Ja det verkar som om militärcykeln utkämpar sin egna lilla skrid med växtligheten, Möjligen ett bevis för att det var några veckor sedan ”vi” var på rull.
Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg
I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.
Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.
Rädda en urblekt tummetott
Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.
OK 100 år – dödsstöten för förlaget?
Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.
Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?
PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify
Om vågade vägval på bilfronten
Javisst är det den där tiden på året när suget efter en sommarbil är uthärdligt men påtagligt.
Hustrun är duktig på att påminna om mitt mantra om att garaget är fyllt. Som den petimäter jag är konstaterat jag raskt; Nej garaget är tomt på bil, ty Volvon står inte hemma just nu. Eller om vi ska vara petimäter. Den har aldrig stått i garaget vid bostaden. Nej den huserar i eget dubbelgarage med låst och larmad villa.
Nåväl – nu har möjligen ”önskelistan” kokat ned i ett par, möjligen det dubbla kandidater. Den första, Citroen dö sövå / 2CV. Illasinnade mås äga Apgunga. Ett bohemiskt val om än ett socialt acceptabelt dito. Två – Den flygande papplådan från Öst – Trabbi. Ett statement på många sätt, går att lägga in mången vinkling. Allt från sympatin för de förtryckta folken under kommunismen i öst, till att påvisa anhängartendenser i kritiken av kapitalism. Givet så finns doldisen Londontaxi – här är väl utbudet den största akilleshälen. Och så den allmänna stortysken – här må vagnen bara vara en bekväm kontinentenkryssare, fabrikatet må spela mindre rill.
Men här och nu så stor det mellan. det projicerade Franska måttet av oengagemang. där det finns stora anammande i skaran. Ja så pass vanlig till sin natur att det finns ca 1400 bilar i landet. Till öststatskritiken, såväl positiv som negativ. Vagnparken att välja från är dock betydligt skralare, ca 160 vagnar att välja mellan. Ska vi nu gå den brittiska vägen så är utbudet nere kring 30 bilar, högt räknat.
Så frågan får nog koka ned i, är det en udda kuf i en stor och socialt engagerad kontext jag vill bli en del av. Ja då är det Ankvagnen från frANKriken som gäller. Vill jag vara svår att sätta i något fack politikskt. Så liebe Genossen – Trabant.
Jag tror det är bäst om jag får fundera på detta ett varv till – ja innan jag lägger 3-4 skattade månadslöner på en pseudokodad vagn där innebörden inte alltid är det man står för.
En Tesil? Nej en Tercel -tvåhjulsdriven!
I Kumla stod ett unikum av idag. En Toyota Tercel men den lilla, tvåhjulsdrivna varianten. En förnimmelse av 1980-talet när det var som mest…. basalt. En av strax under 50 exemplar återstår i landet. snudd på ett unikum idag.
Arkiv-Sveriges gömmor är fullt av guldkorn
Smaka bara på ordet – Kilometerbeskattning – i praktiken dessutom. Notera gärna gireringsunderlaget där bakom för postgirots uppbörd av den samma.
En Terracan i det fria – Bensinare om jag får be:)
Det var något som retade näthinnan, lite så där undermedvetet. En rask framryckning och saken var biff. En härlig Hyundai Terracan med den trevligt törstiga 3,5 liters v6:an. Allt borgar för en samvaro med ständiga besök vid pumpen. Kanske därför räkneverket bara verkar ha klockar upp med ca 500 mil om året (idag ca 11′)
miss i pissoaren?
Ofrivilligt var det lätt att associera S60’s saltspår runt tanklocket. just till att kapitalt missa pissrännan i närmaste pissoar. Ty AdBlue är väl just urea. En tillsats i dieselbilar av idag för att klara miljökraven…?!
Bakom lyckta dörrar?
Mången gång har jag funderat på vad må stå bakom den en gång så sobra garageporten i teak. Idag uppenbarade sig denna skönhet på uppfarten där framför.
I tider av tvivel – sök rötterna, sägs det
Det får erkännas. Det är prövande tider såväl i stort som smått. Jag ska inte sparka in några redan uppslagna dörrar. Men en herre på andra sidan Atlanten gör det mesta för att skaka om världsordningen på det stora plantet. I det mindre, nöjer jag mig att säga att det är ohälsa och mer realt prövande för oss.
Möjligen som en not till mig själv, jag läser ofta mina äldre inlägg för reflektion och nostalgi, jo leksakskontot är välfyllt. Det är ambitionen det fallerar på. Möjligen även utbudet, ty för om något, så är marknaden svårgreppad. Det är facebook marketplace. Där svarsfrekvensen är lika oförutsägbar som åsknedslag. Det är Blocket, där säljfrekvensen och utfallet möjligen är lika svårgreppat. Men i det fallet mer beroende på att allt attraktivt säljs direkt. Det som blir kvar är det som köpts på spekulation och förhoppning av att trippla priset. Nu senast en Londontaxi som gick på Facebook markets för strax under 30 och där nu någon nyetablerad försöker kräma ut 100.
Sedan har vi ju alla auktionssajter som försöker fresta med låga utrop men hiskeliga reservationspris. Nu senast en Panther Kallista som jag var med och bjöd på en bit bortom komfortzonen, men där jag vet att vi ändå inte nådde reservationspriset, som jag tror var det dubbla mot vad slutbudet låg på.
Nej då är det väl bättre att gapa efter sånt som jag i alla fall förstår och har suktat efter historiskt. Så Tyskt – ja, gärna lagom gammalt och inte allt för tekniskt. Eller Svenskt – nu börjar ju stofilen i mig tycka att även sånt ska vara lastgammalt. Eller hur ser man på 32 år som minimigräns?
Om det blir något – tveksamt. Om kontakt tagits -Ja. Har någon respondereat – inte ett ljud. Men det är väl det som är svårt när man kontaktar någon ovetandes själ om något som står någonstans. Möjligen även något som inte direkt rullar till vardags.
Lägesbild
Läget – ja oförändrat i alla fall sedan i höstas. Allt för ett förbenat plastklips där man ska pressa igenom låspinnen. En baggis. Om det varit så enkelt att sprinten landat någonstans man kommer åt. I det här fallet, inte så, Nej jag vill inte ha ett plaststift som skramlar runt i en balk. Så operation limma på en tråd för att kunna fånga stiftet och fiska upp det när det väl tryckts igenom. Får återkomma med besked när jag vet resultatet