Det har blivit lite av en höstritual, det där med däckomläggningen en söndag på senhösten. I år blev det ytterligare lite mer ceremoniellt för hela hela familjens vagnpark som skulle få nya skor inklusive dotterns Pelle.
Som vanligt så gjordes snabbrepetion med nämnda dotter. Byt ett hjul med hjälp bilens egna domkraft och medsända verktyg. Därefter tog den stora garagedomkraften och mutterpistolen över. Jag tror det är bra att man ibland testar så dels kunskapen finns och framför allt, kolla så grejorna i bilen funkar. Nu hoppas jag dock innerligen ingen så pass illa, att dem ska behöva ens försöka byta hjul med det medskickade i ett skapt läge men ändå. Folk verkar tro att bilar är så väldigt komplexa. Jag vill hävda motsatsen, i alla fall så länge som vi pratar bil med förbränningsmotor.
Frihet tack vare dubbfrihet
Annars kan nu meddelas att Uncle Ben, Diesel-Doris, Jimmy och Pelle numera rullar på friktionshjul. Vän av ordning frågar sig säkert om det är tillräckligt. Frågan har även rådbråkat mig hjärna mer än en gång. Svarat är; hittills JA. Vår vagnpark rullar inte nämnvärt utanför stan. När den gör det så är det uteslutande till andra storstäder längs motortrafiklederna. Det bästa, om jag själv får säga, är den lättare friheten att faktiskt få rulla söder över. Om nu Covid-19 nån gång gör att vi får lämna jämmerdalen…. Erkännas bör väl att jag varit fler gånger i Berlin än jag besökt en svensk fjällanläggning. ja faktorn är väl typ 1200% fler Berlinbesök. skulle det räknas besök i Tyskland pratar vi säkert 6000-6500% 🙂