Jävla Passat-j*vel

Det ska erkännas, ibland känns det som om måttet vore rågat….
Jag förlitar mig numera på farsans gamla Passat a.k.a. Diesel-Doris som min vardagliga partner i trafikvärlden. I mitt fall så har jag en viss hatkärlek till fordonet i fråga, hon är visserligen stark som en ardennerhäst och hennes uppsyn gör det lätt att förtränga behovet av att ge henne tillräcklig omvårdnad och därmed låta henne lösa allsköns av allehanda transportbehov i ur och skur…

Å andra sidan så tycker väl en och annan miljöpartist att hennes fotavtryck bör beskattas likt att varje dygn hon står på uppfarten givet ska beskattas som om stackars arbetslösa och tillika icke a-kasseavlönade lilla jag ska betala skatt som om hon vore gjord av ädlare metall än väl förzinkad plåt och kompositplast…

I en mild förhoppning så har jag förlitat mig på att Opus bilprovning skulle hjälpa mig att välja, ett knippe anmärkningar av allvarligare karaktär så kunde jag givet se ett scenario där Diesel-Doris får respass och ett återfödande som en stålhylla eller trädgårdsmöbel. Redan i fjol trodde jag på vinst, men bromsarna gick igenom med notering om liten anläggningsyta.

I år hoppades jag på storslam i form av luft i bromsarna och milt rostskador skivor, men icke – bara en notering om fel för på blinkerslamporna fram och en not om att batteriet inte var fastskruvat… så vi förlänger kontraktet 365 dagar till… *suck*

Så var 2015 lagt till handlingarna

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…

Opel – ett bilmärke som saknats i min ägo

Tittar man lite hastigt genom min lista över bilar som passerat min ägo, ja hittills finns 69 poster i listan så saknas faktiskt Opel med i förteckningen. Inte för att jag inte haft möjlighet att bekanta mig med produkterna från Rüsselsheim, under några vackra månader 2002 hade jag äran att korsa landet i en Vectra V6 (SEY228) som tillhörde min vän ambassadören.
Och om jag verkligen anstränger de ”små grå” så finns en ständigt gäckande Senator av 85 års modell i nån guldmetallic (CZS???) som jag var fast besluten att förvärva då som nybliven högskolestudent. När väl pengarna fanns tillgängliga ja då var vagnen såld av mannen från Balkan som lovat att hålla bilen.

Kanske var det just denna malör att det aldrig blev nån affär som gjort att Opel liksom inte varit ett realt alternativ, eller så är det bara så att slumpen inte tagit mig i den riktningen.

I somras hittade jag dock ett vettigt alternativ, en en-ägarvagn anno 1980, 3996 mil(!) som dessutom verkar stämma vid alla kontroller. Kruxet eller ska vi säga kruxen för det fanns flera saker som satte stopp för affären, såsom vandaliseringsskadad lack, en milt sagt oengagerad god man som höll i försäljningen med en verklighetsuppfattning som rimmade illa med skicket kontra begärt pris och nu ett försäkringsbolag som nu valt att lösa in bilen i fråga….

De flesta andra hade väl kastat in handduken vid det här laget, men på nått sätt kändes väldigt konstigt att en Opel Rekord 1980 med en så god potential skulle behöva gå till de sällare jaktmarkerna på en teknikalitet såsom repad lack, så jag ringde upp skaderegleraren och pratade bil och till min förvåning, karl’n visade sig vara opelvän och lovade att bilen iaf kommer sparas och säljas till nån seriös bilvårdare!

Köpa bil – ett sätt att få nya upplevelser

Ibland går allt bara så där fantastiskt fel….

Javisst, jag hittade en Landy Freelander, priset var väl visserligen moderat men det är ju alltid svårt att sätta värdet på en 15 år gammal bil med diverse besiktningsanmärkningar.

Långa historier brukar ju oftast sammanfattas i korta ordalag, så blev även mitt ägande av denna vagn, ty efter 4 mil packade bilfan ihop med rejält varmkörd motor som resultat, även känt som typisk LandRover-sjuka. Resultat – smält plast överallt, ingen kompression på två cylindrar och en kostsam bärgning….

Ska jag tillägga att varje körd mil kostade mig 2000 kr?!

Sixten har lämnat garaget

Då var det dags att summera mitt liv som Opel-ägare.

Och konklusionen kan nog kokas ned i ett sammanfattande ”ganska tråkigt”.
Bilen i sig var ju ett unikum av om omvårdnad bortsett från reporna i lacken. Inte ett märke under den, bultarna i framvagnen bar fortfarande elförzinkningen med en sån glans jag svårligen trodde kunna vara möjlig. Men bilen hade ju levt ett liv i samma garage fram till min avhämtning i oktober i fjol.
Ägandet i sig bjöd inte på några överraskningar alls, vilket kändes lite konstlat tråkigt, inte minsta hostning, eller ens glapp i någon kabel.
Mitt underhåll inskränktes till att jag bytte torkarblad på strålkastarna—-

Så när väl den lycklige köparen väl kom och hämtade vagnen – internt kallad sixten, så var det inte utan att jag funderade på vad jag gjort…. en sån bil lär jag svårligen finna igen… men ACK va tråkig den var….

Ekonomiskt sett så var det väl ett nollsummespel på sista raden, inköp, frakter och besiktningen kostade i runda slängar vad jag fick tillbaka. Men vinsten för mig var väl att slippa en bil som jag faktiskt inte kände mig hemma i

Då var det klart – Opel’n Sixten har fått ny ägare

När väl tvivlet sätter in ja då är det inte så mycket att göra nått åt… Eller som min ingifte morbror lär ha sagt nån gång. När man bestämt sig för att sälja, ja då är det lika bra att sätta ett pris ingen kan stå emot.

Nu blev det väl vare sig till ett superlågt pris men för den delen inte heller någon långdragen försäljning om man nu ska vara ärlig. 6 timmar tog det innan pengarna fanns på kontot, även om bilen ännu ej lämnat garaget. Vädret gör det ju inte helt optimalt att förflytta en vagn av sådan kaliber direkt, drivsnö och 4-5 grader kallt…

En reflektion dock, den här gången var det hela spektret av potentiella köpare;
De Lokala som lätt kan komma och kolla men väljer att säga att vi tar väl det nån dag, De Nyfikna och initierade som ställde intresserade frågor och analyserade mina svar,
Den Bildsamlande, som trots 38 bilder på bilen på nätet vill ha ytterligare 20-30 bilder på saker som den kan anta är sämre än va jag sagt,
Tidsfördrivaren som givetvis de som bara ringer för att fördriva tiden och kanske snacka lite bil.
Just den sistnämnda skaran vet jag inte om de själva vet med sig varför de ringer, om det handlar om att har för mycket tid och tror att säljaren gärna berättar historien om bilen tillsalu för femtielfte gången bara för att. Ett tips från min sida om Du nu känner på dig att du tillhör den där skaran, ring Inte dag ett, eller ska jag sträcka mig till vecka ett. Med lite tur hinner vagnen bli såld och jag som säljare kan fokusera på de som verkligen vill köpa. Igår hann jag dessbättre bara med 4 av Er, men ack vad trött jag var på att berätta samma historik, höra samma kommentarer om att ”ja det var ju synd att det inte finns papper på…” ” ja gud va de kunde rosta….” och allt där i mellan.

Låt mig presenter – Opel Rekorden ”Sixten”

Opel Rekord 1980, en-ägarvagn med känd historik, vid inköp 3996! mil på mätaren. Avhämtad på Svenska Bil i Akalla och körd direkt till Opus bilprovning i Örebro. Där uppvisad inför en lyrisk besiktningsman som bara stod och häpnade över det underbara skicket sånär som på den repade lacken. Jag trodde aldrig att en besiktningsman ärligt skulle vara så begeistrad över en bil, men som han sa, ”sånna här bilar finns inte idag, det var knappt de ens fanns 1983”

Nu i vintervila med ytterligare 50 mil tillryggalagda i makligt tempo, i stillhet och med ett värdigt lugn:-)

Dags att summera bilfördelningen

Så här när höstmörkret verkligen tränger sig på så tyckte jag det kunde vara läge att summera vad jag faktiskt ägt i bilväg, det kändes liksom på sin plats

Volvo 15 (480’nroligast men den högerstyrda 760’n är den jag saknar)
Citroen 9 (inga bilar som lämnat något större intryck)
Audi 9 (trevliga bilar som kändes som en del av mig)
SAAB 8 (det går inte att bortse från Griffinbilarnas speciella charm)
Ford 6 (Taurusen och Ambulansen värda att minnas)
Skoda 5 (Från underdog till budget audi, de äldre bilarna älskar jag och saknar)
VW 3 (Tråkigt)
Fiat 2 (80-tals ikoner med massa charm)
Nissan 2 (Exa’n minnesvärd och med personlighet, stanzans motsats)
BMW 2 (Mitt körkort satt alldeles för löst)
Cheva 2 (Nja, det är inte mitt märke)
Pontiac 2 (knappmani och massa gimmick men inget innehåll)
Lada 1 (Tillyxat och grovhugget, känslan av en vagn att korsa taigan med)
Renault 1 (Småfranska på gott och ont)
MB 1 (Stjärnans glans har falnat
Lancia 1 (Som klippt och skuren i Palermo-svart)
Opel 1 (denna har ej landat på gården än men är betald)

Summa 70 st

Mot Gräfsnäs…

Mitt bilköpande trycks i mångt å mycket ha gått i stå. Inte för att idéer och objekt inte har lyst med nån frånvaro men det har liksom inte fallit på sin plats. Har det inte varit för dyrt, så har det varit för dåligt, eller för tråkigt eller bara allmänt fel.
Sitter just i skrivandets stund och upplever Tågsverige i ett nötskal, kopparstöld mellan Örebro och Arboga som gör att tåget blev minst 30 minuter sent bara på den enskilda sträckan….
Nåväl siktet inställt på en enägar-pontiac där säljaren köpt bilen ny i Utah 1993. Om bilderna håller vad det lovar så kan det tänkas bli affär, om nu tåget tar mig hela vägen till Alingsås i tid till bussen mot Gräfsnäs….

Det SAABSKA året fortsätter?

Som utlovat avlägges härmed rapport från inspektionen av en en-ägar 90:a från 1987, tämligen sent uttagen dessutom.

Säljarens beskrivning; en mycket vårdande ägare, nån lätt rostfläck, bilen har stått i samma garage hela sitt liv. Tvättad frekvent – i princip efter varje längre körning

Av mig uppfattat skick;

Mindre bra; begynnande rost i vänster länkarmsfäste, intryckt skärmkant höger fram; rostangrepp i hjulhus vänster bak; Dörr höger dörrblad knäckt. Lappad inredning, lappade golvmattor, innertaket släppt, mögelangrepp instrument och inredning, obesiktad, oljesöl motor/växellåda
Positivt; komplett, välvårdat lack, ny kylare, bytt avgassystem, en-ägare på pappret, i övrigt kurranta dörrar,
Frågetecken, på garagegolvet , under motorn, låg en massa tidningar som var fuktiga/oljiga, det saknades kylarvatten i exp.kärlet?

På det hela taget ett trevligt objekt, sitter själv och funderar på om jag gjorde rätt när jag inte slog till:-)