Det är nog likaså bäst att räta ut och adressera det där med min slumpvisa OCD.
Det sägs ju att det är viktigt med sjukdomsinsikt. I mitt fall så är det bara att krypa till korset. Saker som bör/kan/ska/borde sorteras i någon viss ordning, SKA förvaras så. I mitt fall är nog tidningar i samlingen bästa exemplet. Dem ska ligga i nummerordning – punkt. I övrigt har jag inte fullt lika hårda krav. Mitt skrivbord ser ofta ut som sju svåra. Arbetsbänken i garaget som ett minne från en krigszon och min garderob påminner mer om ett logistiskt missfoster än klädförvaring.
just det där med att arbetsbänken påminner om en krigszon gör ju tillvaron, låt säga svår. Mitt sätt att hantera den oordning som fluktuerar har jag hittat en strategi för. Det kallas referensverktygslådan. 
I mitt fall kröp jag till korset och köpte Biltemas största verktygssats för ett par år sedan. Även om jag redan ägde i princip alla motsvarande verktyg. Dock inköpta i omgångar och i olika utföranden sedan tidigare. Så fick denna sats snart benämningen referensverktygslådan. Syftet lika snuttefiltsaktigt som osäkerhetsreducande – det skulle alltid finnas ännu ett likadant verktyg att tillgå. Eller för den del – ta med om nöden så kräver.
Nu ska jag väl inte säga att jag som person blivit lyckliga av att ha verktygssatsen i fråga – men jag är trygg i min förvissning om att jag i alla fall har ett verktyg att hämta i källaren om nöden så kräver…. Frustrerande nog har Biltema nu bytt verktygsserie så min låda verkar vara ersatt av någon helt annan produktlinje. Möjligen är det dags att börja om på nytt
Ska jag påpeka hur ofta jag nu vaknar kallsvettig och undrar om jag lagt tillbaka verktygen jag lånat ur referensverktygslådan?