Kära lilla Pellefant har ju inte tillbringat någon direkt tid i vår svenska saltlake som minst en tredjedel av året täcker vägnätet. Något som i sig är bra för rosten, låt säga, matchar ålder och miltal. Å andra sidan, det är ju visserligen snyggt med snyggt blålackerat underrede men det känns – hur ska jag säga, ovant ja nästan fel.
I min iver att försöka konservera denna lilla plåtlåda så tillskrev jag ett par av dem konsumentorienterade tillverkarna av rostskyddsgucka. Dels i form av Auson som finns på billigt hos Gekås i Ullared och dels Hagmans/Carosol som finns hos Jula till hanterbara summor. Även om jag inser att totalkostnaden på sista raden är försumbar oavsett om jag snålköper på Jula kontra att fin-handla på hos fackhandlaren.
Svaren hade väl dock lite varierad kvalisort. Den förstnämnda firman gav ett pliktskyldigt tack för jag hörde av mig och tre rader som att välja prod x y och z och med det var det nog. Medan Hagmans hade lite mer säljande attityd med glada tillrop om att givet skulle även denna tingest väl rostskyddas efter konstens alla regler. Givet gav man bra vägledning om hur jag borde ta tag i situationen och gå vidare.
Nu landar det väl mest i frågan om jag verkligen vill kleta svart rostskyddsmassa och dölja det fina lackerade…. Och leverantör – ja det är inte valt ännu. men Hagmans har jag ett gott öga till dels för deras trevliga bemötande och att jag råkade vinna ett testpaket på webben för några år sedan. Auson’s produkter har jag i och för sig redan köpt hem och har på hyllan… men jag blev inte helt såld på svaret det gav mig