En av fastighetsägarna i stan, Ja en av de stora, verkar i en lågmilat Kangoo-derivat i vagnparken. Det var inte utan att jag fick gnugga ögonen när denna idag särling passerade i trafikflödet härom veckan.
En stor eloge till Behrns fastigheter som alltjämt har kvar denna i stallet. Ett sann kulturgärning helt i klass med att vårda god arkitektur!
Att den utrotningshotade SAAB 9-5an just är på väg att utrotas känns fullt logiskt. I alla fall när man tittar på det här exemplaret. Lackerad i den härligt NötBrons-metallicen som idag är allt för ovanlig. Vet inte om jag vill ge en eloge till ägaren? Besiktningen lär väl inte ha åsikter om härlighetens existens. Den rulla genom besiktningens nålsöga trots rostmaskens bett på dörr, baklucka och hundben.
Man kunde väl möjligen hoppats på att just den bilen i den lackeringen skulle fått vara aningen mer rostfri dock.
Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.
Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.
Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?
*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.
Tre gula och en röd… Får se om ägaren hörsammar uppmaningen… Eller om möjligen det blir bärgaren som får tycka ut….
Summerar utrustningslistans priser.
Med ett så rastlöst sinne som bevisligen mitt är, så är svängningarna frekventa. För typ tre veckor sedan kämpades med att få hem en förbedad Ford. Ett auktionsfynd(?) från bilias outlet-cirkus. Sedan dess har turerna varit flera. Eller ska jag säga lappkasten?
Bara någon dag efter att Forden stod på gården, ja då fick jag via en kollega nys om en annan sjuklig patient. I praktiken faktiskt årsbarn med eländet jag just hämtat med. Men väsensskild till sin natur. Tipset var på en flakbil och därmed mer av arbetshäst. Lägg då till att den dessutom var med en på pappret undermotoriserad Dieselrova. Nu har dock den inte blivit till salu. En trasslig historia i form av att den drabbats av ohälsa utlånad till någon i en helt annan del i landet gör det liksom lite strandad här. Utsikterna att boka in den på verkstad för en kostsam diagnos ser väl inte allt för godartade ut. Men det är där det står och faller nu. Kommer man bärga hem bilen till Västergötland, en nätt sträcka på 18 mil. Eller kommer man kasta in handduken och låta någon annan ta vid?
Jag har vän av ordning fråga, ja om det blir det sistnämnda är jag kandidat? Magkänslan säger som mannen i duetten i Nile City ”-Ja för skråen”. Logikkretsen i skallen säger att jag redan har för många leksaker och inte får plats med ännu ett plåtschabrak.
Men på tal om det där med logik eller magkänsla. Tror nu inte att flakbilen varit enda saken som passerat mitt medvetande. Nej, och här håller jag det faktum att jag alternerar som hundvakt om dagarna. Ty hade jag inte fått spankulera fritt i området hade jag aldrig sett att det stod en välmotoriserad leksak på en av uppfarterna.
När jag efter lite funderande insåg, den verkar stå långtidsparkerad. Ja då var missionen ett faktum. Här måste bara undersökas. En kortare hälsning på papper, ett par dagar av väntan och historien började klarna. Ägaren hade bytt biltyp och valt det moderna i att åka Elbil. Ja när jag tänker efter inte omöjligt att jag nog råkat se bilen och rent av skrivit något här. Nu har ett par tre år passerat. Bilen blir väl inte bättre av att bara stå. Men beroende på marknad och modellen tror jag inte den ryms i leksaksbudgeten direkt. Men att fönstershoppa har ju sin charm, Speciellt nu när jag summerar ihop posterna i utrustningslistan landar prislappen ny närmare halvmiljon-vallen.
Nu var dessa två snedsprång på intet sätt unika. Hustrun skulle nog säga att det snarast är så varje vecka. Jag själv märker väl möjligen inte alla utsvävningar. För för mig så är det ju bara att utforska vardagens små förunderligheter.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.