ”bara” 40 år på sin plats. SAAB’s forna näste huserar och representerar numera marknadsgiganten Hedin-bil med Fiat, Chrysler och GM’s rester här i trakten – i en kåk destinerad för bilhandel sedan 1960-talets slut.

Marginalförflyttning – tappade födkrokar behöver väl kompenseras?

I takt med att försäljningen av nya bilar flyttar till nätet och indirekt till biltillverkarens egna verksamhet så försvinner vinsten från den lokala/nationella bilhandlaren. Tänkbart är väl även att vinstmarginalen totalt sätt kommer krympa på en bil. Troligen väljer nu Volvo den här vägen för att kunna få tillbaka lite mer lite snabbare och därmed korta pay-off tiden för de tunga investeringar i ny fordonsteknik som måste till i elektrifierings spår.

Själv undrar jag mer över hur dagens bilhandlarled ska kunna kapitalisera och tjäna pengar på sikt. Servicebehovet hos en elbil är märkbart lägre, bilarna håller bättre kvalitet och de naturliga återkommande kontakterna med bilägaren blir allt färre. Det är mönster som redan i dag kan skönjas i spåren av leasingboomen som råder och exempelvis FKG aviserar att fordonsbranschen kräver/specificerar högre kvalitet och bättre toleranser från sina leverantörer. vilket ekonomi-ekot rapporterade nu på morgonen. Detta eftersom dagens leasinglösningar gör att biltillverkarna äger fordonen och då själva får bekosta reparationer och därmed är det inte lika attraktivt att sälja reservdelar till sig själva.

Drivmedelshandelns  goes online – ja faktiskt.

Om nu fordonshandelns stålbad står för dörren så tror jag att en elektrifierad fordonspark kommer innebära än mer utmaningar för drivmedelshandeln. Som nämnt ovan så aviserade OKQ8 att man satsar på att sätta upp 800 snabbladdstolpar hos 300 av sina drivmedelsstationer. Jag ser detta som en naturlig utveckling och kanske en säkerställare för att OKQ8 ska vara relevanta på lång sikt.

Men min underliggande fundering är hur detta kommer påverka på sikt. Tittar jag i grannskapet så finns ett antal elbilar på uppfarterna och på dem flesta så har villaägaren valt att sätta upp eget ladduttag. I många av de nybyggnationerna av parkeringsplatser jag besökt finns likaledes laddplatser. Det innebär ju att dem som skaffar elbil inte prompt behöver nöja sig med att ”åka ner till macken” för att skaffa räckvidd. Jag skulle nog säga att det är högst otroligt att någon av dem stannar på macken i sin hemkommun. Det är här vi har den kommande problematiken – hur ska vi hantera att folk inte inte har behovet av att ladda mer än i nödfall? Eller bara på genomresan?

Nya mönster- nya utmaningar

Om vi nu leker med tanken att ”macken” mest blir en plats för de genomresande och att en laddcykel tar 5-6 gånger så lång tid som en tankning i dag ja då kommer ju framtidens ”tankstation” behöva bli ett upplevelsecentrum, kanske med mat, dryck och möjlighet att gå på toaletten?! Och vips kan vi se att det handlar allt mindre om Bensinmacken av idag och mer om snabbmatskedjornas hak, eller kanske kanske något influerat av de tyska raststätten med restaurang… Nästa fråga – hur ska vi då göra med infrastrukturen i tätskogskommunerna där skidturisterna drar fram en handfull veckor om året?!

Ja frågorna blir mer komplexa ju mer man funderar och försöker sia om framtidens ovissa utveckling.

*Perestrojka = rysk term myntad i folks medvetande under kalla krigets sista fas. Brukar översättas med OMDANING och syfta på de reformer som Michail Gorbatjov's agenda av Glasnost och Perestrojka (öppenhet och omdaning).

Bara för att man en gång i tiden haft stora försäljningsframgångar så innebär det inte att man för evigt mutat in sig i trafikbilden. För när såg man senast en Ford Scorpio av första generationen i trafikvimlet?!

Det här exemplaret verkade dessutom ha de bakre skärmkanterna i behåll vilket kanske är en av orsakerna till att den har fått fortsatt förtroende av sin vårdare. Ägarlängden skvallrar om att det inte är en enägar-vagn vilket jag spontant skulle trott. Nej antal brukare anges till hela 6 stycken men den senaste gjorde sin entre för snart 7 år sedan. våren 2014 alltså. Heder och hatten av för den som håller denna vid liv!

Tittar man på exempelvis Car.info så ser man, kanske en smula förvånade, att det finns hela 1338 Scorpio av det tidiga utförandet kvar i registret, varav 1060 halvkombis av med de olika motoralternativen. Så på pappret är dem ju inte så få som trafikbilden säger….

Den här texten kanske sticker en smula ut hakan en smula. Ja rent av provocerar den. Men detta är en fråga som gäckar mig och har gjort en bra lång tid.

Fråga den lyder som följer; varför är i princip alla motortidningar så infernaliskt dåliga på att hålla sin egen backlogg vid liv och varför verkar ingen förutom tidningen klassiker erbjuda sina äldre nummer tillgängliga på nätet för sina prenumeranter?

Missförstå mig nu rätt, det behöver inte vara gratis på något sätt. jag skulle gladeligen ha betalt ett par hundra bara för att få tillgång till arkivet en begränsad tid. Ja bara för att kunna söka.

Här borde väl någon såväl en räknenisse som en arkivarie kunna kvantifiera och komma fram till att det dels vore EKONOMISKT bra, dels en KULTURHISTORISK välgärning?

Att jag nu har en ganska komplett tidningssamling (alla teknikens Värld åren 1958-2019, alla nummer sånär som på tre av tidningen Motor 1960-2021 och Vi bilägare 1969-2021 minus ett 40-tal nummer där lejonparten är av årgång 1976) så jag har ju tillgång till detta idag. Men tänk om jag haft det även historiskt? Jag minns att jag fick en DVD för ett tio-tal år sedan från en anglofil, med hela Motor Sport Magazines utgivning från 1950-talet. Så marknaden finns ju i alla fall internationellt.

Ja, en fråga att fundera, jag tror jag ska skicka den vidare till någon av förlagshuset….

 

Ännu ett bevis för att det finns underbara objekt som lurar den otränades blick. Så alldagligt oflärdfull och inställsamt osynlig.

Saturn Sw2 är INTE som jag tidigare skrivit släkting till Opel Vectra och SAAB 9-3. Det var först efterföljaren L-serien som var en Opel tillverkad på andra sidan Atlanten. S-serien var den ursprungliga egenutvecklingen. Partytricket som var Saturns var plastbeklädnaden till karosseri. Bilhandlarna brukade gå loss på dörrsidorna med hammare för att visa styrkan och stryktåligheten. Ja vi skulle nästan kunna säga att det är en modern uppföljare till Trabanten.

Efter lite micklande, ja eller ska man vara ärlig – en lång tripp ned i det jag lärde mig för 20 år sedan, så har Majks.se fått nytt innehåll. Jag tänkte oldschool och skrev hela härligheten i enkel html-kodning. Så nu har jag gett de 5300 biltidningarna ett nytt skyltfönster i tillvaron.

Förhoppningsvis så hinner jag finlira en smula och kan ”öppna grinden” för besökaren under veckan som kommer. Det som återstår är väl att göra lite presenterade info så man kan navigera sig genom det hela.

Länk till det hela finns nedan

majks.se

Det är inte alltid lätt att vara riddare i motorjournalistikträsket och och tillika fanbärare för dem inte fullt så hyllades i det samma.

Jag gjorde ett sakligt försök att skapa en sida på Wikipedia om nämnde Röntgenblicken. Ett par tre rader med citat hämtade från två artiklar jag hittat. Döm om min förvåning när det granskande ögat på sajten kom tillbaka med följande svaromål.

Likaledes yxades hela min citerade text bort som i ett jehu  – för den nyfikne kan jag avslöja att så här löd texten; ”I tidningen Teknikens Värld publiceras ett av det tidigare verken i nummer 2 1970 och föreställer en Volvo 1800 E[2] i genomskärning. På ledarplats presenteras Müdsams verk i ordalag som ett mästerverk och i ordalag om att ”n.n. missar inte skuggning på den minsta lilla mutter”. Just talangen att jobba med Skuggningar, blänk och reflektioner är kvalitéer som brukar tillskrivas Herbert. Det konstateras även långt senare i en artikel i Vi bilägare våren 2000. ^ Olle Leino (21 januari 1970). ”En blygsam mästare”. Teknikens Värld (Åhlen & Åkerlund).

Låt oss dock hoppas att den kortade texten får finnas kvar – det här herr Müdsams verk värt

Det ska erkännas, det är inte ofta jag ger mig in på att utmana publicerade sanningar.

Men tack vare helgens stora fynd, alla utgåvor av Automobil så kände jag mig nödd och tvungen. I sista numret angav chefredaktör ”CC” att det var nummer 333. Men jag har 335 utgåvor!

Som likaledes stor vän av ordning så kontaktade jag nämnde motorjournalist som, av e-postsvaret att döma var en smula brydd.

Ny kontrollräkning lär pågå i OK-förlags magasin. Men jag vidhåller, efter att scannat var och en av framsidorna så stannar räkneverket på 335! Kom i håg var ni hörde det först! 🙂