..bara att tömma papperskorgen, släcka ljuset…

I dagarna har lilla jag ägnat mycket tid till ”kålrotsmassage”!? Ämnet för nämnda knådande har varit, kommer det finnas någon ekonomisk möjlighet att ge ut papperstidningar?

Att just detta upptagit min tid faller sig av just att mitt tidningssamlande fått mig att fundera. För drygt 75 år sedan, ja lagom i efterkrigstidens Sverige skedde en utmanande omdaning för tidningsbranschen. Pappersransonering gjorde att det var svårt att få tilldelning i sån omfattning att tidningsmakarna kunde; Ett, ge ut så många sidor i varje nummer man kände behov av, Två, tillräckligt många nummer per år.

Ransoneringtider ritade om kartan

Effekten, ja antingen så harvade man på och höll sig till sin tilldelning. Eller så gjorde man som tidningarna Populär-Teknik och tidningen Flyg. Helt sonika gick ihop och skapade en ny tidningen I det fallet Teknikens Värld 1948. Den ene med 12 nummer i något som påminner A5-formats ”ranson” och den andre 26 nummer men bara med ett begränsat antal sidor oftast under 30, dubbelnummer ca 40. Därefter ja 23-26 nummer i A4/Letter per år och över 40 sidor i princip konstant.

Att dagens tidningar har ingen direkt brist på papper. Möjligen billigt papper då. Stigande tryckkostnader tack vare en minskad marknad och konkurres. Konkurrensen på att slutligen få distribuera tidningen till sin läsare är i omvandling. Postnord tittar inte förbi överallt hela tiden, Citymail darrar på manschetten, möjligen kan Bring leverera om det klassas som varuförändelse och inte brev… Utmaningarna hopar sig.

Kostnadsläget ritar om kartan?

Skulle jag sia om framtiden så ser det utmanande ut. När jag försökt söka svar hos dem som borde veta. Så är det ovanligt tyst, eller ska man säga, det är kanske inte något man pratar med vem som helst om. Att kostnadsläget är svårt det kan man ana. Obekräftade uppgifter säger att prisbilden ökat med 50%. Detta i en bransch som inte direkt täljt guld med smörkniv. Bara en sån sak som att två av landets stora custombil-tidningar nu slagit påsarna samman. Visst de fanns i samma förlagshus portfölj men ändå, två snart 50 åriga epoker knådas samman  – ja till vad? Bara en sån skriving att satsa på rörligt som det står i pressreleasen osar 00-tal när alla tidningar med självaktning gjorde TV… Visst Youtube revolutionerade väl även den marknaden…

..bara att tömma papperskorgen, släcka ljuset…

Att jag har en viss fäbless att engagera mig i sånt som möjligen är på väg bort, ja det ligger nog i nostalgikerns natur. Det var inte fullt så mycket påtvingade val i livet när jag då under 1980- och tidigt 1990-tal fick min världsbild satt. Den största kioskvältaren var möjligen att Ian och Bert kom in i riksdagen med Ny Demokrati. I gengäld hade vi flera val av utbud i tidningskiosken. Otaliga var serietidningarna och alla motortidningar. Om du råkar hitta en tidningskiosk i dag så upptäcker man strax att det inte finns fullt så många tidningar att bläddra i 2023.

Det är i sig en paradox för aldrig förr har tidningsutbudet varit större. Möjligen är svårigheten att hitta fram till dem. Att det mesta finns digitalt, ja det förstår jag. Tänk att slippa allt det där med att skicka till tryck och sedan få flera pall tunga tidningar att adressera och emballera. Dessutom betala för såväl papper, tryckeri, distribution och slutligen till pappersinsamlingen för återvinning av det hela. Den digitala distributionen ger ju hela det goda, i form av en tidning med bilder och texter precis så vackert kombinerade som en bra layout kan göra. Men utan de där kostsamma bitarna. Att de dessutom TEORETISKT kan ge publicisten exakt feedback på vilka artiklar jag läst, hur länge jag tittat på bilderna och om jag valde att öppna publikationen igen för att läsa om något. Var jag befann mig, hur dags på dygnet osv. Det måste vara drömmen för en den som ska sälja in en annonsplats. Dessutom kan annonsören få med en direkt länk till sin sida/tjänst/funktion för att jag som läsare ska kunna hoppa dit….

Nej, det är nog så pass illa ställt, att det här med tidningar på papper det är en ekonomiskt utdöende dinosaurie. Det återstår nog mest att tömma papperskorgen, släcka lyset och låsa dörren till det tryckta mediet. Givet saknad men kanske mest av oss som gillar att fylla hyllorna med arkiverbart – tyvärr….

 

 

 

Gummisnoddsturbo

Idag hade jag turen att få beskåda den lågmilade Volvo 343:an jag bloggade om för ett par dagar sedan.

Fritt ut minnet så var bilen i trevlig skick. Verkligheten var minst lika trevlig. Ja sånär som på att bilen fått fel stötfångare fram.

Vid första anblick inget dåligt val, vare sig av bil eller stötfångaren i sig. Men för den som kan sin 343’a vet direkt att Variomatic-modellen behöver en speciell variant på stötfångaren med ventilationsgaller som låter luft gå via rambalkarna för att kyla cvt-systemet.

Om jag är lockad? Ja – kommer det bli något bud från mig? Inte fullt så troligt. Hur kul 340-modellen än är så håller jag mig till att möjligen lockas av den där vagnen från mötesplatsen vid trädet,….

Som att återuppleva 1995?!

I min ungdom så figurerade två Volvo 340. Den ena en tidig Remjohan som, om minnet inte helt sviker, varit min flickväns farfars bil just innan frånfället. Den andra, en lite senare 345:a, som morsan skaffat för att ersätta sin Toyota Tercel där rosten gnagt på diverse ställen, inklusive bränslepåfyllningsröret.

Så här med snart 30 års perspektiv och filtrering av minnesfragmenten så framstår vagnarna som inte helt oävna. I praktiken kom att jag ta över förvaltandet av den senare och den var med mig i ett antal år. Möjligen skulle jag säga att den svagaste punkten var bakhjulslagren som jag fick byta regelbundet. Ja jag tror det blev tre eller fyra byten med mindre än ett år mellan tillfällena. Råkade förresten hitta den specialsplipade gigantiska hylsan på heltumssockel som gjordes för att kunna lossa medbringaren från navet.

Förra året så dök det upp en vagn på blocket som triggade vissa tankar. En senare (dvs efter 1982) 343:a med variomatic-lådan – alltså en äkta Remjohan. Tråkigt nog var det lite andra objekt som hann före i min prioritering, så som Roffe och Ludovico – En Audi. Så här med facit i hand så borde jag ha tittat på nämnda vagn, ty hur många åker på bilträff i dag med en bil som går lika snabbt bakåt som framåt?

Denna ständigt gäckande red. Göran Falk

På tradera finns just nu två inbundna böcker i serien All Världens Bilar. Dels utgåvan från 1987. Den finns i min samling sedan det begav sig typ 1987, om än i en utgåva för Premium Club. Dels en helt okänd All Världens Bilar – Amerika Special. Eftersom den även omfattar en sammanfattning om Camaro åren 1967-1989 får vi väl anta att den gavs ut under 1989 eller kanske 1990.

Av rubriken förstår du säkert att jag sitter på en kompetenslucka. Frågor som

-Vem var denne redaktör Göran Falk som står som utgivare?
-Fanns det någon kopplingen till Statoil och deras Premium Club?
-Hur kommer det sig att volymen om Amerika inte ens finns upptagen i Kungliga Bibliotekets rullor?

Ja frågorna är många – såhär i draget lyckas jag inte heller finna på mitt eget exemplar. Fritt från minnet tror jag förordet nämner något om att upplagan blivit försenad men att den ny äntligen bevisligen är där

80-tals flugan – Restaurangbroarna över motorvägarna

Här för leden hittade jag en liten pamflett om byggnationen av A6;ans restaurang i Jönköping. Att A6:ans restaurang funnits med i mitt medvetande kommer sig av att nära på alla av mina kontinentenresor med bil involverar att passera under denna antingen på ut- eller hemresan.

En nyfiken google-sökning över restaurangbroar ger två träffar i landet kopplat till Wikipedia. Dels en en i Gävle – Gävlebro och Nyköpings Nyköpingsbro. Fritt ur minnet vill jag även nämna  Hiltons Hotellanläggning vid slussen i Stockholm som borde kunna kvala in i samma kategori, även om det inte handlar om just vägrestauranger i direkt bemärkelse.

Intressant nog har samtliga av dessa det gemensamt att att de byggdes under 1980-talets senare hälft. Merparten, alltså A6;an i Jönköping, Nyköpingsbro och Gävlebro invigdes 1987. Medan Hilton eller Scandic Slussen som det initialt hette dröjde fram till 1989. Stilen säljs vara inspirerad av hur rastplatser anlades i Västtyskland. Udda nog kan jag inte dra mig till minnes att jag särdeles ofta sett denna typ fullt så ofta ens i Tyskland. Minnet säger mig att den senaste jag besökte var någonstans i Nederländerna eller möjligen Belgien.

 

 

2023 – jubileumsåret?

Att det alltid finns någon jubileum att hänga upp tillvaron på det är allmängods i skrivställarvärvet.

Infaller idétorka, ja då kan en titt i arkivet ge uppslag till något att skriva hem om för att låna fraseringar från Cornelis brev från kolonin.

2023 är inget undantag på något sett.
-För tidningssamlaren är det 80 år sedan Motormännens tidning Motor kommer på pränt första gången. (Januari 1943). Innan dess fick medlemmarna Svensk Motor Tidning. SMT var Kungliga Automobilklubbens tidskrift och förvecklingarna Motor/SMT finns det mer att språka om.
-I november är det 60 år sedan tidningen Vi Bilägare utkommer i sin nuvarande funktion och form. Tidningen slår sig gärna för bröstet och säger att den grundades 1930 och ja det är sant så till vida att det var en annan tidning som lystrade till namnet Bilekonomi.
-Följaktligen så kan man även celebrera dess frånfälle i december. Båda skrifterna kom att slås samman under hösten 1963 till stor förtret för BilEkonomi’s redaktion.Vi Bilägare var en medlemspamflett där Bilägarnas inköpsförening i Stockholm hade huvudmannaskap.
-40 år har gått sedan man utropade det Nordiska trafiksäkerhetsåret 1983. Får erkänna, att detta varit något som ens hänt hade jag inget solklart minne av. Men för den som gillar att älta gammalt och känt så kan jag tipsa om att klistermärken som proklamerat just detta stundom dyker upp på tradera för en spottstyver.

Lägger man sedan till vilka bilmodeller som firar jubileum ja så där flödet säkrat. För egen del kan det hända att något av det här ovan möjligen kan speglas längre fram. Men låt säga, det får vi ta är andra uppslag möjligen sinat…

2022 – ur bloggens perspektiv

Minnesgoda läsare vet säkert att jag brukar summera mina ”bil-år” såhär i nyårstider. Så även detta år. inlägget finns just innan detta sett rent kronologiskt.

Nu har väl även bloggen blivit ett eget ”ekosystem” som lever en parallell existens. Om än i mångt och mycket inspirerad av vad som händer på garagefronten. Även detta år så sticker tre ut vad det gäller antalet träffar. Åter igen toppar intresset för bilmärket Lada’s svenska historia i allmänhet. Och just sidan om det finns några återförsäljare kvar numera i synnerhet. Ja intresset är så pass stabilt att besök görs mellan en och två ggr per dag. Inte illa för en importverksamhet som gick i stå för 3-4 år sedan.

Likaledes kan man ana väderläget i landet bara utifrån hur många som söker information om 1970-talets storsäljande slirskydd från Norge. Så snart snöväder är ett faktum ramlar besöken in. Även här fascinerade att något som inte funnits på butikshyllan sedan 1990-talet alltjämt finns i allmänhetens (under-) medvetande.

Även sidan om staden Budapest har sin stabila ström av besökare om än inte alls som för ett 4-5 år sedan när sidan var ny och reviderades flera gånger det året.

Om nu dessa sidor har sin stabila skara besökare så är det inte där det stora intresset ligger. I sommar har bilsidorna kopplade till Sommarplågan Roffe och garagekompisen Ludovico en Audi attraherat stort intresse. Hela konceptet med att paketera Sommarplågan som ett eget spår verkar ha uppskattats.

Ja det var en utblick om vad som hänt bloggmässigt. Det är inte utan att bloggens innehåll året som gått spretar än mer tidigare.

 

 

Den ständigt gäckande TSVFS 1985:55

Myndighets-Sverige kunde inte leverera en digital utgåva för mitt beskådande. Men väl – Stadsbibiliotetet i Ö kunde fixa texten på papper.

Letar du likt mig efter TSVFS 1985:55 för att förstå mer om F97B som dispenskod. Be ditt lokala bibliotek göra ett fjärrlån av nämnda författningssamling.

Ledsen för att denna sida blivit lite av ett click-bate. Problemet är att man bett mig ta ned pdf-filen från sidan med hänvisning till upphovsrätt. Så dessvärre får du likt mig leta dig fram den gamla hederliga vägen via exempelvis biblioteken eller riksarktivet.

 

God Jul – anno 1952 signerad B Karlström

Som alla samlare med ett visst mått av galenskap har jag även börjat jaga originalen till omslagen – här i form av den tryckta versionen på originalet från 1952. Alltsammans signerat Björn Karlström.

Man ser tydligt var den tilltänkta avgränsningen fanns – tänk vilket jobb för reprofotografen innan bilden väl kunde gå i tryck