Bara av att titta på menyn så triggas köpinpulserna…

Jo jag vet – jag har inget behov av bil, PUNKT.

Senaste dagarna har jag dock haft ett mission. En närstående söker en förstabil och då är det ju liksom nästan ok att leta bilar i vettiga prisklasser. Problemen uppkommer väl när den potentielle köparen inte har samma smak eller målbild som mig. Helt plötsligt så sitter man ju där med tankarna på en sen Seat Toledo ur första generationen.

Och sånt är ju livsfarligt för mig och mina tankar om bilar som man borde rädda till eftervärlden. Eller den där underbara Bluebirden som så snuvligt kom att säljas till någon annan för 5 år sedan som nu än en gång ligger ute på blocket.

Åh alla dessa Ford Focusar som bara verkar fallit i pris som gråstenar i ett kalkbrott. En synnerligen särling i form av en Citroen Visa – ja där var det man såg en sån till salu senast?!

Mantrat som ringer i sinnet – Pellefant, Pellefant Pellefant – tänk på den smala vägen och inleds nu icke i villfarelser…

Bara för att jag inte behöver en bil så kan jag väl i alla fall kolla?!

  • Erkännas ska väl, jag har har ett ganska gott mått av självdistans.
  • På samma vis ska tillstås att jag per definition inte behöver en annan bil så är det ju kul att i alla fall kolla lite vad som finns.
  • Därför finns det inget egentligt budgetutrymme, jag menar, mat och hyra det måste man ju ha och därmed betala för – så om jag ska byta bil så blir det ju på leksakskontot som jag får boka det hela…

Med det sagt så vågar jag sätta lite ord på vad som vore bra kontrahenter att överväga i alla fall. Vad sägs om en Chevrolet Impala SS från 2008? Modest prissatt i häradet av fyra månadslöner på bilfirma? Eller kanske en sån där tillyxad Ford Taurus som går på sprit – vilket väl är passade en fd ambassadbil och som du säkert vet så är ju sprit dyrt och därmed snackar vi fem månadslöner? Rena budgetalternativet vore en klädsam blåfågel – denna i passande maronne-röd och 1988 års modesjang men som kära hustrun skulle konstaterat – inte alls realistiskt. En blå lång liten Kangoo(?!) likaledes en ren budgetåkomma och troligen inget som L skulle gilla…

Sen for tanken iväg, en svart Citroen med V6’a, en par Audi A6 Allroad. Kanske en Mercedes Vält-klass, Rover 75, Skoda Superb, eller rent av en Skoda Roomster?!

Risken är väl att det är som vanligt – tankarna far iväg till vad som skulle kunna vara roligt istället för det där realistiska. Och om nu det där logiska ska vara ett rättesnöre i den här processen ja då lär det nog inte bli någon bil. För behovet finns ju inte riktigt än… Så du Diesel-Doris, du och jag alltså ännu en tid.

När Google Analytics leker skvallerbytta och säger…

…att just nu verkar det finnas ett stabilt och mätbart intresse för Lada?!

Dagligen verkar det finnas en handfull vilsna själar som letar uppgifter om var man kan skaffa sig en ny Niva  och hamnar på den här sajten. Snacka om kul och kanske en smula förvånade. 42 år efter introduktionen verkar det alltjämt finnas dem som behöver ett ryskt ”åkaiskogen-järn” och tänker på Lada Niva!
Heder åt folket som håller tanken levande.