I tider av tvivel – sök rötterna, sägs det

Det får erkännas. Det är prövande tider såväl i stort som smått. Jag ska inte sparka in några redan uppslagna dörrar. Men en herre på andra sidan Atlanten gör det mesta för att skaka om världsordningen på det stora plantet. I det mindre, nöjer jag mig att säga att det är ohälsa och mer realt prövande för oss.

Möjligen som en not till mig själv, jag läser ofta mina äldre inlägg för reflektion och nostalgi, jo leksakskontot är välfyllt. Det är ambitionen det fallerar på. Möjligen även utbudet, ty för om något, så är marknaden svårgreppad. Det är facebook marketplace. Där svarsfrekvensen är lika oförutsägbar som åsknedslag. Det är Blocket, där säljfrekvensen och utfallet möjligen är lika svårgreppat. Men i det fallet mer beroende på att allt attraktivt säljs direkt. Det som blir kvar är det som köpts på spekulation och förhoppning av att trippla priset. Nu senast en Londontaxi som gick på Facebook markets för strax under 30 och där nu någon nyetablerad försöker kräma ut 100.

Sedan har vi ju alla auktionssajter som försöker fresta med låga utrop men hiskeliga reservationspris. Nu senast en Panther Kallista som jag var med och bjöd på en bit bortom komfortzonen, men där jag vet att vi ändå inte nådde reservationspriset, som jag tror var det dubbla mot vad slutbudet låg på.

Nej då är det väl bättre att gapa efter sånt som jag i alla fall förstår och har suktat efter historiskt. Så Tyskt – ja, gärna lagom gammalt och inte allt för tekniskt. Eller Svenskt – nu börjar ju stofilen i mig tycka att även sånt ska vara lastgammalt. Eller hur ser man på 32 år som minimigräns?

Om det blir något – tveksamt. Om kontakt tagits -Ja. Har någon respondereat – inte ett ljud. Men det är väl det som är svårt när man kontaktar någon ovetandes själ om något som står någonstans. Möjligen även något som inte direkt rullar till vardags.

Lägesbild

Läget – ja oförändrat i alla fall sedan i höstas. Allt för ett förbenat plastklips där man ska pressa igenom låspinnen. En baggis. Om det varit så enkelt att sprinten landat någonstans man kommer åt. I det här fallet, inte så, Nej jag vill inte ha ett plaststift som skramlar runt i en balk. Så operation limma på en tråd för att kunna fånga stiftet och fiska upp det när det väl tryckts igenom. Får återkomma med besked när jag vet resultatet

Att inte vara sån – håll ihop samlingen

Pallen på bilden var, snudd på overkill. Ja på mer än ett sätt, Visst, kartongen var tung. Så pass, att speditören ansåg att det var gods att frakta på pall. Om det, inget att klaga. Arbetsmiljön bör ju vara i fokus. Innehållet i lådan, 36 utgåvor av Bilkatalogen. Ja det var i alla fall 32 extra dubbletter för min del.

Men där och då kände ja, var inte den som bara plockar russinen i samlingen. Så på den vägen var det. Bara att köpa hela klabbet. frakta på pall, bara för att nu ta ur de fyra numren jag behöver. För att bara läggs resten i arkivet.

Men på det hela taget. nu är även Bilkatalogens utgivning komplett i arkivet. Nyfiken på ett axplock årsböcker, titta in på https://majks.se/www/Katalogerna.html

Att vårda sin inre Fälldin – Håll gränsen!

Jag må erkänna, det är tämligen tillfredsställande att scanna in och katalogisera nya tidningstitlar. I brist på nytt att arkivera så är det lätt att falla till föga. Möjligen att inte hålla sig till den smala vägen.

Just nu ligger frestelsen i tre kartonger i trappen. I dessa, 30 årgångar med Vi Båtägare. Ja du hör, det är inte direkt motorlitteratur i form av Bilar eller motorcyklar. För att än mer tassa på gränsen. det finns dessutom 15 årgångar med fisketidningar…. Ja vad ska man säga…

Men i tider av tvivel. Lita till din inre Fälldin och hans klassiska order till försvarsministern under ubåtskrisen 1981 – Håll gränsen!

Det man inte har i huvudet…

…får man kompensera via drivmedelskontot. Här stannade tydligen mina nycklar till hemmet kvar efter dagens garagebesök.

Det blev en nätt rundtur på 5 mil bara för att kunna öppna dörren vid hemkomsten. Till mitt försvar vill jag hävda att det faktiskt bara är till just den här bilen som jag inte har bilnyckeln på egen knippa.

Sedan kan man väl undra varför nyckeln till den minst använda bilen följer med mig i vardagen?