För tredje året i rad så gästas vår villaträdgård en handfull gräsänder dagligen. Exakt hur det kommer sig att de hittat hit är för mig ett mysterium. Närmaste mindre vattendrag ligger minst någon kilometer bort. Närmaste sjö mer än 2 km härifrån ”fågelvägen”. Men när de väl är här så är de nog mätta och belåtna. Låt säga att foderkostnaden för änder i alla fall blir en 40 kr om dagen. Det första inlägget om dessa gäster finns här
Om sommaren 2021 präglades av Likströmsgeneratorer och en och annan militärcykel. Så verkar 2023 snarast ha fokus på fjäderbyten på grund av besiktning. Först ut var Trikålåren. Såhär halvvägs in i bytesprocessen så har den varit nervkrävande. Konstruktionen är ”fransk” till den milda grad att jag längtar till tysk standard. Härnäst ska Uncle Ben få smaka på snarlik behandling. Hen här har jag köpt såväl fjädrar som stötdämpare vilket förhoppningsvis gör det hela lite smidigare.
På tal om trikålårens tillkortakommanden – jag råkade få med drivaxeln ut ur växellådan. Nu finns ingen olja kvar i slutväxeln. Där och då var det ytterst nära att hela härligheten donerades till fordonsflytten. Existensen hänger på en skör tråd.