Kategori: Diesel-Doris

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.

 

Flisan har flytt – ingen Felicia så långt ögat når.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ja – det var visserligen utan tår i ögat som Flisan gav sig iväg från parkeringsbristens Södra Käll… Det blev ju lite ohållbart med Diesel-Doris, Oncle Ben, Jimmy och Flisan som skulle dela på de två ordinarie parkeringsplatser som vi har. Och när du svågens dotter nu skulle behöva något med koppling att öva med när nu körkort ska tas ja då föll det sig väl inte bättre än att Flisan fick foten. Vän av ordning undrar säkert varför Jimmy inte fick förtroendet så var det så pass enkelt som att jag inte tycker kopplingen är helt lätt manövrerad och det kan minsann inte någon nybakad körkortsaspirant behöva trilska med.

Så laguppställning såhär i midsommartid 2020 består av Uncle Ben, Diesel-Doris, Jimmy och Pellefant… Var och en värda en helt egen liten hyllning på vitt skilda sätt… Över och Ut

Diesel-Doris klocka klämtar…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Typ klockan fem i tolv så står vi här med tre-fyra* skitfel som årliga besöket hos Opus bilprovning påtalade. Det börjar så smått börjar kännas oöverstigliga…..

–Styrleder båda sidor. Bytta för två år sedan. Det famösa inhouse skitalternativet Stark från Reservdelar24…. så länge höll dem – 3 års garanti släng dig i väggen, den gäller inte privatskruvare… För dem krävs intyg från bilverkstad att det skruvat dit det för att garanti ska gälla. Så ny blir det äkta Plojtema!

–Bromsar bak anligg båda sidor…. ja som vanligt så är handbromsen det som kärvar, lite motion så är vi säkert i hamn…. Det visade sig att det blev att riva oken för det var damasken som hamnat på sniskan.

–Bromsrör bak yttre båda sidor…Här inträffar väl det Waterloo som drabbat mången stor ledare. Bromsrör det är ju en baggis ”Famous last words” skulle det visa sig… en vidrigt massa svordomar och massa ont kropp och bil… Och vips så är de inte bara sista röret utan dem långa under bilen som visar sig behöva bytas….

Batteri fastsättning bristfällig….. ja vad säger man, rent slarv… men lättlöst i alla fall

Nu återstår väl bara att få ihop det hela… återstår väl några hundra skattade kronor i bromsrör så bör vi väl kunna göra ett nytt försök att visa upp Doris på Concourse the bilprovningen eller Opus, osv

Eller så blir det ett samtal till fordonsflytten – och då får jag istället upprätta en slaktlista – ja en lista över saker att plocka av för att minimera alla utgifter, ja som att slanga ur 50 liter diesel, plocka ur alla saker ur bilen, ta bort extraljusen osv, lägga på dem sämsta hjulen osv.

Vi får se var vi landar om någon vecka eller så. To be continued… Stay tuned!

*fotnot; korrekt räknat så är det ju Sju fel totalt men det låter ju så illa.

Året 2019 – ur bilgalningens perspektiv.

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är väl hög tid att lägga året 2019 till handlingarna, även om det teoretiskt sett kvarstår något mindre än 80 timmar av kalenderditot.

Och som så ofta på den här sidan så får jag tillstå att bilinnehavet, eller ska jag säga det starkt reducerade sådana, har fått sin prägel av just det bristande behovet av bilar. Även detta år har jag jobbat på cykelavstånd från hemmet. Och för den del, jobbar på ett ställe där parkeringsplatsutbudet är så smått begränsat för dem, likt mig, som jobbar på bygget.

Ska man nu vara sådan så ska ju rätt vara rätt och då bör jag ju även redovisa att jag blivit av med den fina cykeln som överlevde att stå i central Örebro i nära två år utan att någon rörde den. Följaktligen så behövde jag då engagera en ersättarvelociped och därmed uppkom behov av inköp – ja inte en, eller för den del två, utan tre stycken tvåhjulingar släpades hem. Lika sanningsbeakande får redovisas att ingen av dessa har hittills nyttjats för något hojjande. Ja ska jag vara ärlig så lär det nog aldrig bli av för två av kontrahenterna för dem lär behöva påtagligt mer engagemang än vad jag tror mig kunna uppbringa såvida inte något specifikt projekt ställer mig inför sådant faktum. Den tredje, en Crescent CityBike med 7-växlar anno 1992, istället var lite för bra och fin för att stå ute. Så den står inbolstrad i källarens varma vrå i väntan på att jag ska inse dess förträfflighet och behovet av att kunna cykla ståndsmässigt till jobbet.

Men åter till protokollet, här gällde ju Motorgalenskapernas fulla varv runt solen. Minnesgoda läsare kan nog själv ställa samman hur mitt motorår varit men jag lovar lika plikttroget att göra listan åt Eder och de hela två poster som finns att lägga till.

Projekt Pellefant – Sju sorger och åtta bedrövelser senare så återfinns denna alltjämt i garaget. En härlig mix av simplisitet och trevlig historik gör det hela sammanfattningsvis… appellerande.

Projekt Rover – ja hur summerar man något vars mest bestående intryck och avtryck är en massa rostflagor på uppfarten? Ja ägandet blev ju inte vidare långt och om sanningen ska fram, jag hade faktiskt inte en tanke på denna när dessa rader skulle sammanställas, så så mycket mindes jag den.

Ja längre än så blev inte listan och det känns väl liksom lagom med dagens mått mätt. Dock ska väl galenskapen i sin helhet summeras och då är säkrast att framhålla att jag köpt två bilstereos under året. Dock föll ingen helt i smaken så den ena återlämnades till säljande ställe, ja mest för att Pellefant nog inte behöver en stereo. Den andra – ett typiskt fyllebud på tradera ligger och påminner mig om min enfald på en strategiskt lämplig plats som måste passeras regelbundet.

Och likaledes bör ju redovisas att jag numera räknas som ”card carrying member” av Riksförbundet M Sverige (tidigare mer känt som Motormännen) – om det hela är något faktiskt vara stolt över får väl tiden utvisa. Jag har i alla fall gjort vad jag kan för att lyfta mina åsikter om medlemskapet och bristen på sätt för mig att visa mitt stolta medlemskap, ja tänk hur föreningen valt att inte förvalta sitt grafiska arv – eller för den delen oss medlemmars stolta medlemskap. Det är för mig en stor gåta.

Sist men inte minst så hoppas jag att jag lyckades göra någon Ford-ägare glad via att sälja en underbar uppsättning med fälgsidor i pärlemorvit plast på tradera som jag lyckats fynda på en loppis. Vinsten för egen del uppgick till hela 6 kr dock!

Över och ut

Onsdagar är dagar när man löser problem – eller skaffar sig än fler

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I onsdagsmorse drabbades jag av ånger. Två dagar tidigare hade jag nåtts av beskedet att bilen som upptagit min mentala sfär, i princip på dagen i ett helt års tid, inte skulle bli min. Någon teknikalitet om att motorn inte mådde vidare värst bra och att verkstaden sagt att det skulle bli på tok för dyrt att fixa, men man erbjöd sig att köpa den för 5000:- vilket väl säljaren accepterat.

Tilläggas kan så fick jag samma erbjudande men kände att aldrig känns bra att vara andrahandsvalet. Lite på samma sätt som när Opel’n Sixten mötte sitt öde på bilfirman i Akalla och bara blev ett inlösenärende. På samma sätt så triggade det där nesliga nederlaget en revanschlusta. Inte ska väl någon annan bara avfärda och döma ut, eller rent av tjäna massa pengar på den där bilen som jag lyckats nosa upp efter otaliga timmars jagande…

Eftertankes kranka blekhet

Nåväl, i onsdags slängde jag iväg ett trevande SMS till säljaren för att kolla om verkstaden gjort slag i sak och fullföljt affären. Svaret var kort – Nej dem hade inte betalt, ville jag nu köpa? Ett par trevade sms fram och åter – och ett besked om att verkstaden var nog ingen riktig verkstad utan en skruvarkunnig herre som minsann berättat utförligt och i skrämmande ordalag meddelat att bilen väl bara var att sända till de sällare jaktmarkerna.

Jag, som givetvis satt på jobbet, började dra i trådarna. Här behövdes en undsättningsauktion snabbt arrangeras. SMS sändes till ”verkstadsherren” med besked om att jag nu minsann köpt bilen av säljaren och att jag avsåg att avhämta den senare samma kväll troligen kl 19. I ärlighetens namn får jag väl tillstå att jag inte fick ett klart ”ja det går bra att hämta” utan något svävande svar om att han nog inte allt kunde säga att han skulle vara på plats vid 19 som jag angett och samtidigt framfördes ett krav på felsökningsersättning osv.  Men sånt får ju liksom inte hindra den lavin av impulser som far igenom sinnet hos mig.

Åtta minuter senare så har jag lyckats boka den perfekta biltransportkärran på Trailercentralen här i stan – DD( Diesel-Doris) får dra 1500 och dem har en kärra som väger 1500 och som får lasta 1100. Som klippt och skuret för projekt fiat-undsättning.

Minuttiming av lunchrast ger utdelning

Lunchrasten detaljplaneras, snabb hemcykling för upphämtning av DD, sedan iväg ut ur stan och ned till Marieberg för hyra av kärra, hem igen, snabblunch med kaffe och macka för att åter ta plats på jobbet.

Kl 16:30 utstämpling och hemfärd för att mötas av hustrun som fixat markservice med kaffe vatten och bananer. Rask färd norröver, sänder för säkerhets skull meddelande till ”verkstadsnissen” om att jag rullar från Örebro och norröver – svaret uteblir….  Gör ett försök att ringa karln när jag passerat Lindesberg…. Lika tyst. Stannar söder om Kopparberg – skickar nytt meddelande om att jag blivit lite tidig – tvär tyst. Ringer säljaren för att få lite mer vägledning om var bilen möjligen finns. Svaret, har ingen aning. Bilen hämtades förra veckan och nu vet säljare inte vart den kördes.

Ringer igen – inget svar…  Suck – nu har jag alltså hyrt kärra och åkt 10 mil och nu vill fanskapet inte svara. Hur stursk ska han vara.?! Skickar SMS och undrar var bilen finns…. Inget svar. ringer – lika tyst…. Ringer säljaren och säger att jag får kasta in handduken och hoppa över att göra affär. Som av en händelse så får jag samtidigt som jag pratar med säljaren ett sms från ”nissen” om att det kommer inte gå att avhämta bilen den dagen alls….

Nu är det svettigt, jag skriver ett bönande sms, men snälla, jag står ju här med Transport, var finns bilen?   Tyst som i graven, ett par minuter senare kommer ett sms med en adress någonstans mitt ute i tomma intet. Jag kastar mig iväg, GPS’en vägleder över tomma industriområden och allt ensligare vägar.  Till slut når jag adressen men nu stoppas av en massiv grind med en minst lika massiv kätting och tillhörande lås. Ridå!

Jag har alltså nu hyrt kärra, kört hela vägen och nu står jag utlåst av ett stort jävla staket!… Ringer igen och se på farfar, någon svarar i andra änden – beskedet löd, det kommer någon och öppnar och jag får betala ”felsökningspengarna” till denne…

Javisst, med lite tur, en massa flax, lite jämmer och böna och be så har jag till slut kommit fram och kan börja lasta den lilla på fiaten som upptagit en massa av min tid och tankar….

De bulgariska bil-likens förlovade trakter

Resten av avhämtningen, vilken involverade att slutligen betala för bilen till ägaren och skriva papperna löpte på i bara farten. Även om en del av de vägar jag färdades på mellan avhämtningsplatsen och sommarboendet där ägaren huserade gick över vägar som jag helst aldrig vill beträda igen. Någonstans där längs de kringliga enfiliga stråken kom jag fram mellan ett par dungar där ett gäng sydöst-europeer såg ut att göra sitt bästa för att tjuvkoppla en bil som stod och larmade och längs samma väg låg en handfull avlagda bilvrak med bulgariska registreringsskyltar…

 

 

 

 

 

Fientlig väntan på en Fiat…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Örebro i mars 2019

Givetvis så ska väl det här handla om det där som man innerligt hoppas skola hända… Jo så är det väl…

Men dessa rader tar sina första trevande steg i elektronisk form flera månader innan. Eller om man så vill, likväl efter det att historien har sin början.

Snurrigt? Nja låt mig nu får reda ut ett eller annat.

Den historiskt varma sommaren 2018 så fick jag korn på en blå Fiat som skulle vara till salu. Säljaren var en polack som bor i Spanien men som har ett sommarhus i Ställdalen av alla ställen. Förutsättningarna var väl inte som upplagda för att det skulle bli affär. Bilen gick inte helt bra, eller om ska jag säga, rent sagt dåligt. På det personliga planet så var inte heller sysselsättningsnivån på topp. Mitt frilansande gav väl inte full så mycket ”efterrätt” de här månaderna och jag kände mig väl lite nödbedd att lägga ett bud på ca 65 % av utgångspriset. Responsen från säljaren var allt annat än lyrisk. Men jag lyckades, efter lite tjatande, få komma och kolla.

Titten gav väl inte heller full köpkänsla. Mycket berodde nog på att tidens tand gjorde den allmänna uppsynen lite ”trött” med matt lack och allmänt solkig. En större repa på passagerarsidan fick mig genast att tänka på den underbara Opeln Sixten som fick lämna vagnparken just på grund av liknande lackskador. Nu ska väl sägas att i Sixtens fall så var det det väldigt omfattande skador

På pappret så var nog priset rätt, eller rent av lågt.

Ja priset var i häradet av en skattad en månadslön. för pengarna fick man alltså en 16 år gammal bil med en äldre avliden burkare i Polen. En arvinge som valt att ta bilen till Sverige som arvegods runt 2011. Denne hade inte kört bilen mer än från Warszawa via bilprovningen i Stockholm till viloplatsen i norra länsdelen där den nu stod. Vägmätaren skvallrade om att miltalet var just under 1000-strecket varav en tiondel var väl transporten från södra Polen till parkeringen i bergslagens skogar. Ingen hade väl egentligen nyttjat bilen sedan sent 00-tal.

När någonstans så körde väl det hela ihop sig. Några dagar efter jag varit och tittat på bilen så skulle ägaren flyga hem till Spanien. Men det skulle komma några tändstift strax dessförinnan så dessa skulle testas och utfallet återrapporteras till mig… Väntan kändes årslång. Annonsen försvann innan något svar kommit och förhoppningarna om att bli ägare till denna Pellefant landade i minnets mörka vrå… På sms fick jag sedermera svaret att tändstiften nog inte löst problemet till fullo och nu var ägaren på resa hem söder över.

Poverty-Spec och brittisk influenser på Youtube

Som så ofta när jag och min tveksamhet slår till så sås ett frö av tvivel eller kanske ha-begär. Gränsen dem emellan är nog hårfin i vilken av fållorna som objekten må hamna. I det här fallet så har det nog gått mot begär. Lätt omedvetet så har i alla fall de senaste reservdelsbeställningarna fått med en eller annan ”bra att ha”- produkt… Allteammans med en teoretisk plats i ett kommande Fiat-projekt. Det började så smått med ett ”kvarglömt” luftfilter i varukorgen när jag skulle ha delar till Diesel-Doris, jag lovar det var helt omedvetet.  Och i veckan som kommer så lär det även komma ett och annat oljefilter och tändstift inblandat i varorna som Uncle Ben behöver för att klara besiktningen….

Jag skulle nog tro att den avgörande faktorn till varför jag alltjämt hoppas på att få bli ny ägare beror på Ian på HubNut.org som envisas med att köpa och köra de mest ordinära vagnarna från 80/90 och 00-talen. Han verkar faktiskt tycka att dem är bland de bästa. Att han dessutom råka hävda med emfas att det är bättre med mindre motorer (!)     för dem kan man verkligen nyttja fullt ut på fullaste allvar gjorde väl att det var som upplagt för en Fiat… Nu återstår väl bara förhoppning om att Pellefant verkligen kommer bli till salu till sommarn, men det kanske vore läge att sända att sms?!

Så statusen är väl att historien om Pellefant har inte börjat riktigt än, men inte heller tagit slut?! Så fortsättning kanske följer… Om inget annat kommer emellan?!

 

Bilprovningen möter Diesel-Doris

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Lagom som mellandagarna inföll drabbades jag av insikten. Körförbudet hägrade vid tolvslaget på nyåret…

Febrila tankar for genom huvudet. Var det i år som våra vägar skulle komma att skiljas?! Jag mumlade en stilla bedjan till högre makter och inflikade, likt på inandningen att jag dyrt och heligt lovade att köpa hem nya filter för att servera ”henne” såvida besiktningen gick vägen.

Det ska erkännas att mätarställningen lyder i häradet 37 900 mil. Att jag dessutom är smärtsamt medveten om hur mycket omvårdnad den fått. Eller ska jag jag säga hur lite engagemang som lagts på Doris över åren.

Opus bilprovning’s bokningskalender hade ett par luckor dagen efter som skulle passa.

Kl 10 fredagen innan nyår så var dock dags för skiljet. Hustrun var vidtalad, om det nu skulle gå väldigt illa…

Kl 10.10 föll domen. Det blev 1 år och två månader till… Givet med blankt papper!

Så nu väntar jag bara på att en komplett uppsättning filter för luft/olja/diesel och kupé, lite o-ringar och ett par bromsslangar bara för att av korrekt germansk kvalisort ska ramla hem från Reservdelar24.se Priset, tja på sista raden, billigare än Plojtema och garanterat av bättre kvalité.