Januari är en underbar månad, inte nog med att jul-eländet är över, allt går så sakteliga tillbaka till nån form av normalitet och förhoppningsvis är merparten av landskapet inbäddat i nån form av vit beklädnad som får folk att börja fundera på våren.
I mitt fall har jag drabbats av ännu ett svårt fall av bilsugenhet och ändamålen för min tillbedjan är allt annat än svåra att finna. Eller vad sägs om följande kompott smakfullt tillsalu på blocket i skrivandets stund;
En lågmilad Fiat Uno 70 S, I annonstexten en solklar kandidat att släpa hem, men en snabb flukt i Bilregistret avslöjar obönhörligen att 7 ägare varav den senaste sedan 29 dagar tillbaka givetvis triggar massa tvivel, dessutom ligger det ju långt från mitt favoritmantra; enägar-bil med historik,….
Direkt från Eindhoven, den givetvis omdöpta och aningen omstöpta Daf 66 – eller som i det här fallet, Volvo 66. Vagnen är dessutom en gammal bekant till undertecknad, jag var långt upp i att köpa den av damen som importerat bilen redan 2010. En solklar favvo med all den uddafaktor och underdog som jag sedan ungdomen trott mig representera.
Eller varför inte hisingen möter Douvrin-sexan, en härligt halvsen 264 anno 1980… Men Rost och jag är ingen höjdare direkt, dessutom B27E är ju inte direkt lättskruvat heller, hur kul det än må vara med gt-instrument och överdragsklädseln.
På tal om underdog, Volkswagen Santana med de udda vankelinspirerade fäljarna, kan inte det vara nått, givetvis en 5-cylindrig vagn,….