Månad: december 2022

Den ständigt gäckande TSVFS 1985:55

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att vi i detta land varit väldigt duktiga på att upprätta diverse styrdokument håller nog mången med om. Att myndigheterna av idag även har den goda smaken att tillhandahålla nämnda källmaterial via webben är fantastiskt.

Här för leden, ja ett par dagar seden så skrev jag ett litet inlägg om att det var 50 år sedan beslutet att införa kravet på avgasrening fattades. Sedan kom det att dröja fram till årsmodell 1976 innan kravet effektuerades på marknaden.

Just detta stela regelverk gjorde livet svårt för mången som hade ambition att få med sig en bil hem från utlandet. Ja så vida bilen inte var får årsmodell 1969 eller tidigare. Där och då var det kanske mindre påverkade. Men över tid, ja vi pratar in mot 1980-talets mitt. det var det klart begränsande. Mången av dem som flyttade hem efter avslutade studier eller arbetsposteringar kunde rimligen inte ta med sig bilen hem.

Som ett led i detta tillkom ett litet kryphål. Aja – ett undantag ska väl sägas som inte heller i praktiken var helt kostnadsfritt. Men om man som återvändande svensk eller för den delen migrerande utlänning ägt och brukat en bil i minst 12 månader innan återflytt så kunde denna få tas in som så kallad ”Flyttsak/flyttgods”. Själva dispensen gavs även en kod att inför i tekniska data på bilen i fråga. F97B.

I alla dokument som idag reglerar vad som kan räknas som flyttsak vid fordonsregistrering så står följande tillägg ”Anges för fordon som omfattas av föreskrifterna (TSVFS 1985:55) om undantag för vissa fordon för vilka vid införandet i riket medgivits tullfrihet”.

Just koden i sig säger egentligen lite olika saker – ett, den kom till landet via att någon ägt den vid flytt till Sverige. två – den uppfyller kanske inte gällande regelverk på en eller flera punkter. Tre, ett sånt här fordon får inte användas i yrkesmässig trafik.

Ganska vanligt är även att fordonet fått ännu en eller flera koder under tekniska data. Helt ovanlig är inte T31M  ”DISPENS FRÅN AVGASRENING FRÅNSETT CO-HALT VID TOMGÅNG (BENSIN) RESPEKTIVE RÖKTÄTHET OCH KÖLDSTARTANORDNING (DIESEL) (DISPENSAVGIFT 7000 KR)”

När man nu söker källorna till detta underlag så slås man av hur svårt vissa av dessa direktiv är att hitta, trots djupdykande i google’s svar få finns ingen sån Författningssamling att tillgå digitalt. Visst det kan ju påverka att Trafiksäkerhetsverket övergick i Vägverket som i sin tur delades upp i Transportstyrelsen och Trafikverket…. men nån j-la ordning får det väl vara i myndighet-Sverige kan man tycka?

Edit – riksarkivet levererar

 

50 år sedan beslutet om avgasrening på bilar i Sverige infördes

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att Sverige nog kunnat uppfattats som ett litet kavat land långt upp i nord det tror jag kan vara allmänt känt.

Den första december 1972 fastställdes SFS1972:596. Ja det må låta som ännu en i raden av författningar. Men tro mig, den kom att prägla mycket av fordonsflottans utformning i Sverige under lång tid framöver.

Jag talar givetvis om Bilavgaskungörelsen som slår fast att lilla landet i nord i praktiken inför samma regelverk från 1976 som Förenta staterna gör från 1973 års modeller. Vill man gotta ned sig i den exakta ordalydelsen med mer sentida referenser så säger

§4 Anordning som avses i 2 § första stycket 1 b skall anses vara godtagbar,

1. i fråga om personbil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1976 t. o. m. 1988 års modell samt lastbil och buss som vid sådan besiktning betecknats som 1976 eller senare års modell, om motorn vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande, som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater för prov med lätta motorfordon av 1973 års modell, avger avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 24,2 gram koloxid, högst 2,1 gram kolväten uppmätta som metan och högst 1,9 gram kväveoxider uppmätta som kvävedioxid, och om anordningen uppfyller hållbarhetskrav som i huvudsak överensstämmer med de krav som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater i fråga om lätta motorfordon av 1973 års modell,
2. i fråga om bil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1971, 1972, 1973, 1974 eller 1975 års modell, om motorn vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande, som fastställts av Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa för sådana prov, avger avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 45 gram koloxid och högst 2,2 gram kolväten uppmätta som hexan,
3. i fråga om bil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1970 eller tidigare års modell, om motorn vid tomgång avger avgaser, vilkas halt av koloxid ej överstiger 4,5 volymprocent eller, om driftstörningar hos motorn förekommer vid detta värde, det lägsta 4,5 volymprocent överstigande värde vid vilket sådana störningar ej förekommer. Förordning (1985:1117).

Intressant nog specificeras inte hur man ska nå detta, bara att det handlar om lägre utsläpp i körcykeln.
Att denna regelförändring aktivt kom att göra så våra nationella generalagenter stundom slet sitt hår för att klara att nå kraven står klart. att leda tillbaka en del av avgaserna i motorn för en andra förbränning var en teknik oftast kallad för EGR, andra försök bestod av att leda in frisk luft i avgaserna för att ett få till en efterförbränning och därmed minska koncentrationen (Pulsair och VW Sekundärluftpump exempelvis).

Andra importörer knöt näven i fickan och lät ibland sin frustration spilla igenom på andra sett. Här hämnat ur reperationshandboken till en VAZ/Lada utgiven av ett mindre svenskt förlag i Lyrestad. allt med behjälpligt stöd av den sovjetiske generalagenten

Det kan ju vid första anlick inte vara någon större sak, en lättare skärpning. Men betänk att denna lilla regeländring fick till följd att många spännande bilmodeller aldrig lyckades klara nålsögat. Än mindre att lågvolym-märken klarade av att få fram motorer som klarade kraven på bred front. Det skulle dröja långt in efter att vi gått med i EU som regelverket jämkades ihop och gjorde att om en bil godkänts i annat medlemsland så var de fullt tillåten även här.

Jag skulle nog även sträcka mig så pass långt att säga att hade Sverige inte valt avgaskravs-spåret ja då hade den mystifika ”air” som idag omger tilläggskod F97B ”Infört tillfritt / Flyttgods” aldrig uppkommit. Den som vill förkovra sig mer i detta rekommenderas en djupdykning i TSVFS 1985:55…

Men låt oss hoppa över egenheter så som Löntagarfonder och Proms som kom att vara på tapeten på senare delen av 1970-talet.

Lördag – motorlucka upp!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

 

Gathörnet där jag växte upp. här någon gång runt 1991

1982 flyttade jag och min familj in i en nybyggd villa i ett lika nyanlagt villakvarter i N. Turligt nog var inte alla villor från samma byggherre, så den där ultra-konformistiska uppsynen infann sig inte helt.

Säkert var det för att grupperingen av familjer befann sig i samma socioekonomiska stadie i livet. Barn, lagom mycket pengar till att tro på att köpa villa. Vi bör ju komma ihåg att detta var innan just avregleringen av lånemarknader och ränteavdraget var närmare eller rent av 100 %.

Av lätt naturliga skäl var vagnparken även den väldigt mainstream, farsan hade en ganska snart en dimgrön Volvo 244 i anno 1979, grannen Björn en röd 244, troligen från 1982 eller möjligen 1983. Royne, till yrket militär kom till kvarteret med en 142 anno 1974 i härligt brandröd som efter en tid byttes mot en ljusblå 244 GL från ’82. Lindströms åkte 245 en vit från 1981. Den möjligt udda jokern i leken var arbetsförmedlaren Ingvar, där vagnparken bestod av många vagnar med allt mellan Ford Granador och slutligen, då mot 1980-talets slut en Fiat Regatta. Eller ja, jag glömmer ju Yngve med sin Subaru Leone Stationsvagn… men Subaru-mannen var kanske undantaget i grannskapet. Noterbart är att vagnar från SAAB lös med sin frånvaro till fullo.

Om det är något jag minns, och i viss mån saknar från tiden där och då är fädernas ständiga bilskruvande. Ja det blev till och med ett sånt allmänt noterat skeende att uttrycket ”lördag – motorlucka upp” myntades. Just denna plantskola gav bilden av att skruva bil det var någon man skulle och kunde. Det är inte utan att jag kan sakna att grannarna inte var sena att komma med mer eller mindre goda råd om allsköns moment. Otaliga var förgasarrenoveringarna, tändinställningar, oljebyten och en och annan kamrem.