Nån gång på det glada 80-talet, ja då när biltillverkarna månade om sina kunder. Då damp Volvo-tidningen Ratten regelbundet ned i brevlådan hemma hos oss. Ja även Volvos tillbehörskatalog ramlade in årligen och utgjorde det lilla universum som utgjorde ekosystemet runt en Volvo-familj.
Så här i efterhand har jag förstått att det samma gällde för de flesta bilmärken inklusive Sovjetimperiets satelliter i form av VAZ-Lada. Men där och så så var det bara Volvos sfär som nådde mig.
Ett ständigt mantra som upprepade sig i Volvo’s indoktrinerande hjärntvättande propaganda var just att det fanns inget alternativ till Volvo Originaldelar och Originalservice. Även om den senare kom att få något tillmäle som anspelade på konstlat rabatterade priser. I annonserna fanns ett mantra som löd i stil med, ”byt inte bort din Volvo bit för bit”.
I vår familj var det inte tal om någon märkesservice. nej skruva bil gjorde man på egen hand på uppfarten, oftast en lördag. Reservdelarna beställdes från Linköping. Ty något varuhus från Plojtema hade inte nått gnällbältet ännu. Grannarna gick gärna samman och lade en stor beställning på allt från, tänddelar, kamremssatser, vattenpumpar, lampor, oljor och filter. Därtill gärna någon kul styling finess bara för att ge bilen lite nya features. För näthinnan kan jag se den knappstyrda öppningen av bakluckan på får 244 som annars krävde att nyckeln skulle nyttjas.
Men just det där med, att bilen så smått skulle upphöra att vara en Volvo i takt med att saker byttes. Ja sånt det har fastnat i sinnet. Ja så pass mycket att jag alltjämt idag har svårt att inte leta originalprylarna när det väl handlar om att serva eller reparera en Hisingstraktor. Ja visst det är dyrare – men vem vill byta bort sin Volvo bit för bit?