Förlåt om jag möjligen är en smula dystopisk. Det känns dock som om det börjar dra ihop sig till den perfekta stormen. Med skenande energipriser. Högtryck i ekonomin, krigshot och en avklingande restriktionscirkus. Därtill fastighetspriser och fordons dito som verkar vara som tagna ur kontext och reson.
Att nu även räntebanan förväntas behöva bli allt brantare, ja det är nog den perfekta annalkande stormen. Ja för vad händer när folk måste börja spara för att ha råd med sitt högt belånade dyra boende? Lägg där till att mången valt att finansiera sin bil med någon form av leasing. Ja då är det lätt att avbrutna kontrakt kommer kosta bilhandlaren marginalkronor som behöver återfinansieras på en bilmarknad som troligen blir allt mindre.
Om man sedan lägger till att i postpandemin så kommer säkert resandet minska. Ja jobbpendling för tjänstemän lär ju vara en faktor på utdöende. Så då lär bilbehovet kanske krympa för den där massan som normalt genererat de där trevligt underhållna förmånsbilarna med tre avskrivnings-år på nacken kommer från.
Hur sedan omvärlden kommer te sig ett post-ukrainskt perspektiv, ja det står ju skrivet i stjärnorna. Men troligt lär vara att energimarknaden kommer få genomlida stora påfrestningar. Ty, vad händer om Ivan stryper gasen till central Europa? Min förförståelse säger att det lär kosta flis att låta hjulen snurra, så väl på el som petroleum i dess olika former.
Ja med den bilden på näthinnan så är det kanske ingen idé att sukta efter en ny vagn i garaget? Kanske får jag förlänga lidandet och låta Diesel-Doris få förlängt förtroende. Det är ju trots allt bara sex år till innan hon är skattebefriad?!