Rimfrost = rattmuff på…

Hösten övergår som alltid till vinter så även i år. Nånstans landar även jag i frågan vad ska få övervintra och vad borde få respass. På bilfronten känns det lite enahanda, tre stolta Ingolstäter står och huttrar i höstvädret; en väntar på ny bromskraftsreglerare, vilken borde ramla över gränsen vilken stund som helst, en annan väntar på dödsdomen och scenariot att avhämtas av skrotfragg, den tredje lever rövare längs landsvägarna på traden Örebro-Zinkgruvan, även den med ett visst uppdämt behov av engagemang från skriftställaren, eller som jag numera titulerar mig, vagnparksansvarig:-)

Samtidigt växel väl insikten om att det nog faktiskt vore bättre att lägga engagemanget på nån helt annan vagn, nån lite mer spännande, nån som ger lite ny input i vardagen eller ska jag säga utmaning? Så dagen får väl fortsätta spenderas vid Blocket ständigt meandrande flöde av nya chanser till bekantskaper i tillvaron.

Från garageöverskott till svårartad platsprist

Det här med bilinnehav och vad man ska fortsätta äga verkar vara en svår nöt att knäcka. Vissa stunder drabbas jag av nått nytt infall – nu senast att börja skruva japanskt, för visst var 1980-talet en ständig radda artiklar om hur bra japanerna var kontra vår inhemska industri. Att hitta till synes lämpliga objekt verkar ju aldrig vara svårt, särskilt om man gör som undertecknad, gärna köper på distans.

Här avhämtas en enägar-Stanza, avställd sedan 1998…. På pappret det ultimata objektet , men som du säkert förstår, allt är inte guld som glimmar. I just det här fallet hade råttorna invaderat maskinen och gått lös på diverse mer eller mindre viktiga delar. En växelspaksdamask är ju inte hela världen men när elsystem och värmepaket även fått ge vika ja då känns det tygre. Toppa det hela med den olidliga odören av råttexkrimenter så har du bilden klar för dig. Just det där med doften kändes nästan mer oöverstigligt än det där med uppätna delar. Så numera vilar ”hon Stanzade en sommar” på skroten.

”Tillbaka till ruta gå”.

Cirkelresonemang och tvångsäktenskap…

Föga anade jag igår när jag satt vid tangentbordet och knåpade på gårdagens text att så mycket skulle kunna hända bara på nått dygn.

Nåväl för att göra en lång dag, som ännu inte nått sin ände, lite komprimerad så hände det sig inte bättre än följande;

10:45 Vis av tidigare krångel att jaga hyrbilar med någon dags varsel tog jag det säkra före det osäkra och bokade Statoils Internetbil så jag kan ta mig till jobbet i morgon. Avhämtning satt till kl 19:30 vilket passar ypperligt så man hinner hem innan samma tid dagen efter.

11:45 Blocketspaningen lyckades detektera en potentiell kandidat, en Svart Nissan Micra anno 1989, telefonpåringningen gav vid handen att det rörde sig om en 90 årig farbror som beslutat sig för att köpa nytt efter 22 år vid ratten på denna. Prissättningen antydde att det kanske inte skulle vara direkt Mint condition men ändå brukar ju nybesiktade enägarbilar omges med nån form av mystisk ”air”.

12:03 Inhämtande av registerutdraget verkade lovande, allt under kontroll, ett par bilhandlare som första ägare och sedan herr A i Kungsör. Just Kungsör tillhör väl de platser där jag inte direkt hängt mången afton eller dag heller så det blev kartstudium, att nu mannen dessutom verkade bo ute vid Mälaren verkade ju än mer lovande, liksom en smula guldkust och strandläge. Snabbt förhandlande med min numera ganska luttrade hälft som förmanade om att jag måste allt vara åter kl 15 då hon behövde bilen.

13.15 Hellsike va Kungsör verkar vara komplicerat – har gamla E4’an bara upphört att existera genom staden?

13:19
Google Maps, jag säger bara Google Maps

13:23 Ska det verkligen gå att köra bil där?

13:25 Japp det fanns även nått bakom den kröken, ett sommarstugeområde i bästa efterkrigsstuk, tänk sportstuga, tänk missad modernisering. Och där en Nissan Micra, Svart, ganska medfaren, bucklig och ja reserdelsdonator.

13:26 Jo vet du va, jag försökte starta den men det händer inget…. (hade väl varit trevligt att få veta innan jag åkte 14 mil.!)

13:27 Vägen hem går allt fortare även om hastigheten är den samma – frågan är om det är just det faktum att man inte behöver ta in någon ny information som göra att man upplever som kortare, alltså att hjärnan får tid med att vila?

14:37 Biltema – Check!, Sopkvast – Check! Hemma – Check!

15:30 Nytt objekt funnet på blocket, i samma stad, skattat och besiktat – Men varför svarar inte säljaren?

15:33 Fortfarande inget svar?!, det har ju gått minst TRE minuter sen jag ringde, hittar han inte telefonen eller? Bäst att lämna telesvar oxå….

15:57 Kan lika gärna ringa på den andra bilen i grannstaden istället, men hur var det nu skulle hon vara hemma i helgen eller va sa hon i tidsdags…?!

16:07 ringer väl igen till grannstaden, fick svar, inte hemma men på MÅNDAG kan jag kolla… Taget i brist på annat

16:16 Nu svarar han med objektet i stan, typiskt att hälften eller ska vi säga tvåtredjedelen hunnit åka. Han kan inte visa bilen innan kl 20! Förklarar att det var tråkigt men att det inte hjälper mig direkt eftersom jag hämtar hyrbil kl 19:30 och följaktligen inte behöver köpa hans bil då.

16:19 Kläcker den eminenta idén att smsa säljaren till bilen här i stan och säga att jag tar den osedd för en tusenlapp mindre och hämtar den kl 20, måste dock ha svar inom 11 minuter då det är deadlinen för att boka av hyrbilen.

16:21 Affär på sms, nå återstår bara väntan på att han ska komma hem så jag kan avhämta – – –

20.11 Efter att ha fått utforska hemstadens mer perifera delar, ja faktiskt delar jag aldrig fått för mig att besöka tidigare så stod hon där – René. Låt mig presentera René min Citroen BX Millisime anno 1993, blott 8500 mil på sitt samvete och två ägare, eller tre om man nu ska vara petig.

Vårstädat och klart – eller tomt och oklart?

Oj, eller kanske Oj oj oj va livet blev komplicerat utan bil…

Japp, jag erkänner efter 600 mil med Taurusariusen så pallade inte ryggen med mer av dem amerikanska pinnsoffan, för att inte tala om den jänketypiska avsaknaden av väghållning på de smala kostigarna på gränsen mellan närke och östergötland…

Så om söndagen uppenbarade sig någon villig att fortsätta gunga längs vägarna… och visst jag fick igen vad jag gav för bilen så det var väl säljläge…

Hade jag dock varit en smula mer taktisk så borde jag väl ha sett till att skaffat en annan bil INNAN jag beslutade mig för att byta åkdon. SÅ nu sitter jag här och biter på de stackars naglarna eller ska jag säga de stolta resterna av den där biten längst fram på fingrarna ty det finns inte mycket hårt kvar att gnaga på…

Läget är alltså följande;

Bilbehov; ja – 13 mil om dagen fram och tillbaka till jobbet närmare bestämt

Kravspec; för stunden lättövertalad, men fick man drömma, 4 x A läs ABS, AC, Airbag och Automat alltsammans gärna paketerat i nått 80-tals skal, så svaret är ”Dream on”.

Kandidater; ja det finns 4906 bilar under 5.000:- på blocket just nu:-) eller rent av 11494 att välja mellan om man sträcker sig till 10.000:-….

Min ”mest efterspanade lista” på¨ovannämnda tillhåll på nätet;
En Nissan med 12000 friska mil på mätaren och en-familjs ägarbild
En SAAB i Cirkonblått och trevlig historik
och
En Audi med den eminenta kombin nötbrunt skinn och pärlemorlack… Svårslaget om det inte vore för en och annan defekt.

Nåväl den som lever kan följa mina umbäranden här på webben

Vördsamt,

Eder Skriftställare

Söndag morgon kl 04.37

Vaknar med ett ryck men den där blandade känslan av resfeber, en stor dos nyfikenhet och nån form av skräckblandad förtjusning. Att köpa bil osett på telefon har ju sina fördelar respektive nackdelar…

På fördelskontot; det går snabbt, det ger nått att se fram emot och framför allt- det ger ingen möjlighet att vela. Köp eller inte.

Å andra sidan; osäkerheten i form av vad har man köpt, finns någon bil att avhämta när man kommer dit? För att inte tala om det faktum att man hinner ju bygga upp förväntningarna i förhållandet tiden i kvadrat eller nått;-)

Nåväl, dagen har börjat, tåget mot kungliga hufvudstaden går om mindre än 4 timmar…

Ja just ja, vad det är för bil? Jo tack en grön:-) Fortsättning utlovas under dagen

Ny adress, nya möjlighet men givetvis INGEN bil!?

Minnesgoda vänner och besökare av bloggen drar sig säkert till minnes en del bilder från parkeringsplatsen och garaget där vi bodde, bilden på Ingol exempelvis.

Tills saken hör att min kära sambo, ja hon som bestämde att vi skulle skaffa den där silverfärgade 9000 CSE’n som inom familjen fått det stolta namnet Archie. Ja just hon, hon fick för snart två månader sedan den eminenta idéen att vi borde flytta och det snarast… Ja det bar ju sig inte bättre än att en oss närstående fastighetsägare var till att förvärva ännu ett hyreshus där det till allas förvåning dessutom fanns en ledig lägenhet… När det dessutom konstaterades att det även skulle finnas en garageplats i eget garage så till sägaledes, ja då var det bara att börja skaffa flyttkartonger och det asap.

Så nu har jag äntligen fått tag på ett garage i centrala Örebro men som Bruce Springsteen redan konstaterat ”With every wish there comes a curse” ja i det här fallet så är det givetvis i form av att hela garaget nu är fullt av diverse överblivna möbler som ska hanteras på nått vänster, ett brådskande behov av att byta handbromsvajrar på den kära Archie och som en slutlig liten petitess – jag har förstås ingen bil att förkovra mig med…

Så det är bara att börja lära sig hur bussarna går på den här sidan stan:-/

Rättvik ut – Ingol in och ut….

På bilfronten har det hänt ett och annat.

Rättvik, min trevliga Saab Griffin anno 1993 blev lite åsidosatt när väl Archie kom att stå på P-platsen bredvid. Nånstans växte känslan av att ha två liknande bilar blev lite… lite, ja vad ska jag säga, tråkigt. Känslan blev till slut för stor och det blev annons på Blocket…. Priset, ja det blev väl lägre än vad jag gett för bilen men visst den fick ju slita ont i drygt 8 månader utan mankemang.

På samma sätt så infann sig den där våndande klådan av att inte ha någon bil och vips fanns en Audi 90 i nått av de fulaste i lackväg jag sett på länge…

”Snabb” resa i bästa kommunalåkaranda, Bussresa från Tulpangatan, till Örebro Central, Tågkompaniet till Gävle och där X-trafikens buss till Hedesunda. allt på 4 timmar mitt i skolavslutningstider. All heder till säljaren på Östlund i Hedesunda, otrolig serviceanda och raka puckar. En helt klart hedervärd säljare, rekommenderas varmt om du funderar på att köpa bil eller Transportbil!

Men som så ofta, när man väl hittat rätt, så dyker det upp nått som är mer rätt och där är vi nu…. utan bil men i väntan på att få hämta nått lite mer speciellt…..

fortsättning följer helt klart…

Ett par veckor med Nicotin

Egentligen ligger den här historien i lite fel kategori, ”bilar man minns” för är det något som NCT inte lär vara så är det just en bil man minns, SAAB 900 tillhör väl inte bilarna som riktigt etsar sig fast i medvetandet hos envar som svensk:-)

Historien om varför det blev en SAAB 900 anno kvalitetsmärket 1988 ja det är nog bara slumpen som kan vara faktor. Eller ska jag säga – billöshet och frustration?

Tiden sedan Maronne så opassande fick sin nya stationeringsort och tillträdande vårdnashavare hos Volvodoktorn har varit omtumlande. Familjen har ju visserligen en Sungreen Beauty i form av vår 9-5 Griffin (Robin), men det går mig en smula på nerverna att behöva förlita mig på att den ska vara tillgänglig.

Såååååå åter till historien, via blocket – var annars, fann jag en Saab 900i som redan varit inne hos farbröderna med rosthammarna och överlevt synbart bra – Inget ”Bra att veta” som skvallrade om kommande krämpor i form av Länkarmsfästena pockade på uppmärksamhet eller annat sånt där rostigt.

Däremot fanns det fina saker av lite mer slitagenatur, bromsbelägg som var helkass, taskig handbroms, ojämn bromsverkan fram och en spindelled nedre där fram. Ett klipp för en uttråkad och understimulerad själ som undertecknad, tillika väl prissatt och med ett bra tidsspann innan körförbud skulle inträda….

Det blev affär i Linköping och resan dit företogs ståndsmässigt med Satans Anhang och Co (järnväg alltså). Lagom mörkt var det vid avhämtandet och om vanligt givetvis så fick jag några tips i form av att värmen visst sagt upp sig…. Nice att köra 12 mil i januari med termometern parkerad i häradet runt -6 grader. Men men hem kom jag och felsökningen var som alltid när man skruvar nya bekantskaper förvirrande. Varför i hela friden ska man ta bort högtalaren för att kolla om värmekranen funkar? Och inte minst varför går det att sätta tillbaka stagen i fel läge och därmed låsa reglage och värmekran? Svaret är så klart för SAAB kom på det…

Nåväl, lite skruvande blev det och jag kände mig riktigt stolt, nästan lika mallig som när jag skaffade min Amazon av Dubergs långt innan körkortet var bärgat, nån känsla av att gå igenom det där som alla andra gått igenom tidigare, liksom bocka av att man klarat det – ett värdighetstest eller diagnostiskt prov i vuxenlivet.

Nackdelen med att skaffa bil bara för att bocka av och kolla att man klarat är så klart att engagemanget räcker bara så länge det finns något att göra, så när besiktningen var avklarad och bilen genomskruvad ja då kände jag bara Fy *fnytt* va tråkig bil och så erbarmligt jobbig att åka, inte gick stolen att flytta så jag kunde sitta bekvämt. Sista spiken i kistan blev när jag åkt till Munkfors en dag och jag kom hem ledbruten och uppgiven – blocket nästa!

Så nu är jag billös igen, men man borde ju ha en 9000…. kanske en tidig bara för att varit med om industrihistorien

I väntan på bussen

Världsläge; Billös

Sinnesstämning; uppgiven men framåtblickande…

Temperatur; Byig kraftig vind och några kämpande plusgrader – snön i klart underläge.

Ja så var det städat och tomt i bilhänseende. Maronne avvek under lördagen mot Högsäter och VolvoDoktorns vård. Det ska erkännas att det var inte helt enkelt att skicka iväg henne. Har ju haft 760’n som backup och leksak sedan 2006 och är nog ganska säker på att jag aldrig lär hitta en likvärdig till denna.

Så nu är Billösheten ett faktum….

Djupfryst och lätt bestulen

Maronne – ja den kära 760’n anno 1990 klädsamt moderat högerlagd ska ju ut på äventyr inom kort…

Så det var ju dags för att väcka henne ur vinterdvalan igår kväll. Termometern parkerad i häradet runt -10 och beckmörker, 5 centimeter kornig nysnö och allmänt fruset.

Scenario; ta dig in i bilen, starta, varmkör och ta dig hem till Storstaden.
Mental inställning till projektet; en Baggis – startar garanterat och ingenting kan gå fel….
Utfall; blev ett och annat förflutet mindre övervägt ord över mina läppar.

Ja som alltid när man är stressad så går allt lite sämre än planerat;

*Att bilen givetvis var gravt infryst och därtill lyckades gå i baklås på förardörren var väl ingen högoddsare men ändå oväntat med tanke på att jag gjort denna manöver ett par gånger varje vinter som jag varit vårdare till denna skönhet.

*Att det var lufttomt i vänster bakhjul var däremot mindre vanligt med tanke på att däcken är fräscha – dessutom av ett inte helt okänt men numera tvivelaktigt fabrikat med ett namn som är mycket Svenskklingande trots sin Kontinentala tyska ägare

*Att bilen skulle fortsätta med egenheten att fortsätta gå i baklås var ju bara för troligt.

Saker värda att nämna; tja någon klåfingrig och säkert väldigt behövande har lagt rabarber på extrauppsättningen med fälgar med tillhörande usla blankslitna sommardäck som jag starkt vill minnas att jag ägt till denna

Sensmoral; Ha alltid ett välpumpat reservhjul i bilen och ät aldrig gul snö