Ett av alla saker som verkade vare ett fynd förs. Men vid närmare besiktning visade sig vara nya men alldeles mjölkvita på insidan av glasen. Frågan är om det handlar om restångor från limmet som håller glaset till reflektorn eller möjligen är syran i kartongmassan som ångat och fastnat på glasets insida? Oavsett – med decimeterlånga tops och en god portion tålamod så kommer jag säkert kunna får bort merparten av immigheten på glasets insida..
Hösten är en ständig källa till impulser som får i alla fall mig utvärdera saker.
Vare sig det må vara om vädret kommer slå om och riktig kylig höst kommer bli ett faktum. Om bilinnehavet kommer överleva ännu en vända i saltlake, borde utemöblerna stå kvar framme, det är ju trots allt 13 grader varmt idag? Ja tvivlen äro många.
Än mer tvivlande blir i alla fall jag när inbetalningskorten för kommande säsongs olika medlemskap ska förnyas. Är det vettigt att vara med i en märkesklubb när jag inte har någon sådan bil? Är verkligen tanken på att tillhöra det inbitna skrået kopplat till märket, eller bilarna i sig som lockar?
Lägger man sedan till att tidningsprenumerationerna likaledes förfaller till betalning lagom till årsskiftet. ja då är paletten av fundering snart fullklottrad.
Jo jag är inbiten Print-vän eller Print-nörd det går inte att bortse från. Och visst, jag gillar tanken om att OK Förlaget och dess publikationer utgör någon form av underdog mot resten av branschen. Primärt då mot Egmont och Bonniers stora produktkataloger.
Men är det verkligen värt att lägga dessa 6-700 per titel bara för att. Vi Bilägare är nog svårare att släppa. I alla fall med tanke på att jag har så många i min samling. Men hur länge kommer entusiaster som jag ha råd. Att då ha intresset av att subventionera det oundvikliga förfallet av Print som media? Att förlagshusen gör allt för att kunna hitta nya Specialutgåvor/one-offs det är klart. För vilken märkes-vän med självaktning kan säga nej till specialnumret om sitt hjärtebarn? men den där stapelutgåvorna, the bread and butter?
Ja frågan ställs säkert på sin spets ju närmare förfallodag som respektive räkning kommer. Dagsformen säger att minst en tidning inte kommer få förnyat förtroende. Likaledes försvinner säkert ett märkesmedlemskap där till.
Det är inte utan att det känns en smula omvänt. Större delen av sommaren klagade jag på att det var lite för mycket av biltetris i vardagen.
Just där och då var källaren en naturlig tillflyktsort. Visserligen lite ostädad men fullt navigerbar. På senare tid så har dock källaren övertagit rollen av slagfält. Där litteraturansamlingen utgör naturliga hinder att överbrygga närhelst man ska förflytta något i denna labyrint.
Att nu garaget börjar upplevas som en fristad och nära på spatiös känns en smula ironiskt, speciellt eftersom jag alltjämt inte sorterat allsköns bråte som just belamrar garagets golv.
Frågan landar väl i – är det kanske dags att hitta något roligt att ställa i garaget?
jag tror intresset för mitt orerande med koppling till att förvara tidningar må vara snudd på obefintligt. Men hur som det finns mer att läsa här: https://www.niskakoski.net/tidningssamlandet-en-samlingssida/staende-eller-liggande-smaken-ar-som-baken/
Min lilla egenhet att sända brev till glada fordonsägare har stundom fallit mindre väl ut. Det mest famösa exemplet borde vara den stackars ägaren till en Daewoo.
I våras sände jag en hälsning till nämnde ägare och bad om att få ringa för att ställa några frågor. Mycket slående var att jag hann ringa en signal, presentera mig och sedan sa det klick. Nästa påringning landade direkt i upptaget, mitt nummer sannolikt blockerat och vips var alla chanser att få svar på mina funderingar lagda på hyllan.
Även samma vår hamnade ett, för mig och londontaxi-klubben, ”nytt” och okänt exemplar hamna på mitt fokus. En vacker dag kommer jag förhoppningsvis kunna bena ut alla spännande förvecklingar nämnda vagn givit det halvår som gått. Men det involverar allt från brevskrivande, mailande och snudd på skallgång men ambitionen att få tag på ägaren.
Men idag nöjer jag mig med att säga ägaren; ”Tack K, för att jag fick ställa lite frågor! Synnerligen spännande att få lära sig lite mer om hur det är att ha ett snart 40 år långt engagemang för en vagn”.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.