Sorgligt men sant – Pellefant står inte längre vare sig på min uppfart eller i min ägarlängd längre.
I strålande vårsol och isiga vindar avhämtades denna ”trailer queen” lite dråpligt på kärra för transport i riktning österut. Ja faktiskt lite öster om öster om man nu ska vara lite spetsfundig. Köparen hade som ambition att köra hem den, men kom på insikt att åka tåg till gnällbältet i Corona-tider var allt annat än tillrådligt, vilket jag förstår.
Jag kan tänka mig att en och annan av er mina läsare spekulerade om den någonsin skulle spräcka 1000-mila vallen i min ägo. Lika föga förvånande är svaret nej vi kom aldrig dithän. Räkneverket stannade på 9988 km.För er räknenissar så var mätarställningen 9857, så 131 km i min ägo, varav lejonparten, en tur till besiktningen i Karlskoga på min födelsedag 2019.
Dock känns det bra att veta att köparen, garanterat lär se till att gränsen passeras inom kort. Engagemanget och förståelsen kring bilmärket och ägandet finns där. Likaså ambitionen att se till att vagnparken också får motioneras i lagom mängd till och från.
Ska man nu summera så har jag lärt mig ett och annat, dels om Fiat som bil, Polen som land, och mig själv som ständigt ängslig för att vara förvaltare av dessa rara ärtor. För det är ett underbart exemplar. Men den passar inte riktigt in i hur min garagesituation är och sannolikt kommer vara för en tid.
Jag önskar Daniel all lycka och hoppas ha fattar tycke för Pellefant – eller EGB587 som registeringsbeviset säger.
Har varit kul å följa Pellefants resa 🙂