Februari visar sig från sin mest ogina sida. Vädret – i den mån det om det nu vore något väder i kombination med samhällets covid-härjningar ger en feeling av grått.

I långt mer personlig kontext så råder teknisk svartflagg, eller rent av svårartad dito. Ty, nu finns inget direkt mer för mig och scannern att katalogisera. Att även väggs ände nåtts bokstavligen. Ja alltså vad möjligheten att få in fler bokhyllor. Utsikterna för att fler spännande tidningsfynd kunna införskaffa känns alarmerande begränsande.

Långa serier – långa bokhyllor

I viss mån kan jag förbanna min fäbless för att samla hela utgivningar. Speciellt när objekten kanske omfattar 10/20/50/70 årgångar. Det blir snabbt många löpmeter. Fördelen ligger dock i det vilsamma för sinnet. En hel vägg av samma publikation ger ett homogent intryck.

Kanske borde man fokusera om och istället leta upp de där korta utgivningarna. Tänk att ha alla tidningar av svenska Car från mitten av 1980-talets mitt? De borde kunna rymmas i en 12-cm box med lätthet. Samma gäller den gäckande Allt om bilen. Den kanske mest känd av att namnet var en byline i teknikens världs logo under många år. Men den gavs ut som egen titel en handfull år under 1960-talet.

Att Sveriges största annonssajt så sakteliga verkat tvättat bort telefonnumret som kontaktväg känns inte helt oproblematisk.

Visst, jag tillhör skaran som ofta valt att skicka meddelande när jag varit ”ljummet” intresserad av ett objekt. Ett meddelande känns lite mindre förpliktigande än ett telefonsamtal. I alla fall i min värld ska tilläggas.

I helgen ställdes det hela på sin spets. Objektet med stort O dök upp på eftermiddagskvisten. I normalfallet så hade jag slängt mig på telefon, men tji fick jag för det fanns inget nummer att ringa. Ett frekvent försök att nå kontrahenten på meddelandetjänsten inleddes. Och visst – jag hade nog själv sorterat bort ”michael – 60 mil bort” som mindre aktuell köpare. Då spelar det säkert inte så stor roll om jag lovar att swisha pengarna direkt men komma och avhämta nämnda åkdon om en vecka. Någon timme senare fick jag ett pliktskyldigt ” bilen är såld nu” när det hela rann ut i Öresund.

Ja vad det var för fordon? Man ska ju inte gråta över spilld mjölk men ”Dinosaurie-kombi” från andra sidan Atlanten kan jag väl säga.

Men jag börjar bli lite fundersam på om dessa ”integritetsstärkande” övningar som såväl Blocket som Facebook market’s verkar pådyvla oss numera verkligen stärker oss konsumenter. För allt i en värld kontrollerad av allt fler algoritmer få sin världsbild anpassad in absurdum börjar kännas tveksamt.
Vad var det egentligen för fel med ett rakt flöde där jag själv fick välja?

Eller våndan av att få lite mer än vad man hade tänkt…

Senhösten 2021 så stötte jag på en annons på facebooks marknadsplats. Bilden föreställde två nummer av tidningar av tysk härkomst. Den ena, Auto Motor und Sport kände jag till. Den andra heter Sport Auto och är för mig alltjämt ett ograverat blad i mitt sinne.

En kortare dialog med säljaren gav väl visionen om att ja, det kunde vara ganska mycket tidningar men att det inte fanns några garantier för att det skulle vara komplett. När säljaren, efter en liten tid, hörde av sig och meddelande att priset var gratis mot avhämtning, ja då var point of no return så att säga passerad.

Från billigt till kostsamt

Att sedermera själva avhämtningsprojektet kom att resultera i fem transportresor a 26-27 mil, var gång med bräddfylld kombibil och att Mercan hamnade på skroten i Götene. Det ger väl en bild av vilken galenskap detta involverar.

Tidningar av dessa kvantiteter brukar inte vara så svårhanterligt. I alla fall inte på pappret. Tyska AMS har likt svenska Teknikens Värld en utgivningscykel på 26 nummer/år. Dessa brukar kunna få plats i en 8 centimeter bred arkivbox fram till millenieskiftet. Därefter är det lämpligt med en 12 centimeters dito. AMS ville mer och tryckte därmed gärna tjocka tegelstensnummer på uppemot och inte sällan mer än 280 sidor. Ergo – en årgång AMS vill ha TRE 8 centimeters boxar… förståeligt så tar ’stortysken’ fyra bokhyllor i anspråk medan ’lagomsvensken’ klarar sig på drygt en och en halv. Vikten per årgång likaså, svensken ca 4 kilo och tysken upp mot 17(!) kg så jag förstår att Mercan inte mäktade med.

Ett samlande föredöme

Mer fascinerande och svindlande är hur någon svensk entusiast lyckats samla ihop en tidningssamling med tyska tidningar från 1951. där bara totalt sju nummer av de lite drygt 1850 tidningar gavs ut dessa år saknas, alla före 1965!?

Jag råkade knappa in frasen ’att bereda plats’ och hittade bland andra följande synonym: att husera. Får tillstå, just nu känns det som om samlingen nått bristningsgränsen. Väggmetrarna i mitt rum i källaren är slut. Husera känns nu som en passade term för att förvara och förvalta dessa löpmetrar med samlad samtidsanalys satt på tidningspapper

Det ska tillstås att jag är en smula nyfiken av mig. Ett bevis är att jag gärna kollar till och från vilka sidor som besökt.

Trafiken är tämligen konstant, men olika sidor har olika ”högsäsong”. Så fort snö och is finns på vägarna så är Snowgrip på tapeten. Ett växande antal besökare hittar in till sidan om när jag bytte kupéfläkt på dotterns Twingo. Ja ska man vara krass – förvånansvärt många… Men idag fastnade väldigt mycket trafik på sidorna om Lada?! Troligen har någon länkat till mitt innehåll från något forum.

Gamla magneter attraherar än

Även sidan om Budapest har sin stabila besöksskara men där verkar det klinga av att mer. Kanske till följd av reserestriktioner och virus. Men sedan ska väl sägas att det var några år sedan jag gjorde någon uppdatering. Det är ju lite svårt att vara aktuell när man inte varit där på lång tid.

Majks.se – ny titel

På min andra webbplattform, den kopplat till alla tidningar i arkivet så hände det stora saker i helgen. Äntligen kom ett stort antal tidningar från Auto Motor Sports tyska utgivning in på nätet. Ja 56 årgångar eller strax under 1500 nummer om man ska vara specifik. Det kan bli kompletteringar inom kort, om sorteringsarbetet går som planerat.

Nej – det är inte av stolthet som alla bilder i skrivandets stund håller på att få domännamnet mitt i bild. Som du säkert förstår beror det på att folk inte har vett att fråga om det är ok att låna bilderna till sina annonser på tradera, blocket och diverse -torg runtom i landet…

Det känns ju lite konstigt när person a hör av sig om ett objekt de sett på tradera och undrar lite praktiska saker. Uppenbarligen var det lättare att ta min bild på snowgrip än att lyckas knäppa ett eget kort….

Som alltid så kontaktade jag annonsören som inte verkar bry sig och nu ligger en anmälan till annonssajten på upphovsrättsbrott. Nästa steg blir advokaten men det känns ju surt att veta att det landar ett krav på 5500 hos en trött latmask.

Här för leden så lyssnade jag till tidningen Klassikers redaktionspodd. Jag minns inte riktigt exakt vad redaktionen dryftade men ett sound bite ringer  kvar i medvetande. Något i stil med att ’det har man redan släppt och nu jobbar på med nästa tidning’.

När jag nu i nyårshelgen hade tid att lyssna på det senaste podd-avsnittet så återkom de till just samma sak, nu kopplat till en retrospektiv artikel om Saab-husbilarna som var i ropet för typ 10(?) år sedan. Att det var ju då och red. Johansson hade fått gå igenom och rekapitulera historien på nytt.

jag får tillstå att jag inte riktigt haft det perspektivet på det journalistiska värvet. Just det där med jakten på nästa uppslag, knäck, artikel eller hur man nu vill benämna sitt dagliga värv. Jag stirrar ju ständigt i det som blev satt på pränt och har säkert ett skevt tänk. Kanske just eftersom det finns i mitt arkiv.

Lustigt nog har jag inte riktigt samma referensram kopplat till exempelvis tv-programmet Trafikmagasinet eller radioprogram som Hallå Trafikant. De var ju förgängliga till sin natur. Nu inte på något sätt degradera insatserna hos Perstad, Glenning eller Sven Colling. Det var ju något som hände där och sedan försvann spåren såvida inte någon rådig själ råkat trycka REC på bandaren.

Men visst, som bloggare är man inte helt immun från ett visst mått av medvetenhet om att det alltid finns ännu ett uppslag till text att spinna vidare på. Men turligt nog så får jag ju bara feedback på sånt som faktiskt blev skrivet. Så väl kommentarer och besöksstatistik kommer sig ju av vad jag historiskt presterat. På tal om det så märks att det är vinter – för 3 av 4 besökare funderar på de norska snökryssen.

Såhär i juletid så anar jag att det säkert är vanligare att man slår in klappar till nära och kära.

Själv har jag valt att vända på konceptet och valt att öppna en kartong ur tidningssamlingen och gå igenom tidningsskatten bit för bit. Att tålmodigt och i sakta mak få närma sig ett nytt utgivningsår. Att helt med blicken satt på en publikation är smått trollbindande.

Med dagens takt hoppas jag vara framme i närtid någongång när sportlovshysterin plågar oss alla. Förhoppningsvis har jag även trollat fram en 15-20 hyllmetrar till att ställa in boxarna på tills dess.