Kategori: Motormännen

Att få arkivera färdigt…?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Den gode skriftställaren Kjell-Albin Abrahamsson präntade ned en bok i den senare delen av utgivningen. ja kanske rent av den sista han hann med. Titeln verket bar var, ”Låt mig få städa klart”. Jag tror inte att vi har så många likheter utöver tanken på att få bli klar med sitt värv. Kjell Albin brann för att få avslöja kommunismens illgärningar. Jag brinner mer för att få katalogisera Motorisering av nationen Sverige. Ja sett på så sätt kanske även det ett illdåd om man fråga en och annan.

Att jag nått en viss volym i arkvibildningen säger siffran 13 300. ”Nuffran” berättar hur många omslag jag scannat in och lagt i kronologisk ordning efter titel, årtal och nummer. Det är en och annan pappersbit inser även jag.

Nu växer inte volymerna på samma vis som förr om åren. Naturligt är det, då ”kolonnerna” i samlingen såsom Teknikens värld, Vi Bilägare och Motor i någon mån får anses kompletta om än med fåtalet gluggar.

Jo det finns såna än i dag, sist jag kollade var det nog ett 60-tal nummer av tidningen Motor som saknades, men det är på ett bestånd av typ 2300 nummer, Samma sak så är det glest bland Teknikens Värld från 2020-talet. Snabbt höftat så är det säkert ett 40-tal nummer jag borde lägga manken till att samla in för att få det komplett.

Nej nu råder fokus på att bredda med fler titlar. Vad sägs om Motor-Life där det är lätt att få en komplett utgivning med ett nummer! Det fyller ju inte på räknesnurran på omslag med vidare värst. Men samtidigt så ger det ju ännu en komplett titel att lägga till handlingarna. Frågan är väl vad som är värt mest, eller rättare sagt, vad borde rankas högre?

Att det nu handlar om nyanser och att lappa i gluggarna är lätt att komma fram till. Och det roliga i att bygga nya sammanställningar. Sommaren projekt var exempelvis bilkataloger har blivit ett nytt nöje. I hyllorna finns de titlar som givits ut sedan 1960-talet med årgångssammanställningar över bilutbudet. Det blev tydligen närmare 180 stycken som finns i samlingen. Insikten om att jag även borde samla in alla 130 numren av Bilfakta från Jan Ullén och Autograph är ju en ny smärtsam insikt att beta av under vintern…. Men allt som kan läggas i kronologisk ordning föder i viss mån någon form av sinnesfrid. Ja hittills har jag nog lyckats lägga vantarna på något trettiotal.

När jag härom veckan fick frågan vad jag är för typ av katalogiserade arkivarie så kom jag direkt att tänka på bilden nedan som exempel. För har man väl kommit till insikt om att boken ”Allt om bilen” gavs ut i två upplagor och två tryckningar ja då får man minsann skaffa alla fyra, första utgåvans två tryckningar 1976:1 och 1976:2 samt andra utgåvan  med tryckår 1979 respektive 1980. Sen bör man ju ha originalet på engelska som referens 🙂

M Sverige – allt kommer till sin ända… nu är det över

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är inte första gången jag tvivlat på det goda i att vara medlem i M Sverige (fd Motormännen). Jag tror det blivit minst ett par tre inlägg där jag vädrat min tvivel såhär om hösten.

Nu har jag till slut fattat beslutet. Det är inte värt att betala 650 kr för att få medlemstidningen sex gånger om året. Bensinrabatten är visserligen god. Men kör man inte mer än ett par hundra mil på ett år så är det inte värt det.

Så jag säger; Ett varmt tack (och hej) M Sverige!

Medlemstidningen – ett utrotningshotat exemplar?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att ”nedskitat papper” börjar bli en utrotningshotad företeelse. Kanske är utmaningarna så pass många. I takt med att räknenissar och hippa byråer må hävda att allt går att paketera så mycket billigare. Allt går ju att leda i bevis när allt ska räknas i kostnad per klick. Ja föga förvånade verkar det där på papper få stryka på foten.

Nu senast kom insikten att kära Riksförbundet M Sverige ändrat utgivningsplanen för ”Motor” till 6 utgåvor för 2023 och 2024. Nu är ju något på pränt påtagligt bättre än allt på internet. Men samtidigt – att få något i näven är så pass mycket mer handfast och beständigt. Tro mig, för jag försöker även katalogisera det där som bara finns i digital form – än så länge med miserabelt resultat.

Tittar man historiskt så var det inte ovanligt under det där som sägs vara välfärdsåren, då från 1950-1970 att klubbtidningarna kom frekvent. Bästa exemplet är nog just Motor där 50 nummer per år var standard fram till 1970. Sedan började kräftgången, 1971-1981 26 nummer, 18 st 1982, 1983 krympte det till 12 och det höll sig fram till 2006 när 10 nummer var standard till 2016 med 9 sedan redan 2017 som höll sig fram till 2022. Och nu enkom 6 st. Och som sagt, sex pappersutgåvor är långt bättre än allt bara på webben. Men håll med – det är något speciellt med ”nedskitat papper”

När Motormännen sålde bok på avbetalning

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Redan 2017 berörde jag att jag funnit ett eget exemplar av boken Allt om Bilen som i princip är jämngammal med mig. Ja någon gång i maj 1976 börjar Motormännen marknadsföra detta praktverk om att vara bilägare. Undertecknad skulle dock avvakta till fram mot slutet av augusti samma år innan jag gjorde debut.

I dagarna kom boken återigen på tapeten då tidningen Klassikers nya projektbil Grönadan städades ur. Det man fann, presenterades i en Youtube film och herr Legelius berör just ett litet fodral med Mönsterdjupsmätare och Däcktrycksmätare. Etuiet är märkt just med texten Allt om bilen. Givetvis har även jag ett sådant, arvegods från farsan och ständigt liggandes i Passaten i väntan på att stilla nästa nyfikna fundering på om mönsterdjupet uppfyller lagens råmärken.

I någon form av ambition att bringa klarhet i bokens uppkomst och hur dessa däckverktyg slutligen kom att spridas så blev lite arkivdyk påbjudet. Då utgivningsåret var 1976 så föll det sig naturligt att börja att frossa i tidningen Motor från Motormännen. Ganska tidigt fann jag rätt på dels en presentation över ett helt uppslag om histiorien bakom bokverket. Ett par sidor senare fanns beställningstalong med tillhörande ekonomisk fakta. Boken var tänligen dyr hela 129,60 kronor, vilket om räknat med dagens konsumentprisindex motsvarar 760 kronor! Jag är lite emot dessa sätt att jämföra, mer rimligt vore att titta på vad det motsvarar i arbetstid för en snittinkomst. Då landar vi i häradet av en dagslön! För den intresserade så erbjöds härligheten på avbetalning på 7 månader!

Med vårsol i blick och fem års fokus i sinnet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Vårsolen skänker hopp om att ljusnade tider hägrar. Kanske inte direkt samhällsmässigt men väl ute i naturen i stort.

Den som följt denna bloggares alster över tid må kanske redan känna till att mycket fokus lagts på vad framtiden har att bjuda på.

Senaste tiden har mycket fokus lagts på papperstidningarnas väl och ve. Som regionombud i OK så faller det sig väl naturligt att snegla lite på förlagets verksamhet och de kommunicerade utmaningar man står inför. Ja de annalkande utmaningarna i branschen ser inte ut att enkelt övervinnas. Stigande produktionskostnader, minskad konkurrens kring utdelning, vikande upplagesiffror för det pappersburna och slutligen den växande konkurrensen på de digitala plattformarna.

På samma sätt har motsvarande skärseld prövat mina tankar om mitt älskade Riksförbund M Sverige (fd Motormännen). Även om den teoretiska rabatt man kan få via förbundet avtal med Preem, hela 50 öre litern, är synnerligen attraktiv så känns det som det känns allt mindre attraktivt. Jag vill understryka att jag inte är på väg att säga upp något medlemskap. Men det är inte längre lika solklart att det är det första jag betalar in.

I båda fallen så känns det som verksamheterna är ur takt med tiden. Utsikterna att vara medlem i respektive är en sak. Utsikterna att vara ENGAGERAD medlem helt andra. Det som möjligen talar för den första av dem är att det alltjämt finns en struktur med val och förening på lokal nivå. För den senare som inte har samma medlemsstruktur eller fotfolk att hålla liv i representationen. I gengäld känns möjligheterna att verka de spegelvända. I OK finns det lokala engagemanget men det finns liten eller tynande möjlighet att göra något. I M Sverige finns resurserna och friheten att göra något men inte strukturen för att lyckas göra något.

Utan att nu göra någon politisk jämförelse eller värdering så har i alla fall jag försökt att göra någon form av analys om var jag skulle tro att respektive organisation kommer befinna sig om 1825 dagar. Att ta ordet femårsplan i min lite mer borgerliga mun känns ekivokt så ”1825-dagars plan” får det bli.

Nu ska jag väl inte föregripa vad mitt spånande emanerat i. Respektive organ har fått mina tankevurpor för moget övervägande. Solklart är att jag som så ofta – har en fäbless det som är på utgående och transformerande. Exakt vad denna metamorfos kommer resultera i, ska jag låta vara osagt, men helt klart är att klockan är kvart i tolv för båda formerna av engagemang som jag ser det.

Om jag skulle sticka hakan rejält så blir mitt slutord – gå gärna med eller skaffa en prenumeration, men välj helst ett alternativ med digital leverans –  för det är ingen som går plus i verksamheter som fortfarande kommunicerar på papper….

God Jul – anno 1952 signerad B Karlström

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Som alla samlare med ett visst mått av galenskap har jag även börjat jaga originalen till omslagen – här i form av den tryckta versionen på originalet från 1952. Alltsammans signerat Björn Karlström.

Man ser tydligt var den tilltänkta avgränsningen fanns – tänk vilket jobb för reprofotografen innan bilden väl kunde gå i tryck

Men är det äkta?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Frågan må verka enkel. Men börjar man bena ut de flera dimensioner som ryms i frågan så blir ju svaret ja och kanske även nej.

Upprinnelsen till det hela är mitt inlägg om dekoren som som smyckade Rikki-Tikki-Tavi. Alltså ett så kallat seniorvagnsmärke i något så speciellt som något som påminner om försvarets färgskala.

Märket är ett fynd från auktionssajten Tradera för en massa år sedan. Historiken obefintlig men ser välgjort ut.

Så svaret lär landa i att ”ja” det är ett äkta Seniorvagnmärke. Men om det var i just denna livré som det lämnade Sporrong i Norrtälje någongång på 1960-talet det ska jag låta vara osagt. Skulle jag behöva säga med 100 procentig säkerhet så är väl svaret, nej jag vet inte att det verkligen lämnade fabriken i gröna firmans färger.

Kanske bäst att inte skåda given häst i mun?

Om våndan av att dekorera

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.