Hoppa till innehåll

Kategori: Billöshet

Inlägg där våndan av att vara utan objekt att lägga energin på,

Ännu intet nytt på bilfronten….

Nu när höstluften så smått börjar skvallra om att cykling inte är en sysselsättning ämnad för dem likt mig är frusen av sig, ja då är det väl dags att summera sommaren 2017. Som den minnesgode läsaren säkert direkt reflekterat över så har det ju varit påtagligt tyst på vagnparksansvariges inlägg en längre tid. Och visst, det är inte lätt att koka soppa på den där väldigt urlakade spiken som vi lagt i kastrullen nu i snart 1000-talet dagar…

Därmed inte sagt att det inte varit nära, så nära att jag de facto fått göra två resor till Västerås för att först torrsimma i en Mercury Grand Marquis

Kommentarer stängda

Körjournal?! Håller man på med sånt än?

i mitt bilägandes barndom så förde jag körjournal, ja ni vet en sån där sladdrig litet tunt häfte där varenda liten tankning pliktskyldigt plitades ned med mätarställning, körd sträcka och tankad mängd. Inte för att det fanns något lagmässigt krav, men för att det liksom bara kändes lite mer vuxet att föra bok på utgifterna och antalet mil som tillryggalagts sedan senaste visiten vid pumpen.

Inspirationen kom säkert från farsan med ett förflutet som glassbilschaufför så föll det sig väl naturligt

Kommentarer stängda

Vägmannaskap – en dygd allt mer på utdöende.

Hela min uppväxt präglades av att Bilen var kommunikationsmedlet. Kanske var det tack vare att farsan körde glassbil, eller så var det just att i Nora där jag växte upp så var bussar inte direkt det naturliga sättet att förflytta sig. Rent kan det ha varit semestrarna med bil och husvagn som liksom valsade fast och cementerade in Bilen som det  naturligaste av sätt att förflytta sig.  Och visst, det blev ganska många upptäckarmil i bil varje sommar, oftast med Jugoslavien som vändkrets innan det bar hemöver igen. Hemvägen givet en annan sträcka än nedresan, för så ska det va, sa farsan.

Många av resorna sätter än idag någon form av ”minsta-nivå” för vad som är  möjligt, korsa Budapest i rusningstrafik – inga problem, ta sig upp till Gross Glockner, been there and hab’ der aufkleber, Rhen-dalen med den Lorelei *gäsp* och listan kan göras

1 kommentar

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite

Kommentarer stängda

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.