Att garaget är något av ett ständigt sorgebarn, är ingen ny insikt. Vare sig för mig som spekulerande ordmästrare här på bloggen. Ej heller för dig som är frekvent och förslagsvis minnesgod läsare av den samma.
I brist på åkdon att lämpligt härbärgera i garaget så verkar det automatiskt återgå till en typ av Buffertzon, en överfyllnadsyta, eller helt enkelt en mellanlagring för allt sånt som är påväg just mot andra såna platser där det lämpligast ska husera.
I helgen var det så dags att börja stämma i bäcken. Eller kanske mer att evaluera sakerna som ni råkade finnas i garaget och framför allt besluta deras vidare öden.
Systematiskt fick den gamla avpolleterade platt-tvn av generation ä, eller rent av mycket ä och en handfull minst lika omoderna bildskärmar av formatet 4:3 respass. Likaledes en kader av allmän elektronik med ursprung all sån där krafs som ens internetleverantör behagar ”hyra ut” för att när den är obsolet överlåta på kunden. Ja allt för att slippa sitt återvinningsansvar kan man ana.
En samling gamla tomma sprejburkar, någon cykel, eller kanske blir det slutligen kanske två, lite beroende på dagsform. Eller mer korrekt, beroende på om det går att få ihop navet. En Grammofon som vid mottagandet av donationen var fräsch. Dock inte längre sedan ett fall från en meters höjd gett en helt ny estetisk uppsyn…. Men även en kavalkad av biltidningar, ja tekniskt sett dubbletter om man nu ska vara korrekt. Ja listan blir bara längre ju mer man funderar. Så det mina vänner – det är så det blir när det finns en buffertzon där överflödet kan få husera – i väntan på att det ska bli något annat kul i garaget…..