Major Rost – med rätt att söndra

Efter framgångarna med den lille Fiaten Pellefant så var det ju väntat med någon form av bakslag. Denna gång inkarnerad av någon som utgav sig för att vara en inte helt okänd överdetektivinspektör Lispington. En tidiga Rover 75 Touring med födsel nångång i september 2001.

Jo jag var väl medveten om att det förelåg två besiktningsanmärkningar. Ena var Parkeringsbroms rörelsereserv kort. Den andra på rost i tröskeln på förarsidan.

Att det var illa det anade jag. Moderna bilar är ju mycket bättre på att dölja hur illa ställt det är. Bilderna jag blev tillsänd var väl skvallrande. Men när jag skulle prova att lyfta lite så krasade det betänkligt. Nu återstår bara det gamla testet i form av att provborra lite varstans för att se om det finns något alls som bär… Jag anar vatten ovan mitt huvud, långt över mitt huvud… PS om du någon gång ser antydan till rost som kommer inifrån då är det garanterat ruttet hela vägen innanför och långt gånget.

Med facit i hand skulle jag själv säga så var den så kallade överdetektivinspektör Lispington en bedräglig skepnad. Mycket snart stod det klart att det snarare handlade om någon helt annan. Någon med förflutet i underrättelseväsendet eller annan ljusskygg verksamhet. Mamnet var  Major Rost – med rätt att söndra… Exakt hur det gick när Majoren träffade sin överman Domkraften Herkules finns att läsa här