Oss bilgalningar emellan?!

I mitt liv så har jag kommit långt med att skapa flera olika sfärer i tillvaron. Jag hör för mitt inre att dem som har psykologi som sin skolning säkert sätter diagnoser snabbt utifrån detta beteende. Möjligen kan det kanske kallas compartmentalization. Låt oss nu inte fastna i egenheten i sig, eller effekterna och orsakerna bakom.

Nej den här spaningen handlar nog mer om att dessa icke överlappande sfärer får vissa effekter. I jobbet möter jag ett visst klientel, på fritiden som arkivarie av biltidningar finns ett annat persongalleri där kontakter förekommer. På samma vis, så finns det en sfär där mina vänner i Londontaxi-sverige huserar. Ett annat för mina kontakter med Bilklubbarma och slutligen även ett helt eget universum knutet till Land Rovers.

Att överspillet av information mellan grupperingarna är mindre än vad jag själv vågade tro på blev jag grymt varse idag. Ty även om många ”världar” har facebook som nav så verkar inte ens dess algoritmer riktigt vilja vara kommunikativa sinsemellan. Beviset, för en stund sedan nåddes jag av den tråkiga nyheten att en av personligheterna i LondonTaxi-Sverige har gått ur tiden. Eller mer korrekt, gick ur tiden redan i somras. Så så mycket ”överspill” verkar det vara.

Så – mina bästa tankar till dig Klas! Må nästa spelplan vara minst lika berikande för din del som din livshistoria från den här spelomgången bevisligen varit!

2024 – ännu ett bilår att lägga till handlingarna

Ja då närmar sig nyårsstrecket med stormsteg och den traditionsbundna numera obligatoriska summeringen av året som gått står för dörren.

Möjligen får jag konstatera att det inte alls blev som jag trodde. Långt framskridna planer på att förvärva en vagn som funnits på min radar i mer än 10 år föll på målsnöret. För att man ska förstå lite mer om orsaken bakom att det blev just så. Så behöver jag rekapitulera lite från min vardag.

2020 blev jag sjukskriven för utbrändhet. Det har varit en långdragen process att komma tillbaka till fullo till hundra procent i tjänst. Lagom som det var dags att just lämna deltidssjukskrivningen fick jag ett kort återfall. Eller i liknelser kopplat till bilen, alla varnningslampor lös men jag lyckades köra in till kanten och starta om. Just i samma veva skulle förvärvet bli av, men jag fick snabbt skrinlägga det hela.

Såhär med facit i hand var det möjligen tur i oturen. Föga anade jag att en nära släktning skulle gå ur tiden och efterlämna en annan vagn som nu istället får räknas som samlarbil.

Men åter till historieskrivningen. Släktingen efterlämnade även en trött och fläckvis rostig Volvo 245. Ja ni vet exakt hur en matt en röd 245 från 1980-talet bara kan vara. Just sån var ”Släng-förtifemman”. En del skruvande senare och vips var det bil även av denna. I praktiken den första och hillills enda bil jag sålt på tradera.

Den andra bilen, också det en röd Volvo var allt annat än matt. Nej den var mer av kalibern att det verkligen sken om den, speciellt med lite daggdroppar för det extra djupet i den otvättade lacken. Att det nog var bättre att spara på 940n stod ganska snart klart. Förhopningsvis får jag köra den lite mer nästa sommar nu när Entusiastförsäkringen är klar och skattefriheten är ett faktum.

Som om det nu inte skulle räcka med en lågmilad 940 i välvårdat skick så föll frestelsen på en Harley Davidson 883 från 1990, Nu har jag dessbättre eller värre hur man nu väljer att se på det hela, inget körkort för härligheten. Men mitt intresse är nog mer akademiskt än att få köra eländet. Jag är nog lite för bekväm för att vibrera runt i tillvaron på en HD, så jag får vika min tid på att återuppväcka härligheten efter 20 års stillestånd istället.

Ja det var väl vad som faktiskt passerat mitt garage under 2024. Och den där som det inte blev av med i våras, ja vem vet, har jag tur får jag nya chanser någon annan gång i tillvaron. Platsmässigt gråter jag inte direkt. Men som bilgalning så finns det givet ett visst sting av att inte fått äga just en #€%&/( 🙂

 

Åh så var det den där förbenade Forden

Någon gång för sådär en vecka sedan fastnade blicken på en sån där grå mus i trafikvimlet. Det var liksom som om blicken fastnade utan att direkt jag kunde säga varför. Ja hade bilen stått i en trädgård, lätt nedsjunken i mossan. Ja då hade det varit naturligt. I alla fall för mig. Ty bilar som står och väntar på nästa anhalt i tillvaron, dem noterar jag. Men här var det ”bara” en vanlig Fiesta.
I trafiken.
Inte i någon poppig metallic-kulör.
Inga tidstypiska ”förstora” alufälgar för karossen.
Inte ens något kul spoilerbehängt sportutförande.
Nej allt annat än sånt man borde notera per automatisk det vill säga.

Det första jag såg var att;
gaveln på ljuddämparen som skymtades under stötfångaren osade nyskick.
de korrekta plastkapslarna till 14-tums hjulen.
En välpolerad solid-röd lack.
Och helt tidstypisk men idag ovanlig 3-dörrars kaross.

Långt senare insåg jag att vagnen borde ha fastnat på min näthinna för länge sedan, ja om jag nu rent statistiskt skulle lyckats befinna mig på vägen längs de 40 talet mil bilen verkar snurra i trakten varje år…. Givet ska ägaren få månadens hälsning och mitt varmaste tack.

Att få arkivera färdigt…?!

Den gode skriftställaren Kjell-Albin Abrahamsson präntade ned en bok i den senare delen av utgivningen. ja kanske rent av den sista han hann med. Titeln verket bar var, ”Låt mig få städa klart”. Jag tror inte att vi har så många likheter utöver tanken på att få bli klar med sitt värv. Kjell Albin brann för att få avslöja kommunismens illgärningar. Jag brinner mer för att få katalogisera Motorisering av nationen Sverige. Ja sett på så sätt kanske även det ett illdåd om man fråga en och annan.

Att jag nått en viss volym i arkvibildningen säger siffran 13 300. ”Nuffran” berättar hur många omslag jag scannat in och lagt i kronologisk ordning efter titel, årtal och nummer. Det är en och annan pappersbit inser även jag.

Nu växer inte volymerna på samma vis som förr om åren. Naturligt är det, då ”kolonnerna” i samlingen såsom Teknikens värld, Vi Bilägare och Motor i någon mån får anses kompletta om än med fåtalet gluggar.

Jo det finns såna än i dag, sist jag kollade var det nog ett 60-tal nummer av tidningen Motor som saknades, men det är på ett bestånd av typ 2300 nummer, Samma sak så är det glest bland Teknikens Värld från 2020-talet. Snabbt höftat så är det säkert ett 40-tal nummer jag borde lägga manken till att samla in för att få det komplett.

Nej nu råder fokus på att bredda med fler titlar. Vad sägs om Motor-Life där det är lätt att få en komplett utgivning med ett nummer! Det fyller ju inte på räknesnurran på omslag med vidare värst. Men samtidigt så ger det ju ännu en komplett titel att lägga till handlingarna. Frågan är väl vad som är värt mest, eller rättare sagt, vad borde rankas högre?

Att det nu handlar om nyanser och att lappa i gluggarna är lätt att komma fram till. Och det roliga i att bygga nya sammanställningar. Sommaren projekt var exempelvis bilkataloger har blivit ett nytt nöje. I hyllorna finns de titlar som givits ut sedan 1960-talet med årgångssammanställningar över bilutbudet. Det blev tydligen närmare 180 stycken som finns i samlingen. Insikten om att jag även borde samla in alla 130 numren av Bilfakta från Jan Ullén och Autograph är ju en ny smärtsam insikt att beta av under vintern…. Men allt som kan läggas i kronologisk ordning föder i viss mån någon form av sinnesfrid. Ja hittills har jag nog lyckats lägga vantarna på något trettiotal.

När jag härom veckan fick frågan vad jag är för typ av katalogiserade arkivarie så kom jag direkt att tänka på bilden nedan som exempel. För har man väl kommit till insikt om att boken ”Allt om bilen” gavs ut i två upplagor och två tryckningar ja då får man minsann skaffa alla fyra, första utgåvans två tryckningar 1976:1 och 1976:2 samt andra utgåvan  med tryckår 1979 respektive 1980. Sen bör man ju ha originalet på engelska som referens 🙂

M Sverige – allt kommer till sin ända… nu är det över

Det är inte första gången jag tvivlat på det goda i att vara medlem i M Sverige (fd Motormännen). Jag tror det blivit minst ett par tre inlägg där jag vädrat min tvivel såhär om hösten.

Nu har jag till slut fattat beslutet. Det är inte värt att betala 650 kr för att få medlemstidningen sex gånger om året. Bensinrabatten är visserligen god. Men kör man inte mer än ett par hundra mil på ett år så är det inte värt det.

Så jag säger; Ett varmt tack (och hej) M Sverige!