Ja gäsingen i den lilla rutan

Här för leden kom det där samtalet som jag mången gång tänkt på. Något i stil med att det har blivit dags att låta bilen byta ägare. Kanske av personliga själ. Eller som i det här fallet, på grund av att garaget bilen står i ska renoveras och alla kommer behöva parkera ute på stan.

Nåväl det tog en dag så stod jag där. På den plats som inte bara var det där imaginära garaget man lätt projicerar på näthinnan. Vagnen, samma härliga vagn jag sprang på vintern 2021, i den där udda färgen som där i slaskvinter-ljuset var obestämbar. Nu i garagets fluoriserande lysrörsljus lite mer åt antilop-beige.

Habegäret stort. Där och då likaså platsbristen på min uppfart. En överenskommelse om att få återkomma dagen därpå. När väl det var dags för besked, ny hälsning från ägarinnan, vagnen såld till släkting. Tung utandning från min sida, mer av lättnadens suck än frustration. Ännu en vagn som på pappret är roligare än i verkligheten speciellt när sporten parkerings-tetris ska utövas.

Dääeeejuu du, eller Chevrolet’s kusin från landet är korna är billiga?

Det ska erkännas, vissa vagnar är så generiska att de fastnar i medvetandet lagom länge så jag kan notera registeringsnumret i mobilen.

Jag inser att just en sådan lär ha siktats för typ en månad sedan. Att jag vet när det var, beror mest på att anteckningen har datumstämpel. Jag kan inte för mitt liv komma på färg den hade eller om den stod parkerad eller var i rörelse. Vad jag däremot minns var att det inte var den lite vanligare kombin utan en vanlig sedan. Ja minnet är selektivt på något vis.

Nåväl. i brist på bilder att styrka min tes eller för den del bevis för att jag verkligen sett en Daewoo så får Wikipedia visa upp härligheten här nedan. En bil så ”beige” att den glömts redan medan du tittar rakt på den.

M 93, CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0>, via Wikimedia Commons

I vilken ruta passar du in, kära lilla bil

Så plötsligt uppenbarade den sig – det ultimata exemplet på generisk asiatisk bilbyggarkonst. Så sobert extremdiskret. Färgmässigt svårdefinierad, inte silver, inte grå, knappt beige, ett uns av grönt, ja snudd på en tolkning av stads-kamouflage när den är som bäst…. Ska jag tillägga att ha-begäret gör sig påmint…

Ja vad det är, ett solklart praktexemplar av Hyundai Matrix GLS anno 2004. Registerutdraget skvallrar – enägarvagn, stabilt några hundra mil om året. Ja en solklar vinnare på Träffpunkt Klassiker 2031. Jag säger bara – kom ihåg vem det var som tipsade!

Till generiska bilars lov… och förbannelse

För, låt säga tio-femtion år sedan, så stod bilutbudet i någon form av brytningstid. En skrälldus asiatiska märken tog stora marknadsandelar tack vare breda modellutbud med allt från minimala småbilar till medelstora familjebilar och brukliga SUVar, alltsammans till priser som var låt säga modesta

Lite föraktfullt muttrade jag, vid tiden,något om att alla ”dessa kopior” väl bara var något för oengagerade människor där bilen bara utgjorde något som fyllde ett behov av förflyttning utan vidare engagemang.

Med ett decenniums perspektiv så får det mig att tro att dagens bilar över lag blivit mer ”oengagerande”. Kanske för att de prispressande asiatiska nykomlingarna tog marknaden på sängen. Eller är det så pass illa  att dagens breda massor privatleasare inte länge vill känna engagemanget för den där produkten man ändå bara lånar?!

Generiska vagnars upprättelse

Nu har ju dessa Generiska bilar fått en viss upprättelse i mina ögon. Ty vem skulle en dag kunnat tro, att en Daewoo Evanda skulle trigga ett visst intresse och nyfikenhet såhär 15 år senare? Så pass att denna halvstora koreanska sedan med en miserabelt stereotypisk design och minst lika lättglömda prestanda skulle ligga i min söklista? För att inte tala om hur den fryntliga Kia Opirus där fusklyxen lyser igenom lång väg? Även en odefinierbar Hyundai vars namn inte lämnar större eller bestående intryck vare sig det klingar (med) Accent eller Elantra.

Generiska bilar – dagens arvtagare till sparutrustade inropare i form av basmodeller?!

Man skulle ju nästan kunna säga att dessa Generiska vagnar tagit över som intressebärare i takt med att de inropande basmodellerna raskt marscherat ut ur bilhandlarnas prislistor?! Men samtidigt så måste vi väl lite till mans fundera på om de där åren av billiga asiater var början på slutet för det där engagerade bilägandet och som nu banar väg för privatleasingkundernas frosseri i allt mer likriktade vagnar? Eller är det möjligen som alltid på en mogen marknad där nedgång är att vänta bakom hörnet – att alla strävar efter att landa i mitten och inte vill bli sittande med Svarte Petter på hand – i form av en engagerande bil som inte väcker rätt känslor?! Fjärran känns en engagerande Citroen XM med dagens mått mätt….

Nu ska jag återgå till Blocket-träsket, kanske finns det något Hyundai Scoupé till salu, ja helst från tidigt 1990-tal, eller en Dacia Dodgy – förlåt Lodgy med tveksam prestanda och karisma……. ja listan känns om om den kan komma att växa.