Det största nöjet med att fundera på att byta bil är nog själva fasen av Due diligence, ja det där med att undersöka objektet innan man väl väljer att gå vidare med affären.
Många saker kan man ju göra torrsimmandes redan innan man slutligen beskådar härligheten tex att:
- läsa på om typfel på bilmodellen – internet är fullt av intressanta forum för nästan varje bilvariant man kan tänka sig. Det är ju bara att fråga allvetande Uncle Google .
- Kolla registreringshistoriken hos transportstyrelsen.
- Söka på reservdelsfirmorna för att det finns några renoveringssatser som kan ge tips om ev vanliga problem att hålla koll på.
- Spåra säljhistoriken via det kostnadsfria sajterna Biluppgifter.se och Car.info. Här rekommenderar jag att kolla på båda då ingen ger hela bilden
- är det dessutom en bil från de där förenade staterna av Amärrka där borta i väster så kosta på dig en Carfax-rapport. Allt för att minska risken att köpa en citron eller rent av flood car som varit i baltikum för remanufaktur..
Allt det här det kunde väl var och en som ett rinnande vatten…. Men hur man när det liksom saknas massa källor?
Det hela kan dock leda lite större våndor om objektet i fråga nu råkar vara en tyskreggad bil på ”vanliga” tyska skyltar och ej exportplåt… Och för att göra det hela än mer spännande så kastar vi in faktorn att det handlar om en visstids-student som råkat ta med föräldrarnas firmabil som flyttracer till Svedala… Är det kört då?
Givetvis har jag råkat på ett sånt objekt, på blocket, i närtid.
Efternamnet i annonsen
Nu hade jag dock turen av att säljaren gav sitt fullständiga namn i annonsen och att efternamnet inte var något av dem typiska ”Meyer/Müller/Schmidt (läs. Andersson/Larsson/Karlsson) osv.
Firmans logotype
-På bilden i annonsen så kunde man dels se vilken stad bilen var registrerad i och framför allt ett ganska smidigt firmanamn som lätt gick att spåra till dess kontor i staden i fråga.
Spåra ägarens webbsida
-Med firmanamn och stad då var det ju en baggis att hitta firmans hemsida. Och om det finns något som jag älskar med tysk korrekthet så är det just det att publika webbsidor måste redovisa vem som står bakom sidan/firman. Det är det där knastertorra som man hittar under fliken impressum
Lägg samman ett och ett och få tre
-Nu bar det bättre än att jag snabbt kunde se att chefen för firman bär samma efternamn om säljaren här i Sverige. Bingo – för man vill inte köpa grisen i säcken när det handlar om bilar UTAN tysk exportplåt. Ur lagstiftarens synvinkel så har dem inte klarat exportproceduren i förbundslandet den är reggad i tekniskt sett. Och registreringsbeviset behöver ju signeras av rätt ägare.
Bildkällan – som tvåtusen ord – give och take
-Som jag nämnde, det fanns bilder i annonsen. Och som sägnen säger, en bild säger ju mer än en massa ord. Just i det här fallet var det dessutom två bilder man hade man haft smaken att fotografera bilen i en stor svensk stad. Det gick dock att uttyda ett par viktiga faktorer, huset som bilen står vid har en lite lustig byggstil och i grannskapet finns ännu ett par särskiljande byggnader.
Vad är det man ser som man nog inte tänkte på när man tog bilden?
-Jag säger bara thank god for Google Maps och Streetview. En kvarts kartstudier så kunde jag med ganska precis ackuratess säga var bilderna förevigats. Visst helt i onödan men det är alltid kul att kunna belägga att allt är solitt. I den bästa av världar hade jag med kartinfon kunnat matcha in att säljaren bodde där. Men den turen hade jag inte den här gången.
Målgång med förhinder
Nu kunde ju det här ha varit en fröjdefull liten berättelse, allt har ju liksom fallit på plats. Och det utan att jag behövt åka till storstan för att beundra och våndas. Men som så ofta… Så enkelt var/är det inte. För säljaren har inte behagat läsa mina meddelanden på blockets meddelandetjänst… så det lär inte bli någon affär….