Örebro 28 dagar innan dagen F i runda slängar…
Vad får en nästan normal bindgalen Automanist att fundera över en 17 år gammal undermotoriserad, underutrustad och säkert alldeles underbar Fiat vareviga dag i snart ett års tid?!
Ja frågan gäckar även subjektet för fallstudien, det vill säga undertecknad. Givetvis är det lätt att hafsa ihop någon teoretisk mumbojumbo i stil med att dagen bilar är alldeles för slätstruktet stereotypa. Och något om hur stödsystemens förmynderi fungerar som en hämsko för njutandet av säregenheterna. Och ja, det finns säkert ett uns av sanning i påståendet sånär som på att jag inte har en modern bil som tvålats bort all sin karaktär. Diesel-Doris besitter många egenheter som svårligen ges utrymme hos någon av dagens alla privatleasingobjekt för 2-3 skattade tusenlappar i månaden. Ja mer än möjligen det där med att kosta pengar oavsett om han/hon/den eller det behagar stå hör fäfot i garaget….
Men nej, jag tror snarare att det handlar om ett visst mått av nostalgi, vårdnadsbehov och inte minst viljan att kunna särskilja min persona från kreti och pleti. Fiat Seicento är väl inte direkt vanliga i Sverige. Statistik från car.info säger att det lär vara 15 registrerade i landet varav åtta med den större 54 starka modernare motorn. Det lämnar sju med de 39 åldrade springarna där merparten är från före faceliften vid millenieskiftet. I och med att den gamla motorn ströks ur modellprogrammet på grund av att man inte klarade Euro3 som blev EU-krav för 2001 och framåt. Det lämnar Pellefant som en särling med sin udda historik som faceliftad basmodell med den gamla motorn från Polen som vid tidpunkten inte hunnit bli en del av EU.
Men ju mer jag försöker sätta fingret på just varför Pellefant och inte dess kusin som står på bilfirma för halva priset och den långt bättre moderna Fire-motorn så handlar det om…. ja fa *fnutt* handlar det om? -en ägare, aldrig körd i svensk trafik men väl registrerad och besiktad? Något av en likriktare och ny motpol som får den moraliska kompassen att snurra rätt?